Socialdemokraterna (Sverige)

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Förkortning	SAP, S
Land	Sverige
Partiordförande	Stefan Löfven
Partisekreterare	Carin Jämtin
Gruppledare i riksdagen	Mikael Damberg
Grundat	23 april 1889
Huvudkontor	Sveavägen 68, Stockholm
Antal medlemmar	105 626 (1)
Politisk ideologi	Demokratisk socialism Socialdemokrati Tredje vägens politik
Politisk position	center-vänster[källa behövs]
Internationellt samarbetsorgan	Socialistinternationalen
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska socialdemokratiska partiet (PES)
Politisk grupp i Europaparlamentet	Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D)
Färg(er)	röd
Ungdomsförbund	Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU)
Studentförbund	S-studenter
Sveriges riksdag
Röstandel	30,66 %
Mandattilldelning	112 av 349
Europaparlamentet
Röstandel	24,41 %
Mandattilldelning	6 av 20
Landstingsfullmäktige
Röstandel	33,04 %
Mandattilldelning	609 av 1 662
Kommunfullmäktige
Röstandel	32,38 %
Mandattilldelning	4 593 av 12 978
Webbplats
www.socialdemokraterna.se
Svensk politik Politiska partier Val

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) – vanligen kallat Socialdemokraterna, förkortat S och med partibeteckningen Arbetarepartiet – Socialdemokraterna på valsedlarna – är ett politiskt parti, bildat 1889 i Sverige. Partiet är tillika en nomineringsgrupp i Svenska kyrkan. Partiledare sedan 27 januari 2012 är Stefan Löfven. Partiet är Sveriges största sett till antalet medlemmar och valresultat, både i riksdagen och i kyrkomötet.

I riksdagen befinner sig Socialdemokraterna sedan valet 2006 i opposition. I december 2008 inleddes ett samarbete med Miljöpartiet de Gröna och Vänsterpartiet under beteckningen De rödgröna. Dock upplöstes detta samarbete strax efter riksdagsvalet 2010.

Socialdemokraterna har sitt ursprung i den socialistiska arbetarrörelsen och är dess viktigaste politiska gren (sedan 1917 utgör Vänsterpartiet med föregångare den andra politiska grenen, medan LO är den fackliga grenen).

Partiet, som haft regeringsmakten i Sverige under huvuddelen av tiden efter 1930-talet, har som mål att skapa ett socialistiskt samhälle på demokratisk väg, men med tiden kom man emellertid att acceptera blandekonomi, det vill säga marknadsekonomi kombinerat med politiska regleringar och statligt ägande. Det eftersträvansvärda samhället blev folkhemmet med allmän välfärd genom en stark, skattefinansierad offentlig sektor.

En central fråga för partiet var länge hur Sverige skulle socialiseras, till exempel genom debatterna om planhushållning, funktionssocialism och senare ekonomisk demokrati, vilket utmynnade i bland annat löntagarfonderna. I och med 1980- och 1990-talens tredje vägens politik har partiet rört sig närmare den så kallade politiska mitten. Partiets officiella ideologi är demokratisk socialism och Socialdemokraterna betonar vikten av en omfattande fördelningspolitik samt principen av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

I Europaparlamentet ingår partiet i Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D). Partiet är en del av Socialistinternationalen. Socialdemokraterna har sitt starkaste stöd i traditionella bruksorter och fick sitt högsta väljarstöd i det senaste riksdagsvalet i Norrbottens och Västernorrlands läns valkretsar.

Historia

Liksom de flesta andra socialdemokratiska partier har Socialdemokraterna en röd ros som partisymbol.

August Palm.

Hjalmar Branting.

De svenska socialdemokratins historia påstås ha börjat den 6 november 1881 när August Palm höll talet Hvad vilja socialdemokraterna?, men det var först åtta år senare som Sveriges socialdemokratiska arbetareparti bildades. Bakom bildandet stod fackföreningar, sjuk- och begravningskassor och olika socialistiska grupper. 1898 bildade socialdemokraterna Landsorganisationen (LO). Den unga svenska arbetarrörelsen enades kring två huvudfrågor: allmän och lika rösträtt och åtta timmars arbetsdag (även känt som 8 timmars arbete – 8 timmars fritid – 8 timmars vila). Kravet om åtta timmars arbetsdag blev verklighet 1919 när 48-timmarsarbetsveckan introducerades och 1921 omfattade den allmänna och lika rösträtten även kvinnor. Dock saknade fortfarande stora grupper rösträtt, bland annat människor som uppbar försörjningsstöd.

