Socialistisk realism

Ej att förväxla med realsocialism eller socialrealism

Socialistisk realism förklarades 1934 som rättesnöre för alla Sovjetkonstnärer inom alla konstarter. Dess syfte var att skapa en konst för massorna och att i folket inspirera en kärlek till arbetaren och dennes uppgift att bygga upp kommunismen. Det allra mest centrala i företeelsen var att konstnären förväntades skapa konst som byggde på den partilinje som utstakats av kommunistpartiet. Socialrealistisk konst förhåller sig sällan till en viss partilinje, den förmedlar i stället den enskilde konstnärens indignation över företeelser i samhället.

Det önskade temat var en idealisering av arbetet och arbetaren. Kommunistpartiets vägvisande hand ville forma konstnärer för att, med Stalins ord, få författarna att bli "själens ingenjörer" (ryska: инженеры человеческих душ). Konsten skulle forma den nya sovjetmänniskan. De tillåtna stilarna var sådana som utgått ur de realistiska och naturalistiska traditionerna.

Efter andra världskriget kom kommunistregimen i DDR att verka för temat socialistisk realism inom litteraturen genom Bitterfelder Weg under 1950- och 1960-talet.