Sleater-Kinney

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sleater-Kinney
Sleater-Kinney - backstage SXSW 2006 - crop.jpg
Sleater-Kinney 2006. Carrie Brownstein, Corin Tucker och Janet Weiss.
Bakgrund Olympia, Washington, USA
Genre(r) Punkrock, indierock
År som aktiva 1994–2006, 2014–idag
Skivbolag Chainsaw, Kill Rock Stars, Sub Pop
Webbplats sleater-kinney.com
Medlemmar
Corin Tucker
Carrie Brownstein
Janet Weiss
Tidigare medlemmar
Lora McFarlane
Toni Gogin
Misty Farrell

Sleater-Kinney är ett amerikanskt rockband bildat i Olympia i Washington 1994. Originalmedlemmarna Corin Tucker (sång och gitarr) och Carrie Brownstein (gitarr och sång) utgjorde tillsammans med trummisen Janet Weiss bandets mest välkända uppsättning. Gruppen var en viktig del av riot grrrl- och indierock-scenerna i Pacific Northwest.[1] De gjorde sig kända för sin feministiska och vänsterriktade politik.[2] Gruppen upplöstes 2006, men återförenades 2014.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Sleater-Kinney bildades tidigt 1994 i Olympia, Washington av Corin Tucker och Carrie Brownstein. Gruppnamnet togs från Sleater Kinney Road, Interstate 5 avfartsnummer 108 i Lacey, Washington,[3] där en av deras tidigare replokaler låg. Tucker spelade tidigare i det inflytelserika riot grrrl-bandet Heavens to Betsy, och Brownstein i queercore-bandet Excuse 17. De spelade ofta på konserter tillsammans och startade Sleater-Kinney som ett sidoprojekt vid sidan av deras respektive band. Då Heavens to Betsy och Excuse 17 upplöstes blev Sleater-Kinney deras huvudfokus. I originaluppsättningen ingick även trummisen Misty Farrell.

När Tucker hade examinerats från The Evergreen State College i Olympia (där Brownstein fortsatte studera under ytterligare tre år) reste hon och dåvarande flickvännen Brownstein till Australien tidigt 1994. Under deras sista dag där stannade de uppe hela natten och spelade in vad som skulle komma att bli deras självbetitlade debutalbum.[4] Laura Macfarlane var deras nya trummis på albumet, som släpptes våren året därpå. De två följande albumen, Call the Doctor (1996) och Dig Me Out (1997), blev varmt mottagna av musikpressen, som hyllade deras energi och feministiska låttexter

Senare album[redigera | redigera wikitext]

De nästa albumen som följde breddade bandets publik, vilket kulminerade med 2002 års One Beat. Bandet öppnade för Pearl Jam vid flera shower i Nordamerika 2003, och menade att erfarenheten de fick från att spela på stora arenor inspirerade dem till sitt sjunde album The Woods (2005).

Den 27 juni 2006 meddelade bandet att de skulle göra ett uppehåll på obestämd tid. Sleater-Kinneys sista stora spelning hölls vid 2006 års upplaga av musikfestivalen Lollapalooza i Chicago.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar
Turnémedlemmar
  • Katie Harkin — gitarr, keyboard, slagverk (2015–idag)
Tidigare medlemmar
  • Laura Macfarlane — trummor, sång (1995–1996)
  • Toni Gogin — trummor (1995)
  • Misty Farrell — trummor, slagverk (1994)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum
Singlar
  • 1994 - You Ain't It / Surf Song (Villa Villakula Records)
  • 1997 - One More Hour (Matador Records)
  • 1997 - Little Babies (Matador Records)
  • 1997 - A Quarter To Three (Matador Records)
  • 1998 - Big Big Lights (Candy Ass Records)
  • 1999 - Get Up (Kill Rock Stars)
  • 2000 - You're No Rock 'n' Roll Fun (Kill Rock Stars)
  • 2005 - Entertain (Sub Pop)
  • 2005 - Jumpers (Sub Pop)
  • 2014 - Bury Our Friends (Sub Pop)
Samlingsalbum

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ 15 Minutes With Carrie Brownstein, intervju på Mother Jones
  2. ^ Ankeny, Jason (2005-05-19). ”Sleater-Kinney”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/p200108. Läst 2011-10-30. 
  3. ^ Ross, Curtis (11 april 2003). ”Sleater-Kinney backs message with meaningful rock”. Tampa Tribune. http://pqasb.pqarchiver.com/tampatribune/access/323815131.html?dids=323815131:323815131&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&type=current&date=Apr+11%2C+2003&author=CURTIS+ROSS&pub=Tampa+Tribune&desc=Sleater-Kinney+Backs+Message+With+Meaningful+Rock&pqatl=google. 
  4. ^ Ganz, Caryn (Juni 2005). ”Eat 'em And Smile”. Spin Magazine. Sleater-Kinney.net. Arkiverad från originalet den 2007-09-28. http://web.archive.org/web/20070928200242/http://sleater-kinney.net/index.php?go=library_spin_june05. Läst 2013-02-16. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]