Slottsbranden 1697

Version från den 7 maj 2016 kl. 07.20 av 2.249.76.8 (Diskussion) (Ändrade namnet Sven Lindberg till Anders Andersson för det var han som inte blev avrättad.)

Slottsbranden i Stockholm den 7 maj 1697. Målning av Johan Fredrik Höckert från 1866.

Den stora Slottsbranden inträffade i Stockholm den 7 maj 1697 då det gamla slottet Tre Kronor totalförstördes i en eldsvåda, utom slottets då nyligen kraftigt ombyggda norra längas murar[1]. Större delen av Sveriges gamla riksarkiv och kungliga bibliotek förstördes[2].

Förlopp

Det fyrahundraåriga slottet 36 år innan branden. Målning av Govert Camphuysen från 1661.

Klockan två på eftermiddagen började branden på vinden ovanför rikssalen i slottets södra del. Brandvaktmästaren Sven Lindbergs hustru var den som först upptäckte röken. Hon bad brandknekten Anders Andersson att springa och kontrollera vad som stod på. När han kom fram till rikssalens vind upptäckte han att det brann, men han kunde inte komma åt brandsläckningsutrustningen eftersom branden blockerade vägen. Kungligheterna och hovfolket tvingades lämna slottet. Tjänstefolket försökte rädda så mycket som möjligt av kungliga familjens tillhörigheter. Elden spred sig snabbt till alla flyglarna av slottet. Slottet var byggt i sten, men taket i koppar, som leder värme, satte eld på bjälklaget av trä och branden kunde snabbt sprida sig.

Ansvar

Brandorsaken har aldrig kunnat fastslås, bara att branden började på rikssalens vind. En tänkbar förklaring kan vara att skorstenarna varit otäta. När det gäller försummelser hade den Kungliga slottsrätten ett fastare underlag. De som var ansvariga för brandvakten denna dag var två knektar, Anders Andersson och Mattias Hansson, och deras chef Sven Lindberg, brandmästaren.

  • Knekten Anders Andersson hade mot gällande regler gått ett ärende åt brandmästaren för att lämna en väv i brandvaktmästarens hustrus hus.
  • Knekten Mattias Hansson hade på eget bevåg lämnat sin post för att gå ner i köket för att få mat. Han hävdade att brandmästarens fru hade sagt att han fick göra detta, någon hon dock förnekade.
  • Brandmästaren Sven Lindberg hade alltså använt knektarna för sin och sin frus privata ärenden. Det kom också fram att han tagit emot mutor för att anställa vissa personer.

Dom

I februari 1698 kom domen mot de tre. Kungliga slottsrätten avgav domen. Sven Lindberg och Mattias Hansson dömdes till döden, medan Anders Andersson som bevisligen fick order om att gå ett ärende dömdes till fem gatlopp. Dödsstraffen mildrades av kung Karl XII till sju gatlopp och sex års straffarbete på Karlstens fästning. Anders Andersson som var en gammal man dog av de svåra skador han fick under gatloppet. [3]

Efterföljder

Kungafamiljen flyttades till Wrangelska palatsetRiddarholmen och huserade där i över 50 år till 1754 medan det nya Stockholms slott uppfördes på samma plats som Tre Kronor.

Genom förlusten av cirka två tredjedelar av alla handlingar i slottets bibliotek har den svenska historieforskningen på ett betydande sätt försvårats. Av slottsbibliotekets cirka 24 500 tryckta alster och närmare 1 400 manuskript kunde bara 6 000 tryckta böcker och 300 manuskript räddas.[4] Följden blev att Riksarkivet under den följande tiden helt saknade medeltidsavdelning.[5]

Slottet var under ombyggnad och slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. hade med den nya norra längan gett slottet ett helt nytt utseende. Hans fortsatta arbete hindrades dock av den gamla borganläggningens gyttriga och under många sekel framvuxna byggnadskropp. Branden gav honom möjlighet att fullfölja sin vision om hur ett modernt slott skulle gestaltas. Redan innan årets slut (1697) hade han sina planritningar färdig. Det gick så fort att man kunde tro att det fanns ett samband mellan branden och Tessins planer för det nya slottet. Tessin och hans byggmästare Hans Buchegger hade påträffats under branden på Rikssalsvinden när båda (förgäves) försökte att hindra elden från att sprida sig till den nybyggda delen.[6]

Samtida illustration av brandruinen

Illustration av slottet efter branden.
Abbildung des abgebranten Schloßes

Strax efter branden besökte en tysk tecknare brandplatsen och förfärdigade "Abbildung des abgebranten Schloßes". Det är en detaljerad skiss som visar brandruinen från Skeppsbron. Den nybyggda norra längan (till höger i bild) är i huvudsak oskadad. Den västra längan står i ruiner. Tre kronors torn har rasat delvis och östra längan vid nedre borggården är redan riven.[7]

Slottsbranden i samtida nyhetsförmedling

Slottsbranden avbildades i flera samtida kopparstick, bland annat av en gravör vid namn Montalegre, vilket ofta kommit att användas som illustration av branden. Bilden är dock till stora delar ett plagiat av de över 100 år äldre Stockholmsvyerna i Civitates orbis terrarum, och ger därför en felaktig bild av Stockholm 1697. Bilden visar dessutom figurer som springer över Strömmen och Riddarfjärden vilka avbildats som isbelagda den 7 maj.

Ytterligare ett kopparstick från 1697 med titeln Der Große Brand deß Koniglichen Schloßes in Stockholm har Hogenbergs Brunkebergsvy till utgångsmaterial för sin "reportagebild". Slottet visas som det såg ut hundra år tidigare. Denna okända konstnär lät dock inte springa figurer över Riddarfjärden och Strömmen och slottsbranden bekämpas med ordentliga brandsprutor. På en infälld bild visas slottet före branden.[8]

Montalegre
Okänd konstnär
Okänd konstnär
Hogenbergs original från 1570-talet

Referenser

Noter

  1. ^ Kjellberg, Sven T.; Svensson, Artur och von Malmborg, Boo (1966–1971). ”De kungliga slotten I”. Slott och herresäten i Sverige: ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Malmö: Allhems Förlag AB. sid. 39. Libris 8207997 
  2. ^ Alf Åberg Karl XI Wahlström & Widstrand, Stockholm 1958 s. 201
  3. ^ Allt om Historia nr 3 2006 (Domstolsprotokoll)
  4. ^ Stockholm i lågor, sida 18
  5. ^ Severin Bergh i Slottsbranden 1697; Särtryck ur: Karolinska förbundets årsbok 1916 s. 218
  6. ^ Stockholm i lågor, sida 15
  7. ^ Stockholm, en historia i kartor och bilder, sida 67
  8. ^ Abrahamsson, Åke (2004). Stockholm: en utopisk historia. Stockholm: Bokförlaget Prisma. sid. 71. Libris 9604083. ISBN 91-518-4264-5 

Tryckta källor

Vidare läsning

Externa länkar