Snug

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 43°04′S 147°16′Ö / 43.067°S 147.267°Ö / -43.067; 147.267
Snug
Stad
Snugfallet i Snug.
Snugfallet i Snug.
Land Australien
Delstat Tasmanien
Region Franklin (distrikt)
Distrikt Hobart
Kommun Kingborough
Koordinater 43°04′S 147°16′Ö / 43.067°S 147.267°Ö / -43.067; 147.267
Folkmängd 856 (2011)
Postnummer 7054
Snug markerat på kartan över Tasmanien.
Red pog.svg
Snug markerat på kartan över Tasmanien.

Snug är en liten kuststad bredvid motorvägen Channel Highway 30 kilometer söder om Hobart i Tasmanien, Australien. År 2011 hade staden 856 invånare.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vattenfall i Snug.

Området kring Snug upptäcktes först av européerna när upptäcktsresenären Joseph-Antoine Raymond de Bruny d'Entrecasteaux seglade uppför den närliggande kanalen. Efter inrättandet av en koloni i staden Hobart, upptäcktes Snugfloden och därmed namngavs platsen efter den hemtrevliga (på engelska snug) och behagliga floden. På 1820-talet hade hamn- och sågverksindustri etablerats i närheten av North West Bay. Därefter runt 1840-talet och 1850-talet grundades en liten bosättning i Snug.[2] Omkring år 1908 började James Gillies förhandla med regeringen om att tillåta byggandet av ett vattenkraftverk i regionen Great Lake, med syftet att tillföra energi till sin nyligen patenterade zinksmältningsprocess och "volframfabrik". Tillverkadet av "volframfabriken" började i närheten av Snug år 1917, och kort efter slutet av första världskriget påbörjade Electrona Carbide Works produktionen av kalciumkarbid med hjälp av kalk (från kalksten), koks och ljusbågsugnar. Kalciumkarbiden användes senare vid tillverkningen av acetylengas.

Gillies kunde inte få tillräckligt likviditet för att avsluta alla sina planerade elektrifieringsprojekt, och på randen till konkurs förlorade han kontrollen över vattenkraftverketssystemet tills ett statligt ministerium bildats för att rädda hans plan: Hydro Electric Department skapades, som senare blev Hydro Electric Commission, och nu Hydro Tasmania.[3] (Zinksmältverksprojektet avbröts men togs senare upp igen av ett annat företag, och är för närvarande drivet av Zinifex i Lutana, Tasmanien.)

År 1924 gick Gillies i konkurs och Carbide Works togs över av "Hydro", och senare av Electrona Carbide Industries Pty Ltd, som fortsatte att driva företaget som sådant till 1980-talet. Med minskad efterfrågan på hårdmetall och lidandet över flera mångmiljonsförluster från fabrikens misslyckande 1979,[4] såldes hårdmetallssmältverket till Pioneer Silicon Industries Inc. Detta företag omvandlade fabriken till ett kiselsmältverk med en teoretisk kapacitet på 10.000 ton/år,[5] och producerade metallurgisk "kiselmetal" från och med 1988. Den var emellertid aldrig kunnig att göra en vinst,[6] och i augusti 1991 lades anläggningen ned.

Under 1967:s tasmanska skogsbränder blev staden Snug ödelagd. Två tredjedelar av stadens hus förstördes, tillsammans med två kyrkor och halva skolan. Elva personer omkom.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 13 januari 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Australian Bureau of Statistics (28 mars 2013). ”Snug (State Suburb)” (på engelska). 2011 Census QuickStats. http://www.censusdata.abs.gov.au/census_services/getproduct/census/2011/quickstat/SSC60335?opendocument&navpos=220. Läst 29 april 2014. 
  2. ^ [a b] ”Snug”. Travel. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/news/Tasmania/Snug/2005/02/17/1108500205957.html. Läst 13 januari 2010. 
  3. ^ ”James Hynds Gillies”. The Australian Dictionary of Biography, Online edition. Australian National University. http://www.adb.online.anu.edu.au/biogs/A090010b.htm. Läst 13 januari 2010. 
  4. ^ ”Electrona Carbide Industries v. TGIO and others (PDF)”. The Supreme Court of Tasmania. http://www.supremecourt.tas.gov.au/__data/assets/pdf_file/0010/86590/1982.012.pdf. Läst 13 januari 2010. 
  5. ^ ”Minerals yearbook 1991”. US Bureau of Mines. http://digicoll.library.wisc.edu/cgi-bin/EcoNatRes/EcoNatRes-idx?type=turn&entity=EcoNatRes.MinYB1991v1.p1384&isize=text. Läst 13 januari 2010. 
  6. ^ ”Australian Workers' Union, Metals and Engineering Workers' Union and Pioneer Silicon Industries Pty Ltd”. Tasmanian Industrial Commission. http://www.tic.tas.gov.au/decisions_issued/1991/t3194_and_t3195. Läst 13 januari 2010.