Smurfarna

Smurfarna (Smurferna)
Uppbyggd smurfmiljö i Barcelona (2008).
Publikationsinformation
Originalnamn	Les Schtroumpfs
Förlag	Dupuis, Carlsen/if, Egmont med flera
Första framträdande	23 oktober 1958 (som bifigurer), 1959 (i egen serie)
Skapad av	Pierre "Peyo" Culliford
Karakteristiskt
Art	smurf
Hemvärld	Glömda landet
Partners	Smulan
Vänner	fén Clo-Clo, Johan, Pellevin
Egenskaper	egensinnigt kodspråk, individuella särdrag

Smurfarna (franska: Les Schtroumpfs) eller Smurferna är dels en belgisk tecknad serie och dels namnet på de små blå varelser som är seriens huvudfigurer. Smurfarna skapades i slutet av 1950-talet av den belgiske serieskaparen Pierre "Peyo" Culliford, för äventyrsserien Johan och Pellevin, och 1959 hade de premiär som egen serie i samma tidning. Efter Peyos död har framför allt Peyos son Thierry Culliford skrivit manus till serien. I Sverige kallades de översatta seriefigurerna till en början vanligen för smurfer, men åtminstone sedan 1990-talet har de varit benämnda smurfar av bland andra serieutgivare och filmproducenter.

Serien har även adapterats till ett par animerade långfilmer och 1981-1990 producerades Hanna-Barberas tv-serie Smurfarna, baserad på Peyos serie.

Etymologi och namn

Ordet schtroumpf är påhittat enligt Peyo. Han kom på ordet en gång då han åt lunch med en vän (André Franquin) och bad honom att skicka saltet, men inte kom på vad salt hette utan använde ett nonsensord i stället ("passe-moi le schtroumpf"). Detta ord skulle senare översättas till över 30 olika språk. På svenska blev ordet schtroumpf till stromf, vilket senare ändrades till smurf. Det är ett lån från nederländska, det första språk som serien översattes till.

Smurfer eller smurfar?

Plural av ordet smurf angavs på svenska ursprungligen som "smurfer" men kom under 1990-talet (under inflytande från TV-serier och spridningen av plastfigurer) att i stor utsträckning ersättas av "smurfar".

Det officiella svenska namnet på serien har varit Smurferna från starten, oavsett om det har varit Semic, Carlsen Comics, Skandinavisk Press eller Atlantic som har publicerat avsnitten. Dock har stavningen Smurfarna varit spridd i folkmun och även använts för lansering av filmer och kringprodukter. Till slut följde även den tecknade serien efter. Sedan 1999 har de svenska utgåvorna av serien (fyra album och två omgångar av en serietidning från Egmont Serieförlaget) använt titeln Smurfarna.

Bytet av officiell pluralform tilltalar inte alla, och det har till och med kallats "vulgärt".

Bakgrund till handlingen

Smurfarna handlar om ett hundratal små blå tomteliknande varelser, de flesta identiskt lika och endast "tre äpplen höga". De lever i en by i det fjärran Glömda landet och har ett säreget språk som påminner om vårt eget, men där substantiv, verb och adjektiv ersätts med ord som "smurf", "smurfa" och "smurfig" enligt en avancerad grammatik som endast smurfarna själva förstår. I de svenska serieöversättningarna får ordledet smurf ofta omväxlande ändelser i stil med -er, -ar, -et, -en med mera, vilket motsvarar ordsluten i de ord i svenska språket som smurf ersätter vid varje enskilt tillfälle. Sammansatta ord ersätts endast delvis av "smurf".

Var och en av smurfarna har ett eget hus. Den smurfska arkitekturen hämtar uppenbarligen inspiration från svampars form och utseende. De älskar hallonsaft och sarsaparill, och deras arbete består främst i att bygga på en bro över den stora smurf-floden som aldrig blir klar. Den enda människan som bor i det Glömda Landet är alkemisten Gargamel. Denne och hans katt Azrael är smurfarnas värsta antagonister.

Figurer

Huvudartikel: Figurer i Glömda landet (smurfar och andra)

Merparten av smurfarna är 100 år gamla och till utseendet extremt lika varandra. De bär samtliga vita byxor med integrerade fotbeklädnader samt vita frygiska mössor. Det huvudsakliga undantaget är smurfernas ledare, Gammelsmurf, som har röda kläder och som till skillnad från de andra bär skägg. Gammelsmurf synes naturligt ha framträtt som ledare genom att han är äldre och visare än de andra smurferna. Alla smurfer heter enbart "smurf", men många av dem har fått smeknamn efter sina särskilda karaktärsdrag såsom Latsmurf, Starksmurf, Sprattsmurf, Glasögonsmurf med flera. Andra smurfer har fått tillfälliga namn efter enstaka äventyr de har varit med om. Till exempel kallades en smurf för Astrosmurf endast så länge som han var intresserad av rymdfärder.

Historik och publicering

Belgien

Peyo, med famnen full av smurfar och andra skapelser (1990).