I och med första världskriget 1914 hamnade den internationella arbetarrörelsen i kris när de olika socialdemokratiska partierna slöt upp bakom respektive nationell regering. Under världskriget ökade motsättningarna i det svenska samhället, som var hårt drabbat av svält med kravaller som följd (1917) och Sveriges konservativa statsminister gavs öknamnet ”Hungersköld”. Även inom socialdemokratin ökade motsättningarna med en allt djupare spricka mellan en partiledning som slutit upp bakom nationen och den borgerliga regeringen och ett ungdomsförbund som bedrev en antimilitaristisk linje. På grund av den så kallade munkorgsstadgan kom socialdemokratin att splittras i två partier när det Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDUF) tillsammans vänsteroppositionen i protest lämnade partiet och bildade Sverges socialdemokratiska vänsterparti (SSV), som i dag är Vänsterpartiet. Splittringen kom att ända en längre tid av inre konflikter och slitningar inom SAP.

1928 formulerade Per Albin Hansson Socialdemokraternas vision om Folkhemmet: ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.” Från och med valet 1932 inleddes en period av socialdemokratisk dominans inom svensk politik. Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet fram till 1976 under vilken period man sjösatte flera stora socialpolitiska reformer, såsom den allmänna sjukförsäkringen och allmänna tilläggspension (ATP). Även 1938 års överenskommelse mellan Landsorganisationens och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), kallat Saltsjöbadsavtalet, var av stor vikt för den socialdemokratiska samförståndspolitiken som Per Albin Hansson ämnade föra med mål om att uppnå det klasslösa samhället.

Under den så kallade lotteririksdagen 1973-1976 drogs huvudlinjerna i de lagar som kom att utgöra arbetsrättsreformerna, såsom lagen om anställningsskydd (LAS) och medbestämmandelagen (MBL), fram. Under samma årtionde kom även kungens makt att inskränkas genom den så kallade Torekovskompromissen, samt en åsiktsregistrering ombesörjt av socialdemokraterna att avslöjas (se IB-affären).

1980-talet inleddes med kärnkraftsfrågan avgörande och därmed ett avslut på inre slitningar inom partiet, reformen om löntagarfonder genomförs och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) slänger ut vänsterfalangen, kallade trotskisterna, ur förbundet. I mitten av 1980-talet genomför Socialdemokraterna omfattande avregleringar av finans- och kreditmarknaderna som kommit att kallas novemberrevolutionen. År 1986 mördades den socialdemokratiske statsministern Olof Palme.

På 1990-talet genomförde socialdemokraterna en hård sanering av svensk ekonomi genom ett omfattande sparprogram med nedskärningar i den offentliga sektorn och privatiseringar samt en uppgörelse med de borgerliga partierna om ett nytt pensionssystem där ATP-systemet på sikt avvecklades. Under saneringsåren samarbetade SAP med Centerpartiet, för att från 1998 fram till 2006 samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att behålla regeringsmakten.

På 2000-talet blev socialdemokraterna efter kongressbeslut (2001) ett feministiskt parti och 2007 fick partiet sin första kvinnliga partiledare, Mona Sahlin, efter nära 120 år av manliga föregångare.

I riksdagsvalet 2010 fick Socialdemokraterna 30,66 procent av rösterna och 112 mandat. SAP förblev därmed med knapp marginal det största partiet i Sverige, även om partiet samtidigt fick sitt lägsta valresultat sedan andrakammarvalet våren 1914. De rödgröna som helhet blev också mindre än den borgerliga Alliansen, som efter valet fortsatte att regera utan majoritet i riksdagen. Socialdemokraternas partiordförande Sahlin valde att avgå efter valet och på en extra partikongress den 25 mars 2011 valdes Håkan Juholt till ny partiordförande.

