Snö

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Snö (olika betydelser).
Snötäcke i Kuusamo, Finland, februari 2004.
Vid foten av Dundret, december 2005.
Snöfall i Tyskland, 2009.

Snö är nederbörd i form av iskristaller, enstaka eller sammanfogade, som faller från ett moln[1] men kan även referera till snö som ligger på marken. Snöfall betecknar specifikt nederbörden och snötäcke betecknar snö på marken. Snö som virvlar upp från marken av tillräckligt kraftig och byig vind kallas snödrev. Snö är vanligast på vintern, men kan förekomma andra årstider om temperaturen medger detta, till exempel i subarktiska områden eller områden på hög höjd. De nedfallande iskristallerna kallas snöstjärnor och i de fall de klumpas ihop blir det snöflingor. Dessa är ett granulärt material och har därmed en mjuk struktur, men snömassor blir mer kompakta om de pressas samman.

När utomhustemperaturen är över 0 °C brukar snö som ligger på marken normalt smälta (se ).

Snöfall[redigera | redigera wikitext]

Snöstjärnor.
Snöstjärnor sedda i ett elektronmikroskop. Färgerna är pålagda efteråt.

Kristallbildning[redigera | redigera wikitext]

Snö uppstår i de övre luftlagren när luft mättad med vattenånga kyls ned i temperaturer under 0 °C, i regel genom adiabatisk utvidgning i en uppåtgående luftström. Då kondenseras en del av vattenångan antingen till fina droppar av överkylt vatten eller också till fina iskristaller. Iskristallerna är vanligen platta och tunna, och har typiskt en sexarmad struktur i likhet med vanlig is. Vilken form denna kristall antar beror på temperatur och fuktighet. Särskilt i temperaturintervallet -12 till -16 grader är tillväxten av iskristallen särskilt gynnsam och ger upphov till den klassiska sexarmade strukturen, en så kallad snöstjärna. Vid högre temperaturer kan snöstjärnan vara trearmad, medan armarna vid riktigt låga temperaturen kan flyta ihop så att flingan blir mer rund. Det stämmer inte att det inte finns två identiska snöstjärnor, men chansen att påträffa två exakt likadana är försvinnande liten.

När snöstjärnor faller genom fuktig luft nära noll grader får de en fukthinna, vilket gör att snöstjärnorna kan fastna på varandra och bilda en snöflinga. Särskilt stora snöflingor som bildas på detta sätt kallas lapphandskar eller lappvantar.

Typer av snöfall och snöliknande nederbörd[redigera | redigera wikitext]

När det snöar i samband med en kraftig vind har vi en snöstorm. Sjösnö är nederbörd som bildas i vindens riktning från en större sjö eller ett hav. Några typer av nederbörd med snö eller snöliknande slag beskrivs nedan. Förutom dessa finns hagel i form av ishagel, småhagel och iskorn.

Snöby[redigera | redigera wikitext]

Kortvarig och ibland kraftig nederbörd av snö kallas för snöby. Sådan kommer från moln av typen cumulonimbus (bymoln).

Kornsnö[redigera | redigera wikitext]

Kornsnö är nederbörd i form av mycket små, vita, spröda partiklar av is. Partiklarna är platta eller avlånga och vanligen mindre än 1 millimeter. De faller vanligen från moln av typen stratocumulus eller stratus. METAR-koden för kornsnö är SG.

Snöhagel[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Trindsnö

Snöhagel, eller trindsnö, är nederbörd liknande kornsnö, men där partiklarna är något större, cirka 2-5 millimeter stora. METAR-koden GS används för snöhagel. Det är samma kod som för småhagel.

Isnålar[redigera | redigera wikitext]

Isnålar, även kallat diamantstoft, är nederbörd som faller från en klar himmel och består av mycket små iskristaller som är så tunna att de tycks sväva i luften. METAR-koden för isnålar är IC.

Snötäcke[redigera | redigera wikitext]

Snö som faller ner finns kvar till den töar bort eller sublimeras. I kallare klimat kan den ligga kvar en hel vinter; snö som ligger kvar under sommaren kallas glaciär. I tempererade områden tillför snön marken stora vattenmängder när den smälter om våren, vilket får till följd att höjden i vattendrag stiger och att vårflod bildas med strida strömmar; tö kan ibland orsaka slamström och laviner. Snön står i tempererade klimat för en viktig del av vattenförsörjningen. Snö har en god värmeisolerande funktion som förhindrar att växter förfryser.

Typer av snötäcken[redigera | redigera wikitext]

Mätning av snödjup[redigera | redigera wikitext]

Av tradition talar man inom meteorologin ofta om snödjup alternativt snöns tjocklek.[2] I tyskan heter det däremot schneehöhe (snöhöjd).[2] På en jämn yta har snötäcket en viss höjd över marken, men i starkt kuperad terräng kan snön fylla svackor.[2]

Det vanligaste sättet att mäta snödjup är manuellt med linjal, tumstock eller en fast mätkäpp.[3] Det förekommer även automatiska mätningar med hjälp av ultraljud. En sensor placeras ovanför snötäcket och snödjupet beräknas utifrån tiden det tar för ultraljudssignalen att nå snötäcket och återvända till sensorn.[3] Nu för tiden görs även försök med laser, som är en tillförlitligare teknik.[3]

