Småsmalbi
| Småsmalbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Hemihalictus[3] |
| Art | Småsmalbi Lasioglossum minutissimum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum minutissimum | |
| Auktor | (Kirby, 1802) |
| Synonymer | |
|
Melitta minutissima Kirby, 1802[4] Hylaeus exilis Schenck, 1861[5] Halictus hollandi Saunders, 1904[5] Halictus costiferellus Strand, 1909[5] Halictus kosensis Strand, 1909[5] Halictus xanthosensis Strand, 1909[5] Halictus arnoldi Saunders, 1910[5] Halictus lucidellus Cockerell, 1937[5] Halictus lilliput Benoist, 1961[5] dvärgsmalbi[4] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Småsmalbi (Lasioglossum minutissimum) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802.[4][6] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[4][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Ett smalt, glänsande svart bi[8] med svagt upphöjd panna och clypeus (munsköld)[a][2]. Antennerna är mörka, hos hanen med gul undersida; även honan kan ha svagt gula delar på undersidan. Hanen har gul spets på clypeus, samt gulaktig överläpp och käkar. Några tydliga, ljusa hårfläckar på bakkroppen saknas, något som annars är vanligt hos arterna i släktet. Arten är helt liten, släktets minsta art; honan blir omkring 4 till 5 mm lång, hanen 4 mm.[2]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Arten lever gärna på sandig mark som sand- och grustäkter, flodbankar, klippterräng, kustdyner och halvöknar. Mera sällan kan den förekomma på gräsmarker på kalkgrund. Honan flyger från mitten av mars till oktober, hanen från mitten av juni till september. Arten är polylektisk, den besöker blommande växter från många olika familjer, som korgblommiga växter, rosväxter, ärtväxter, flockblommiga växter, ranunkelväxter, törelväxter, nejlikväxter, flenörtsväxter och viveväxter.[9]
Arten är solitär, honan svarar själv för bobyggnad och vården av avkomman. Boet, som grävs ut i sandig jord, består av en vertikal gång med två till åtta larvceller i sidogångar. Larvcellerna fylls med pollen och rymmer ett ägg vardera.[9] Honan gräver troligen ut flera mindre bon. Dessa kan parasiteras av dvärgblodbi, som lägger ägg i larvcellerna. Den resulterade larven lever av den insamlade näringen efter att värdägget förstörts eller värdlarven dödats.[2]
De vuxna bina kan även parasiteras av stekelvridvingar.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar västra palearktis från Azorerna i väster, över Kanarieöarna, Sicilien och England till Turkiet och Israel i sydöst, samt från Sahara i söder till södra Sverige (upp till 58° N) i norr.[5][1]
I Sverige finns arten i Skåne, södra Halland och Blekinge samt sparsamt i östra Småland och Öland.[2]
Arten saknas helt i Finland.[10]
Status[redigera | redigera wikitext]
Både globalt och i Sverige är arten klassificerad som livskraftig.[1][2]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum minutissimum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 december 2022.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Småsmalbi Lasioglossum minutissimum”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103144. Läst 13 december 2022.
- ^ ”Lasioglossum minutissimum (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+minutissimum&flags=subgenus:. Läst 13 december 2022.
- ^ [a b c d] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum minutissimum (Kirby, 1802) | småsmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103144/details?lang=sv. Läst 12 december 2022.
- ^ [a b c d e f g h i] A. Pauly. ”Lasioglossum minutissimum (Kirby 1802)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=407. Läst 13 december 2022.
- ^ [a b] ”Lasioglossum minutissimum (Kirby, 1802)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=758829#null. Läst 12 december 2022.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+minutissimum/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Mikal Sörensson (2006). ”Sandtäkter som värdefulla insektsmiljöer: ett exempel från Trelleborg med tre för Skandinavien nya solitärbin (Hymenoptera: Apoidea)” (PDF). Entomologisk tidskrift: sid. 9. https://www.sef.nu/download/entomologisk_tidskrift/et_2006/ET2006%20117-134.pdf. Läst 13 december 2022.
- ^ [a b] ”Andrenidae” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. 2020. https://www.bwars.com/content/andrenidae. Läst 7 mars 2021.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Smalbin – Lasioglossum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204356. Läst 13 december 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Småsmalbi.
|
Wikispecies har information om Lasioglossum minutissimum.