Juholt avgick som partiledare den 21 januari 2012. Den 27 januari 2012 utsågs Stefan Löfven till ny partiordförande.

Organisation

Stefan Löfven, partiledare från 27 januari 2012.

Riksnivå

Partiet har sitt huvudkontor på Sveavägen 68 i Stockholm. Här sammanträder partistyrelsen och dess verkställande utskott (VU) som är högsta beslutande organ mellan kongresserna, som hålls vartannat år. LO:s ordförande har alltid en adjungerad plats i både partistyrelsen och VU.

Länsnivå

Partiet är uppdelat i 26 partidistrikt. Partidistrikten utgör partiets högsta organisatoriska enhet på regional nivå. Distrikten styrs av en distriktsstyrelse som väljs på distriktets kongress. Distriktets kongress utgör partidistriktets högsta beslutande organ. Partidistrikten fastställer partiets kandidatlistor för val till landstingsfullmäktige och Svenska kyrkans valda beslutsorgan.

Partidistrikt

Gotlands och Stockholms arbetarekommuner räknas organisatoriskt som både arbetarekommuner och partidistrikt.

• Blekinge partidistrikt
• Bohusläns partidistrikt
• Dalarnas partidistrikt
• Gotlands arbetarekommun
• Gävleborgs partidistrikt
• Göteborgs partidistrikt
• Hallands partidistrikt
• Jämtlands partidistrikt
• Jönköpings läns partidistrikt
• Kalmar läns partidistrikt
• Kronobergs partidistrikt
• Norra Älvsborgs partidistrikt
• Norrbottens partidistrikt
• Skaraborgs partidistrikt
• Skånes partidistrikt
• Stockholms arbetarekommun
• Stockholms läns partidistrikt
• Södra Älvsborgs partidistrikt
• Sörmlands partidistrikt
• Uppsala läns partidistrikt
• Värmlands partidistrikt
• Västerbottens partidistrikt
• Västernorrlands partidistrikt
• Västmanlands partidistrikt
• Örebro läns partidistrikt
• Östergötlands partidistrikt

Kommunnivå

Partiets minsta organisatoriska enhet är den socialdemokratiska föreningen. I varje primärkommun finns det flera socialdemokratiska föreningar (s-föreningar) som tillsammans bildar en arbetarekommun.

Det är i s-föreningen som den dagliga politiska verksamheten sker. S-föreningen nominerar medlemmar från den egna föreningen eller någon annan förening inom samma arbetarekommun till kommunala politiska uppdrag.

Arbetarekommunen håller regelbundna möten där s-föreningarna lägga fram frågor som rör partiets politik på kommunal nivå. Arbetarekommunen styrs av en styrelse som utses varje år på ett årsmöte. Arbetarekommunen fastställer partiets kandidatlistor till kommunfullmäktigeval.

Medlemsantal

1990 hade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 1 034 000 medlemmar. Efter kollektivanslutningens avskaffande vid årsskiftet 1991–1992 var antalet medlemmar 259 000. År 1999 hade siffran sjunkit till 177 000 och 2003 var man nere i 143 407 medlemmar.^{[källa behövs]}

Ideologi

Socialdemokraternas ideologi är demokratisk socialism, vilken partiet anser vara synonym med begreppet socialdemokrati. SAP betonar vikten av en omfattande fördelningspolitik samt principen av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Partiet, som haft regeringsmakten huvuddelen av tiden efter 1930-talet, har som mål att skapa ett socialistiskt samhälle på demokratisk väg, men med tiden kom man emellertid att acceptera marknadsekonomi, med politiska regleringar. Det eftersträvansvärda samhället blev istället folkhemmet med allmän välfärd, säkerställd genom en stark offentlig sektor finansierad av skatter.

En central fråga för partiet var länge hur Sverige skulle socialiseras, till exempel genom debatterna om planhushållning, funktionssocialism och senare ekonomisk demokrati, vilket utmynnade i bland annat löntagarfonderna. I och med 1980- och 1990-talets tredje vägens politik har partiet rört sig närmare den så kallade politiska mitten.

