Slaget vid Solferino
Slaget vid Solferino var ett slag som ägde rum den 24 juni 1859 i trakten kring Solferino i norra Italien. De som drabbade samman var den österrikiska armén på den ena sidan och franska och italienska trupper på den andra sidan. Under femton timmars strid var 300 000 personer involverade i en blodig kamp på liv och död. Bataljen fortgick i pressande värme och i mycket svår terräng, ända tills ett oväder sent omsider gjorde slut på dödandet.
I boken Europas glömda blodbad - minnen från Solferino (Bokförlaget Lind & Co, 2005) beskriver den schweiziske affärsmannen Henri Dunant (1825-1910), som var närvarande vid blodbadet, sina upplevelser. Dunants bok har två delar. Den första delen är en bister redogörelse för striderna. Den andra delen är en diskussion om vad man kan göra för att minska krigets skadliga effekter.
En direkt följd av Dunants bok var uppkomsten av Röda Korset, vilket räknar den 24 juni 1859 som sitt födelsedatum. Förlorare i slaget blev främst de tiotusentals dödade och sårade. Formella segrare var Frankrike och Sardinien (under Napoleon III och Viktor Emanuel II). Utgången av slaget medförde att Italien under de närmast följande åren äntligen kunde bildas som en enad stat. Tidigare hade den Apenninska halvön varit uppdelad i ett antal småriken. Kyrkostaten, Modena, Romagna, Toscana, och Bägge Sicilierna kunde nu införlivades med kungariket Sardinien under det gemensamma namnet kungariket Italien.