Slaget vid Turin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Turin
Del av Spanska tronföljdskriget
BattleofTurin prince Anhalt.JPG
Tavla på Prins Leopold av Anhalts attack.
Ägde rum 14 maj - 7 september 1706.
Plats Turin, Savojen
Resultat Allierad seger[1]
Stridande
 Kejsardömet Österrike
Kingdom of Savoy.svg Savojen
 Preussen
 Kungariket Frankrike
 Spanien
Befälhavare/ledare
Kejsardömet Österrike Eugen av Savojen,
Kingdom of Savoy.svg Amadeus II av Savojen,
Kungariket Preussen Leopold I av Anhalt-Dessau
Kungariket Frankrike Filip II av Orléans,
Kungariket Frankrike Louis d'Aubusson de La Feuillade,
Kungariket Frankrike Ferdinand de Marsin
Styrka
* 14 700 garnison
  • 30 000 undsättningsarmé
41 000[2]
Förluster
3800 döda eller skadasde, 6000 tillfångatagna


Slaget vid Turin (belägringen av Turin) som ägde rum mellan 14 maj och 7 september 1706 vid staden Turin i Italien var ett slag under det Spanska tronföljdskriget. Förhindrad att bryta ner Turins försvar och få dem att ge upp fick den franska armén fly efter att ha blivit angripen av den kejserliga armén under Eugen av Savojen. Belägringen av Turin var bruten och fransmännens reträtt från Italien började. Samma år förlorade fransmännen Slaget vid Ramillies vilket fick Ludvig XIV att kalla året Annus horribilis (Hemskt år)

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Vid utbrottet av Spanska tronföljdskriget beslutade Amadeus II av Savojen att strida på Habsburgska monarkins sida tack vare att de var den enda stora nationen i Europa som garanterade Savojens självständighet och blev samtidigt uppbackad av sin kusin Eugen av Savojen som var Generalissimus för kejserliga styrkorna. Vid en eventuell förlust i kriget skulle Savojen kunna bli helt utraderat från Europas kartor.

Kung Ludvig XIV av Frankrike som var allierad med Spanien svarade med att först invadera Savojen och sedan Piemonte. Allteftersom spanska trupper ockuperade Lombardiet var Piemonte omringat av fiender. Attackerad av tre olika arméer förlorade Piemonte slagen vid Susa, Vercelli, Chivasso, Ivrea och Nice under år 1704. Deras sista befästning var Turin, ett gammalt fort byggt under 1600-talet.

I augusti 1705 var de fransk-spanska styrkorna redo att anfalla men den franska befälhavaren La Feuillade ansåg att det var klokare att vänta in förstärkningar. Valet var fel eftersom det gav de piemontesiska trupperna god tid att förbereda borgen inför en lång belägring.

Belägringen[redigera | redigera wikitext]

Ett porträtt av Amadeus II av Savojen under slaget vid Turin.

I maj 1706 nådde den fransk-spanska hären Turin med mer än 40000 man. Sébastien Le Prestre de Vauban, en expert på belägringstekniker var frivillig för att förbereda belägringen av Turin men avfärdades på grund av sin ålder. Vauban envisades med rådgivning för det franska kommandot att anfalla från en annan sida av staden för att försvararna där var sega. Men La Feuillade hade andra idéer och avvisade hans förslag. La Feuillade beordrade att 48 militära ingenjörer skulle utarbeta planer för gräva en lång serie av skyytegravar runt Turin. Den gamla Vauban protesterade högljutt i Paris och sade att han skulle skära av halsen offentligt om La Feuillade lyckades erövra Turin. [3]

Grävandet började 14 maj men La Feuillades skyttegravar lyckades aldrig nå runt hela Turin. Belägringen började i juni eftersträvades på tre månader för envist motstånd. De belägrade trupperna stöddes aktivt av lokalbefolkning och erbjöd ett starkt försvar vilket gav angriparna stora förluster. Striderna fortsatte under hela sommaren.

Undsättning[redigera | redigera wikitext]

Den 17 juni lämnade Amadeus II Turin för att träffa Eugen som marscherade med österrikiska trupper under sitt befäl. Amadeus berättade om alla hjältemodiga dåd som skett i Turin under belägringen, inkluderat piemontesiska soldaten Pietro Micca som lät sig själv offras genom att spränga en trupp franska soldater. Dock så verkade det förgäves vid denna punkt då hela fortet var omringat av franska trupper. De franska linjerna närmade sig fortets första bastioner.

Pietro Micca, som en piemonteisk hjälte.

Efter slaget[redigera | redigera wikitext]

2 september analyserade försvarande trupper den taktiska situationen från kullen Superga, vilket inkluderar Turin och närliggande områden. När försvararna slog tillbaka den sista anfallsvågen av trupper som utfördes endast genom depression, valde de belägrade trupperna att omringa fransmännen genom att anfalla med huvuddelen av den österrikiska armén inkluderat kavalleri. De valde den svagaste punkten på den franska armén och attackerade vid floden Dora Riparia och Stura di Lanzo.

Eugene sade efteråt: "Dessa män är redan halvt besegrade".

Den slutgiltiga stöten skedde klockan 10 den 7 september med en attack med en hel front att belägrade trupper. Det preussiska infanteriet under Leopold I av Anhalt-Dessau lyckades efter tre försök bryta igenom den franska linjen. När Daun beordrade stadens garnison att attackera den fransk-spansk vänstra flanken och bröt ganska snabbt helt ihop och hundratals soldater drunknade i floden Dora Riparia när de försökte fly. Inte långt senare flydde fransmännen och segern var ett faktum.

Hertigen av Marlborough skrev sedan om slaget: "Det är omöjligt att uttrycka den glädje det har gett mig, inte bara uppskattning men jag älskar verkligen Eugene. Denna härliga åtgärd måste föra Frankrike så lågt. Om våra vänner kunde övertalas att fortsätta strida energiskt ett år till kan vi inte misslyckas, med guds välsignelse. Att ha en sådan frid kommer att ge oss ro för resten av alla våra dagar."

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lynn (1999), s. 310, notes: "Turin visade sig vara en ännu mer inflytelserik seger än Ramillies, för konventionen som Milano undertecknade 13 september 1706 som huvudsakligen överlämnade hela Poslätten till de allierade."
  2. ^ Lynn (1999), s. 310
  3. ^ Lynn (1999), s. 309

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]