Facklig–politisk samverkan

Redan från början ansågs samarbete mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren vara nödvändig. På LO:s första kongress beslutades att fackförening som var ansluten till LO inom tre år skulle ansluta sig till det socialdemokratiska partiet. Detta beslut väckte dock opposition och vid LO:s kongress 1900 beslutades att LO i stället skulle verka för att föreningarna skulle ansluta sig till den lokala arbetarkommunen. År 1909 ströks även detta. Enskilda fackförbund kunde dock ansluta sina medlemmar kollektivt till partiet, men enskilda medlemmar reservera sig mot det.

Vid årsskiftet 1990–1991 avskaffades denna fackliga kollektivanslutning. En förening kan fortfarande bli medlem i arbetarkommunen i egenskap av organisation. Antalet medlemmar i Socialdemokraterna minskade därefter från över en miljon till cirka hundratusen år 2008.

Det ekonomiska stödet till Socialdemokraterna är enligt partiet 6 miljoner per år från LO centralt och 9 miljoner per år från de enskilda fackförbunden, alltså tillhopa cirka 15 miljoner kronor per år.

Redan från början satt representanter för LO i partistyrelsen. Det finns flera exempel på företrädare för LO som blivit socialdemokratiska riksdagsledamöter eller statsråd.

Partiets ungdomsförbund SSU är också LO:s ungdomsförbund och LO har en plats i SSU:s förbundsstyrelse. LO:s ordförande ingår i partistyrelsen.

Valresultat

Europaparlamentsval

• 1995: 28,06 procent
• 1999: 26,00 procent
• 2004: 24,56 procent
• 2009: 24,41 procent

Riksdagsval 1911–2010

• 1911: 28,5 %
• 1914 våren: 30,1 %
• 1914 hösten: 36,4 %
• 1917: 39,2 %
• 1920: 36,1 %
• 1921: 39,4 %
• 1924: 41,1 %
• 1928: 37,0 %
• 1932: 41,1 %
• 1936: 45,9 %
• 1940: 53,8 %
• 1944: 46,6 %
• 1948: 46,1 %
• 1952: 46,1 %
• 1956: 44,6 %
• 1958: 46,2 %
• 1960: 47,8 %
• 1964: 47,3 %
• 1968: 50,1 %
• 1970: 45,3 %
• 1973: 43,6 %
• 1976: 42,7 %
• 1979: 43,2 %
• 1982: 45,6 %
• 1985: 44,7 %
• 1988: 43,2 %
• 1991: 37,7 %
• 1994: 45,3 %
• 1998: 36,4 %
• 2002: 39,9 %
• 2006: 34,9 %
• 2010: 30,7 %

Resultat i riksdagsval per kommun

Resultat i riksdagsvalet 2010 på kommunnivå

• 

  1973

• 

  1976

• 

  1979

• 

  1982

• 

  1985

• 

  1988

• 

  1991

• 

  1994

• 

  1998

• 

  2002

• 

  2006

• 

  2010

Regeringsställning

Från 1932 var socialdemokraterna i regeringsställning så gott som oavbrutet fram till 1976. Det enda undantaget utgjordes av Bondeförbundets Regeringen Pehrsson-Bramstorp, som regerade från juni till september 1936.

Socialdemokratiska regeringar

Statsminister Per-Albin Hansson (1937).

Statsminister Olof Palme (1973).

1.	Branting I	1920
2.	Branting II	1921–1923
3.	Branting III	1924–1925
4.	Sandler	1925–1926
5.	Hansson I	1932–1936
6.	Hansson II	1936–1940	Anm. Koalitionsregering tills.m. Bondeförbundet.
7.	Hansson III	1939–1945	Anm. Den s.k. samlingsregeringen (13 december 1939–31 juli 1945) tills.m. Bondeförbundet, Folkpartiet och Högerpartiet.
8.	Hansson IV	1945–1946
9.	Erlander I	1946–1951
10.	Erlander II	1951–1957	Anm. Koalitionsregering tills.m. Bondeförbundet.
11.	Erlander III	1957–1969
12.	Palme I	1969–1976
13.	Palme II	1982–1986
14.	Carlsson I	1986–1990
15.	Carlsson II	1990–1991
16.	Carlsson III	1994–1996	Anm. Stödd av Centerpartiet.
17.	Persson	1996–2006	Anm. Stödd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna.