Vanligen genomförs mätningar på någorlunda slät markyta och minst fem mätningar vid varje mättillfälle, där sedan medelvärdet avgör snödjupet.[3] Packning, smältning och avdunstning påverkar snödjupet.[3] Därför kan snödjupet förändras från en dag till en annan, även när det är minusgrader och när det inte fallit ny nederbörd. I USA och vissa andra länder mäter man direkt nysnömängd, som inte påverkas av detta.[3]

Förekomst av snö[redigera | redigera wikitext]

Förekomst av snö i världen.
  Snöfall förekommer på platser belägna över och under 1000 m.ö.h.
  Snöfall förekommer på platser belägna över, och i sällsynta fall under, 1000 m.ö.h.
  Snöfall förekommer endast på platser belägna över 1000 m.ö.h.
  Ingen snö.

Sannolikheten för snöfall varierar med årstiden, platsen och andra geografiska förhållanden som latitud och höjd över havet. På latituder nära ekvatorn är det normalt en låg sannolikhet för snöfall; man brukar ange 35° N och 40°S som grova gränsdragningar. Permanent snötäcke, glaciärer, finns på många områden, och det påverkas av faktorer som lutningen av marken, mängden snöfall och vindarna över området. På höga höjder där temperaturen är låg, hittar man till och med i ekvatorområdet höga bergsområden med glaciärer. Sådana exempel är Kilimanjaro i Tanzania och Anderna i de tropiska delarna av Sydamerika.

Omvänt får många områden i Arktis och Antarktis mycket lite nederbörd i form av snöfall trots den stränga kylan, vilket beror på att kall luft, till skillnad från varm, inte kan föra speciellt stora mängder vattenånga från det omgivande havet. Det finns också vissa berg och vulkaner i Bolivia, Chile och Argentina som trots de kyliga höjderna (4500-6900 m) inte heller får något snöfall.

I Sverige faller omkring 10 procent av årsnederbörden som snö längst i söder, och omkring 50 procent i norra Norrlands inland.[4]

Snö förekommer främst i Nordamerika, Europa och Asien (dock ej de sydligare delarna), men även i viss omfattning i Sydamerika och Australien. I Afrika förekommer snö endast i de nordliga delarna och bergskedjorna i västra och södra Afrika.

Snö och människan[redigera | redigera wikitext]

Snöröjning.
Spårvagn under häftigt snöande i Stockholm i slutet av november 2012.

Snö kan leda till stora störningar i infrastrukturen och i områden där snö ofta förekommer har det därför utvecklats färdmedel som är anpassade till vädret, som snöskoter, släde, pulka och skidor. Slädar kan dras av slädhundar, hästar eller andra lokala djur. Häftiga snöfall kan förstöra elledningar, telefonförbindelser och omöjliggöra biltrafik genom att orsaka halka eller försvåra sikten. I områden som sällan har snö kan det saknas redskap för snöröjning och snöfall kan då få hela samhällen att stanna upp. I öppna landskap kan vinden samla snön i snödrev, som ofta ställer till problem för trafiken. Snöhalka kan uppkomma i samband med snöfall då bilarna packar ihop snön och det blir halt, särskilt om temperaturen är noll grader eller strax över.

Snö är en förutsättning för många vintersporter som längdskidåkning, kälkåkning och utförsåkning samt barnlekar. Den kan användas till snöskulpturer, snögubbar och snöbollar. Snöänglar bildas om en person ligger på snö och flaxar med armar och ben.

De isolerande egenskaper snön har utnyttjas i bivacker och iglooer. I vissa områden finns ishus där snön bevaras efter vår-tö, att användas för kylning av mat eller av medicinska skäl. Packad snö och is sparades förr i Sverige och många andra länder under halm eller sågspån för att användas som kylelement under sommaren.

Om man befinner sig på snö under lång tid och inte skyddar ögonen tillräckligt finns risk för snöblindhet, varvid små sår uppstår på hornhinnan med smärtor i ögonen och känslighet för starkt ljus uppstår.

Förtäring[redigera | redigera wikitext]

Det är inte farligt att äta vit och ren snö om man har rena händer. Påståendet att snö kan innehålla maskar är en myt eftersom maskar och larver inte skulle klara kylan. Eventuella bakterier och maskar kommer från orena händer.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Internationell Molnatlas, sid 56
  2. ^ [a b c] ”Snö - fysikalisk bakgrund”. SMHI. http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/sno-fysikalisk-bakgrund-1.647. Läst 30 mars 2014. 
  3. ^ [a b c d e f] ”Hur mäts snödjup?”. SMHI. http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/hur-mats-snodjup-1.27291. Läst 30 mars 2014. 
  4. ^ SMHI, medelvärde 1960-1990
  5. ^ "Fråga doktorn, del 7 av 19", Sveriges Television, 24 februari 2014. Sett den 20 mars 2014.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • WMO. Internationell molnatlas, tredje förkortade utgåvan. Instruktioner för tjänstens tekniska bedrivande. Norrköping: SMHI. ISBN 99-03-39359-8 
  • Bogren, Jörgen; Gustavsson Torbjörn, Loman Göran (1999). Klimatologi, meteorologi ([Ny, omarb. och utök. utg.]). Lund: Studentlitteratur. Libris 8352874. ISBN 91-44-01264-0 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]