Slingertry

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slingertry
Lonicera japonica.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Väddordningen
Dipsacales
Familj Kaprifolväxter
Caprifoliaceae
Släkte Trysläktet
Lonicera
Art Slingertry
L. japonica
Vetenskapligt namn
§ Lonicera japonica
Auktor Thunberg
Hitta fler artiklar om växter med

Slingertry (Lonicera japonica) är en art i familjen kaprifolväxter från Kina, Korea och Japan. Bären är giftiga och ger kräkningar, ansiktsrodnad, överdriven törst och vidgade pupiller[1].

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

  • Caprifolium brachypodum (DC.) Gordon
  • Caprifolium chinense (P.Watson) Loudon
  • Caprifolium japonicum f. subverticillare Kuntze
  • Caprifolium japonicum (Thunb.) Dumont
  • Lonicera acuminata var. japonica (Thunb.) Miq.
  • Lonicera aureoreticulata T.Moore
  • Lonicera brachypoda DC.
  • Lonicera brachypoda var. reticulata Witte
  • Lonicera brachypoda var. repens Siebold
  • Lonicera brachypoda var. aureoreticulata (T.Moore) Jacob-Makoy
  • Lonicera chinensis P.Watson
  • Lonicera cochinchinensis G.Don
  • Lonicera diversifolia Carrière
  • Lonicera fauriei H.Lev. & Vaniot
  • Lonicera flexuosa f. aureoreticulata (T.Moore) Dippel
  • Lonicera flexuosa' Thunb.
  • Lonicera flexuosa var. halliana Dippel
  • Lonicera japonica var. aureoreticulata (T.Moore) G.Nicholson
  • Lonicera japonica f. aureoreticulata (T.Moore) Rehder
  • Lonicera japonica var. flexuosa (Thunb.) G.Nicholson
  • Lonicera japonica f. flexuosa (Thunb.) Zabel
  • Lonicera japonica var. repens (Siebold) Rehder
  • Lonicera japonica var. chinensis (P.Watson) Baker
  • Lonicera japonica f. chinensis (P. Watson) H.Hara
  • Lonicera japonica f. quercifolia Correia
  • Lonicera japonica var. halliana (Dippel) G.Nicholson
  • Lonicera japonica f. typica Zabel nom. inadmiss.
  • Nintooa japonica (Thunb.) Sweet
  • Xylosteum flexuosum (Thunb.) Dumont.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 58-59, 89. ISBN 91-20-04445-3