1954 hade Peyo börjat producera serien Johan & Pirlouit (Johan och Pellevin på svenska) för serietidningen Spirou. Serien, som utspelade sig i det medeltida Europa, innehöll såväl resor till fjärran platser som inslag av fantasy.

Den 23 oktober 1958 började Johan och Pellevin-avsnittet La flûte à six schtroumpfs (Den förtrollade flöjten på svenska) publiceras. Handlingen kretsade kring titelfigurernas jakt på en en magisk flöjt, under vilken de träffade på de små varelser som kallades schtroumpfs (smurfar). De små figurerna blev omedelbart populära och redan det påföljande året hade det första avsnittet av deras egna serie premiär i Spirou. 1963 samlades de första avsnitten av smurfernas egen serie i ett album och därmed var albumutgivningen av serien igång. Under hela Peyos levnad fortsatte dock serien att först publiceras i Spirou för att sedan samlas i album. Då många av smurfserierna var relativt korta, samlades vanligen flera serier i varje album.

Vid sidan av de längre serierna publicerades även flera ensides skämtserier med smurferna i Spirou.

Efter Peyos död upphörde serien i Spirou, men andra serieskapare har fortsatt att producera nya avsnitt, såväl längre albumserier, som kortare episoder som publicerades i tidningar och specialutgåvor.

Sverige

Seriealbumen med smurferna har givits ut i två omgångar på svenska. 1972-1973 publicerade Semic Press fyra "Smurfalbum", varefter Coeckelberghs tog över utgivningen, och påbörjade ny numrering under titeln Smurfernas äventyr 1975. Det påföljande året köptes Coeckelberghs upp av Carlsen/if (sedermera Carlsen Comics) som fortsatte Coeckelberghs utgivning och numrering. De album som publicerades av Semic utkom sedermera även i Carlsens utgivning, med nya titlar och nya översättningar.

Av de album Peyo skapade har samtliga utom det sista blivit översatta till svenska. Den svenska numreringen följer dock inte originalnumreringen.

Utöver albumpubliceringen figurerade Smurferna som biserie i serietidningen Fix & Foxi, under åren 1979-1981.

Tre serietidningar med smurferna har getts ut. 1992–1993 gav Atlantic Förlag ut tidningen Smurferna, som totalt kom att omfatta fjorton nummer, och 2002–2003 utgav Egmont Serieförlaget tidningen Smurfarna. Egmont återupptog för en tid utgivningen av tidningen hösten 2011, i samband med lanseringen av den amerikanska Smurfarna-filmen; tidningen kom ut med åtta nummer till och med hösten 2012 och materialet översattes av Per A.J. Andersson. Dessa publikationer innehåller huvudsakligen material från tiden efter Peyos bortgång.

Utöver detta har en handfull sentida album med Smurferna publicerats; 1999 gav Atlantic ut Smurfarna – Smurfig jul och 2002-2003 gav Egmont Serieförlaget ut tre obetitlade album. Samtliga dessa publikationer blandar nyare material med repriser av kortare avsnitt som tidigare publicerades i Carlsen Comics albumserie.

Albumutgivning

Listan följer den franskbelgiska originalpubliceringens ordning. Den svenska numrering som anges är Carlsen Comics.

Peyo

Nr	Svensk titel	Svensk numrering	Originaltitel	Produktionsår
1	De svarta smurferna (Carlsen/if) Hotet från Svartsmurferna (Semic #1)	6	Les Schtroumpfs Noirs	1963
2	Supersmurfen (Carlsen/if) Smurfrik den store (Semic #2)	4	Le Schtroumpfissime	1965
3	Den lilla smurfan (Carlsen/if) Smurfina (Semic #4)	5	La Schtroumpfette	1967
4	Ägget och smurferna (Carlsen/if) Trolleriägget och (O)vädersmaskinen (Semic #3)	7	L'Oeuf et les Schtroumpfs	1968
5	Smurferna och Kroxelikrax	1	Les Schtroumpfs et le Cracoucass	1969
6	Astrosmurfen	2	Le Cosmoschtroumpf	1970
7	Trollkonst-smurfen	3	L'Apprenti Schtroumpf	1971
8	Smurfhistorier	10	Histoires de Schtroumpfs	1972
9	Smurfbråk och bråksmurfar	8	Schtroumpf vert et vert Schtroumpf	1973
10	Smurfsoppan	9	La Soupe Aux Schtroumpfs	1976
11	De olympiska smurferna	11	Les Schtroumpfs Olympiques	1983
12	Smurferna får babybesvär	13	Le Bébé Schtroumpf	1984
13	Baklängesklockan	12	Les P'tits Schtroumpfs	1988
14	Den flygande smurfen	14	L'Aéroschtroumpf	1990
15	Latsmurfens törnrosasömn	15	L'ètrange rèveil du Schtroumpf Paresseux	1991
16	ej utgiven	-	Le Schtroumpf Financier	1992

Efter Peyo

Inga av de album som producerats efter Peyos bortgång har blivit utgivna på svenska. Delar av materialet har dock publicerats i tidningen Smurfarna.

