Snedlutning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vattenansamling vid ingång till uppbankad ytterkurva i mötande körfält.

Snedlutning är resultant till vägytans tvärfall och längsgående gradient (backighet). För att inte vatten och slask (halkrisker) ska bli stående på vägbanan, krävs att snedlutningen är minst 0.5 %. Normalt är snedlutningen minst 1.5 % på gamla vägar och minst 2.5 % på nybyggda vägar, genom vägens tvärfall. I kurvor kan snedlutningen bli över 6 %. Vid in- respektive utgång till ytterkurvor (vänsterkurvor i färdriktningen) kan dock snedlutningen bli farligt nära 0 %, om skevningsövergången placerats i en sektion där vägens längsgående gradient är nära 0 % (vilket den ofta är). Ytterkurvor har därför systematisk risk för låg snedlutning[1]. Detta bidrar till att ytterkurvor är fem - sex gånger farligare än innerkurvor, sett till utfall i dödliga singelolyckor[2].Låg snedlutning är särskilt farligt vid halt väglag, så som efter underkylt regn, samt i kombination med sidkrafter och bromskrafter. Eftersom sidkrafter och bromskrafter förekommer systematiskt vid kurvtagning bör skevningsövergång med låg Snedlutning placeras långt från kurvan.

Se även [redigera]

Fotnoter [redigera]

  1. ^ Reducing Health and Safety Risks on Poorly Maintained Rural Roads, Heavy Vehicle Transportation Technology HVTT11 Symposium
  2. ^ Analys av singelolyckor med dödlig utgång på det statliga vägnatet exklusive motorvägar 1997-2000, Vägverket publ 2002:109