Socialdemokratiska reformer

Flertalet av de socialdemokratiska reformerna har haft stöd i det breda politiska lagret i Sveriges riksdag, främst av Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet.

Socialiseringar (förstatliganden)

• 1918 Telefonmonopolet införs genom statliga Telegrafverkets förvärv av Stockholms Allmänna Telefon AB.
• 1923 Alkoholförsäljningsmonopol införs, statliga Vin- & Spritcentralen får monopol på handel med alkohol.
• 1924 Radiomonopolet införs. AB Radiotjänst (nuvarande Sveriges Radio) grundas och licensavgift för radioinnehav införs.
• 1934 Spelmonopolet införs. AB Tipstjänst (nuvarande Svenska spel) bildas. Andra tipssällskap förbjuds.
• 1940 Delar av stålindustrin socialiseras genom bildandet av Norrbottens Järnverk AB.
• 1940-talet Sista järnvägarna förstatligas genom att SJ förvärvar dessa.
• 1944 Vägarna på landsbygden förstatligas, statliga Vägverket får nu ansvar för dessa.
• 1956 TV-monopolet införs. Statliga Radiotjänst får monopol på TV-sändningar.
• 1957 Gruvföretaget Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag blir helägt av staten.
• 1960 Stockholms universitet förstatligas som ett led i förstatligandet av universitet och högskolor.
• 1961 Tobaksmonopolet införs.
• 1962 Skolväsendet förstatligas. Folkskolan avvecklas till förmån för statens grundskola.
• 1970 Statsföretag AB bildas som förvaltningsbolag för statliga bolag.
• 1971 Läkemedelsmonopolet införs. Apoteken förstatligas genom bildandet av Apoteksbolaget.
• 1971 Delar av den civila varvsindustrin förstatligas genom att Uddevallavarvet blir helägt av staten.
• 1976 Delar av textilindustrin förstatligas då Eiser blir helägt av staten.
• 1977 Varvskrisen leder till ytterligare förstatligande av varvsindustrin. Götaverken förstatligas.
• 1978 Stålkrisen leder till att stålindustrin förstatligas och bildandet av Svenskt Stål AB.
• 1982 Löntagarfonder införs med syfte att ytterligare öka statens ägande i svenskt näringsliv.
• 2001 Sveaskog bildas för att återförstatliga skogsmark som avyttrats på 1990-talet.

Socialpolitiska reformer (bland annat trygghetssystem)

• 1934 Statligt finansierad arbetslöshetsförsäkring införs (med de frisinnades stöd).
• 1946 Obligatorisk sjukförsäkring beslutas, men införs inte förrän 1 januari 1955.
• 1948 Allmänna barnbidrag till mödrar införs (skatteavdrag för barnfamiljer slopas).
• Studiebidrag och studiemedel.
• Föräldraförsäkring.
• 1960 införs ATP-systemet. Reformen genomförs med stöd av Sveriges kommunistiska parti och en folkpartist.
• Barnomsorg i kommunal regi.
• 2002 införs en maxtaxa inom barnsomsorgen och förskolan.

Skattereformer

• 1924 Bensinskatt införs.
• 1940 Omsättningsskatt införs.
• 1946 Omsättningsskatten på 5 procent slopas 1 januari 1947, förutom på motorfordon.
• 1947 Förmögenhetsskatten och kvarlåtenskapsskatt på odelade dödsbon införs.
• 1960 Omsättningsskatt återinförs och som en tillfällig skatt. Den permanentas dock snart som mervärdesskatt (moms).
• Slopandet av sambeskattningen.

Biologistiska reformer

• 1922 Rasbiologiska institutet införs efter motion från socialdemokrater och bondeförbundare samt bred enighet i riksdagen.
• 1934 Tvångssterilisering införs som en samhällelig prevention mot exempelvis ”brott och degeneration av folkstammen”. (Slopas 1975.)

Arbetsmarknadspolitiska och arbetslivspolitiska reformer

• 1948 Nattarbetsförbud införs mellan klockan 23 och 5.
• 1976 Medbestämmandelagen (MBL).
• Åmanlagarna, Lagen om anställningsskydd (LAS), Arbetsmiljölagen med mera.
• Åtta timmars arbetsdag lagstadgas.