• 17: Le Schtroumpfeur de Bijoux (1994, manus: Thierry Culliford & Luc Parthoens, bild: Alain Maury)
• 18: Docteur Schtroumpf (1996, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury)
• 19: Le Schtroumpf Sauvage (1998, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury)
• 20: La Menace Schtroumpf (2000, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury & Parthoens)
• 21: On ne schtroumpfe pas le progrès (2002, manus: Culliford & Parthoens, bild: Pascal Garray)
• 22: Le Schtroumpf reporter (2003, manus: Culliford & Parthoens, bild: Ludo Borecki)
• 23: Les Schtroumpfs joueurs (2005, manus: Culliford, bild: Ludo Borecki)
• 24: Salade de Schtroumpfs (2006, manus: Culliford & Parthoens, bild: Borecki & Jeroen De Coninck)
• 25: Un enfant chez les Schtroumpfs (2007, manus: Culliford & Miguel Díaz Vizoso, bild: De Coninck)
• 26: Les Schtroumpfs et le livre qui dit tout (2008, manus: Thierry Culliford & Alain Jost, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford)
• 27: Schtroumpf les Bains (2009, manus: Thierry Culliford, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford)
• 28: La Grande Schtroumpfette (2010, manus: Thierry Culliford, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford)
• 29: Les Schtroumpfs et l'Arbre d'Or (2011, manus: Thierry Culliford, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford)
• 30: Les Schtroumpfs de l'ordre (2012, manus: Culliford & Parthoens, bild: De Coninck, färg: Nine Culliford)
• specialnummer: Les Schtroumpfeurs de flûte (2008, manus: Culliford & Parthoens, bild: De Coninck, färg: Nine Culliford)

Filmatiseringar

Tidiga filmer

1965 gjordes en 90 minuters svartvit animerad film om smurferna, Les Aventures des Schtroumpfs, som inte blev någon större succé.

1976 gjordes ett nytt försök då Smurfarna och den förtrollade flöjten (La Flûte à six schtroumpfs) kom ut. Filmen baserades på Johan och Pellevin-serien Den förtrollade flöjten, i vilken smurferna hade gjort sin debut, och denna blev en omedelbar framgång, och bidrog till smurfernas växande popularitet under 1970-talet.

Hannah-Barbera

I USA kom försäljningsgenombrottet 1981 då det amerikanska TV-bolaget NBC på lördagsmorgnarna började visa Hanna-Barbera Productions amerikansk-belgiska animerade TV-serie Smurfs, som på svenska kom att heta Smurfarna; notera ändringen i pluralformen.

Smurfarna blev en av 1980-talets i antal avsnitt mest framgångsrika amerikanska animerade TV-serier och producerades i 256 halvtimmeslånga avsnitt innan den lades ned 1990. I Sverige har serien visats i flera omgångar på TV3, och några av de tidiga episoderna har också klippts samman till långfilmer varav några gick upp på svenska biografer i början av 1980-talet.

Den amerikanska tv-serien är till sina yttre premisser relativt trogen den belgiska tecknade serien - till de mer påtagliga skillnaderna märks dock ett utökande av persongalleriet. Bland andra introducerades Farfarsmurfen, smurf som är äldre än Gammelsmurf och klär sig i gula kläder, och Smurflingarna, smurfbarn som säkerligen introducerades för att barn-publiken skulle ha någon att identifiera sig med, och för att man skulle kunna använda typiska barn/vuxen-klichéer i manus (som historier om olydnad och bestraffning och barns fantasi kontra vuxnas tråkighet med mera).

CGI-animerad långfilm

En datoranimerad långfilm med smurfarna fick premiär 2011.

Exempel på ett tidigt, kassettbaserat TV-spel. Just för tillfället är Smurfarna (Schtroumpfs) på gång.

Samlarfigurer och TV-spel

Smurferna rönte stor popularitet i Europa under 1970-talet och det tidiga 1980-talet, mycket tack vare flitig marknadsföring av kringprodukter och framför allt de små samlingsbara plastfigurerna. I Nordamerika slog smurferna igenom först i och med Hannah-Barberas tv-serie – någon albumutgivning har inte skett där – och under 1980-talet blev plastfigurerna vanligt förekommande även där.

Plastfigurerna har fortsätter att vara samlarobjekt även under 2000-talet, vilket inte minst märks på det relativt rika utbudet av webbplatser vigda åt ämnet.

Dessutom har Smurfarna lanserats som TV-spel.

Musik

• I Hanna-Barberas Smurfarna används mycket klassisk musik.
• Klasse i Smurflandet med Klasse Möllberg
• Smurfpartaj i Smurfland med Stefan Rüdén
• Smurflåtarna med Bert Åke Varg
• Smurfhits är titeln på en serie musikskivor där smurfarna sjunger alla låtarna. De började släppas från och med 1990-talets senare halva, och låtarna har väldigt lite med originalseriens handling att göra.

Se även

• Figurer i Glömda landet
• Smurfarna (film)

Externa länkar

• Smurfarnas officiella webbplats (engelska)
• Index över avsnitt publicerade i Spirou (franska)
• Om smurfarna på Seriewikin
• Svensk smurfsajt (svenska)
• Wikimedia Commons har media som rör Smurfarna
  Bilder & media