Andra politiska reformer

• 1938 Första maj görs till helgdag från och med 1939.
• Kommunalt finansierad skola.
• Nioårig grundskola.

Personer med centrala uppdrag

Partiordförande

•  Kollektivt ledarskap	1889–1896
•  Claes Tholin	1896–1907
•  Hjalmar Branting	1907–1925
•  Per Albin Hansson	1925–1946
•  Tage Erlander	1946–1969
•  Olof Palme	1969–1986
•  Ingvar Carlsson	1986–1996
•  Göran Persson	1996–2007
•  Mona Sahlin	2007–2011
•  Håkan Juholt	2011–2012
•  Stefan Löfven	sedan 2012

Partisekreterare

•  Karl Magnus Ziesnitz	1896–1901
•  Carl Gustaf Wickman	1901–1911
•  Fredrik Ström	1911–1916
•  Gustav Möller	1916–1940
•  Rickard Lindström	1924–1926		(tillförordnad)
•  Rickard Lindström	1930–1933		(tillförordnad)
•  Anders Nilsson	1933–1940		(tillförordnad)
•  Torsten Nilsson	1940–1945
•  Sven Andersson	1945–1948
•  Sven Aspling	1948–1962
•  Sten Andersson	1962–1982
•  Bo Toresson	1982–1992
•  Mona Sahlin	1992–1994
•  Leif Linde	1994–1996
•  Ingela Thalén	1996–1999
•  Lars Stjernkvist	1999–2004
•  Marita Ulvskog	2004–2009
•  Ibrahim Baylan	2009–2011
•  Carin Jämtin	sedan 2011

Gruppledare i riksdagens första kammare 1933–1970

•  Harald Åkerberg	1933–1950
•  Axel Strand	1951–1970

Gruppledare i riksdagens andra kammare 1933–1970

•  Anders Anderson	1933–1940		lagtima riksdagen
•  Allan Vougt	1940–1945		urtima riksdagen
•  Erik Fast	1945–1953
•  Gösta Skoglund	1954–1957
•  Gösta Netzén	1957
•  Ossian Sehlstedt	1957–1959
•  Hans Gustafsson	1959–1965
•  Ingemund Bengtsson	1965–1968
•  Bo Martinsson	1969–1970

Gruppledare i riksdagen (enkammarriksdagen)

•  Rune Johansson	1971
•  Ingvar Svanberg	1971–1979
•  Hans Gustafsson	1979–1982
•  Lilly Hansson	1982–1985
•  Ivar Nordberg	1985–1988
•  Jan Bergqvist	1988–1994
•  Sven Hulterström	1994–2001
•  Britt Bohlin Olsson	2001–2008
•  Sven-Erik Österberg	2008–2011
•  Carina Moberg	2011–2012
•  Mikael Damberg	sedan 2012

Politiska talespersoner (nuvarande)

• Arbetsmarknadspolitisk och jämställdhetspolitisk talesperson: Ylva Johansson
• Civilfrågors talesperson: Veronica Palm
• Ekonomisk-politisk talesperson: Magdalena Andersson
• Försvarspolitisk talesperson: Peter Hultqvist
• Kulturpolitisk talesperson: Gunilla Carlsson
• Miljö- och jordbrukspolitisk talesperson: Matilda Ernkrans
• Näringpolitisk talesperson: Jennie Nilsson
• Rättspolitisk talesperson: Morgan Johansson
• Skattepolitisk talesperson: Leif Jakobsson
• Socialförsäkringspolitisk talesperson: Tomas Eneroth
• Socialpolitisk talesperson: Lena Hallengren
• Trafikpolitisk talesperson: Anders Ygeman
• Utbildningspolitisk talesperson: Ibrahim Baylan
• Utrikespolitisk talesperson: Urban Ahlin

Gruppledare, vice gruppledare och politiska talespersoner i riksdagen (nuvarande)

• Ekonomisk-politisk talesperson i riksdagen: Fredrik Olovsson,
• Riksdagens EU-nämnds socialdemokratiska gruppledare: Marie Granlund
• Riksdagens konstitutionsutskotts socialdemokratiska gruppledare: Björn von Sydow
• Vice gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen: Berit Högman

Se även: :Kategori:Svenska socialdemokrater.

Se även

Associerade organisationer

• HBT-socialdemokrater
• Socialdemokrater för tro och solidaritet (Broderskapsrörelsen)
• S-kvinnor
• S-muslimska kvinnoklubben
• Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU)
• Socialdemokratiska studentförbundet (S-studenter)
• Handikapprörelsens s-förening

Socialdemokratiska ledarsidor

Se även: Lista över socialdemokratiska tidningar.

Ursprungligen drev socialdemokraterna själva sina egna dagstidningar och tillsammans med LO förvärvade man bland annat klassiskt liberala Aftonbladet på 1970-talet genom sitt tidningsbolag A-pressen. Efter A-pressens konkurs spriddes flera av tidningarna på olika ägare.

Endast ett fåtal tidningar ägs numera av partiet självt, helt eller delvis och direkt eller via andra bolag. De är:

Dagstidningar med lokal eller regional spridning

• Norrländska Socialdemokraten (NSD), Luleå (ägs av Norrbottens Media AB, som till 25,3 procent ägs av Piteå-Tdningen)
• Piteå-Tidningen, Piteå (helägd av SAP)
• Sydöstran, Karlskrona (SAP äger 9,9 procent)
• Östra Småland och Nyheterna (Gota Media äger 91 procent och SAP-ägda Östra Småland Intressenter AB 9 procent)

Övriga tidningar

• Aktuellt i Politiken (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Tiden (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Morgonbris (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Scen & Salong (helägd via AiP Media Produktion AB)
• Stockholms-Tidningen (helägd via AiP Media Produktion AB)

Det finns också ett antal tidningar som inte ägs av partiet och betecknar sig som ”oberoende socialdemokratiska”, ”obundna socialdemokratiska” eller ”socialdemokratiska” – se Lista över svenska tidningar ordnade efter ideologi.

Skolor

• Bommersvik (SSU:s förbundsskola utanför Södertälje)
• Brunnsvik (utanför Ludvika)
• Rönneberga kurs- och konferensanläggning (facklig kursgård på Lidingö)

Andra organisationer och företag med anknytning till partiet

• AiP Media Produktion AB
• A-lotterierna – lotteri- och spelbolag
• Arbetarnas Bildningsförbund (ABF)
• Arbetarrörelsens Tankesmedja
• Feministas
• Folkets Hus – driver lokaler i anslutning till arbetarrörelsens organisationer
• Folksam – försäkringsbolag som står LO och KF nära
• Fonus – begravningsbyrå som till stor del ägs av LO, TCO och socialdemokratiska föreningar
• Hyresgästföreningen – medlem i Palmecentret och ABF
• Kooperativa Förbundet (KF) – var bland annat med och bildade ABF, Folksam och Palmecentret
• Koopi – medlem i Palmecentret
• Landsorganisationen i Sverige (LO) – nationell arbetstagarorganisation
• Palmecentret
• Pensionärernas riksorganisation (PRO) – medlem i ABF
• Riksbyggen – bostadsrättsföretag som vid årsskiftet 2004–2005 ägdes till 41,1 procent av LO-fackföbund, 2,8 procent av KF och 0,7 procent av Folksam
• Spero – spelföretag som partiet driver tillsammans med bland annat nykterhetsorganisationen IOGT-NTO
• Unga Örnar
• Verdandi

Internationella medlemskap och samarbeten

• Socialistinternationalen
• Europeiska socialdemokratiska partiet (PES/EPS, Europasocialisterna)

Referenser

Källor

• Det första seklet av Hans Haste (1988)
• Det intelligenta samhället : en omtolkning av socialdemokratins idéhistoria av Sten O Karlsson (2001) ISBN 9789172033764

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Socialdemokraterna (Sverige).
  Bilder & media
• Socialdemokraterna – officiell webbplats
• Partiprogram och riktlinjer
• Dagens Nyheters temasida om Socialdemokraterna
• Hjalmar Branting: Hvarför arbetarerörelsen måste bli socialistisk (PDF)