Socialistiska Partiet (Sverige)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För det pronazistiska partiet med samma namn som upplöstes 1948, se Socialistiska partiet (1929).
Socialistiska Partiet
Förkortning SocP, Soc, SP
Grundat 1969/1970
Huvudkontor Johanneshov,
Stockholm
Politisk ideologi Trotskism
Socialism
Ekosocialism
Internationellt samarbetsorgan Fjärde internationalen
Färg(er) Röd
Kommunfullmäktige
Röstandel
0,02 %
Mandattilldelning
0 av 12 978
Webbplats
www.socialistiskapartiet.se

Socialistiska Partiet (SOC. P., SOC eller SP) är en trotskistisk organisation som formellt är registrerad som svenskt politiskt parti hos valmyndigheten för riksdagsval. Partiet är en sektion av den år 1938 grundade Fjärde Internationalen. Denna är en revolutionär kommunistisk organisation, vars medlemmar vill tolka Marx främst med stöd av Lenins och Trotskijs teoretiska författarskap och praktiska politik. Den första svenska sektionen grundades 1949[förtydliga] och upplöstes ett par år senare. 1969 startades ånyo en svensk sektion, Socialistiska Partiet, då under namnet Revolutionära Marxister. Organisationen har också hetat Revolutionära Marxisters Förbund och Kommunistiska Arbetarförbundet, innan man 1982 antog dagens namn.

Socialistiska Partiet ger ut en veckotidning som heter Internationalen och en teoretisk tidskrift vid namn Röda Rummet. Partiets ungdomsorganisation kallas Ungsocialisterna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under 1930-talet fanns enskilda medlemmar av Fjärde Internationalen i Sverige. De organiserade sig inom det Socialistiska Partiet och dess ungdomsförbund. 1945 bildades Oberoende Arbetarpartiet av medlemmar från 1930-talets Socialistiska Partiet som 1940 lämnat detta parti. Organisationen bytte 1949 namn till Revolutionära Socialistiska Partiet, svensk sektion av Fjärde Internationalen, och inledde utgivningen av tidningen Internationalen. 1952 upplöstes partiet och medlemmarna anslöt sig till SAP och SKP. (Fjärde Internationalens sk. "entristiska" vändning). Efter radikaliseringen 1968 deltog flera av dessa i diskussionerna om bildandet av en ny öppen svensk sektion av FI.

1969 bildades organisationen Revolutionära Marxister. I organisationens tidskrift Fjärde Internationalen förklarades syftet vara att "Revolutionära Marxister kämpar för arbetarklassens direkta maktövertagande genom arbetarråd och arbetarmilis. Vi ställer oss uppgiften att ur dagens konkreta klasstrider successivt utveckla de högre stridsformer, som kulminerar i det revolutionära maktövertagandet.".[1] Organisationen gav även ut tidskriften Revolutionär information som under 1969-1970 kom ut i fem nummer.

Vid årsskiftet 1970/1971 gick Revolutionära Marxister samman med den ur studentorganisationen Clarté bildade Bolsjevikgruppen och den nya organisationen kallade sig Revolutionära Marxisters Förbund, RMF.

RMF tog tydlig ställning för den ryska revolutionen och Komintern under Lenin och Trotskijs ledarskap. Förbundets medlemmar var organiserade i celler med anknytning till arbetsplatser, skolor och universitet. Nya medlemmar valdes in på prov och efter några månaders förbundsarbete erhölls fullt medlemskap genom omröstning. RMF/KAF var engagerat soldatfackligt och medverkade i värnpliktsriksdagen.

Denna artikel är en del i serien
Trotskism
Fjärde internationalens emblem

Lev Trotskij

Fjärde internationalen


Marxism

Leninism
Oktoberrevolutionen


Framstående trotskister
James P. Cannon
Tony Cliff
Ted Grant
Joseph Hansen
Gerry Healy
Pierre Lambert
Livio Maitan
Ernest Mandel
Nahuel Moreno
J. Posadas
Max Shachtman
Peter Taaffe
Trotskistiska internationaler
(återförenade) 4:e internationalen
Internationalist Communist Union
International Socialist Tendency
International Marxist Tendency
Internationella kommittéen för den fjärde internationalen
Kommittén för en arbetarinternational

1975 bytte förbundet namn till Kommunistiska Arbetarförbundet. I en broschyr från samma år framhölls att KAF var en revolutionär organisation som kämpade mot kapitalism och imperialism, för arbetarklassens maktövertagande och strävade efter att bli ett massparti. Målet var att genom revolution avskaffa den kapitalistiska staten och upprätta en stat baserad på arbetarråd. Armén och polisen måste ersättas av en demokratisk arbetarmilis.[2]

Vid den 7:e kongressen 1980 uteslöts den s.k. bolsjevikfraktionen och dessa bildade istället Socialistiska Förbundet. Vid förbundets 8:e kongress 1982 skedde ännu en gång ett namnbyte, till Socialistiska Partiet. Motivet var att man inte ville förknippas med det samhällssystem som var för handen i Sovjetunionen och Östeuropa. Vid den 12:e partikongressen 1989 uteslöts en grupp som istället bildade Kommunistiska Förbundet.

Vid partiets kongress 1994 antogs ett nytt partiprogram. I detta framhävdes att en socialistisk revolution endast kan genomföras om den har stöd av en folkmajoritet och att denna revolution bör ske fredligt. Denna punkt var inte oomstridd och en minoritet bröt sig efter kongressen ut och bildade så småningom organisationen Arbetarmakt.

Av SOU:2002:91 framgår att organisationen alltsedan 1971 noggrant har följts av säkerhetspolisen, till exempel genom fotografering, övervakning av kongresser och vid sommarläger har bilnummer antecknats. Säkerhetspolisen hade under 1970-talet tillgång till en källa som kunde överlämna internt partimaterial.

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Partiet har inte längre några kommunala mandat. Tidigare har SP haft mandat i Köping, Kungsör, Umeå, Västervik och Nacka. Partiets bästa kommunval var 1998 då de tog 5 mandat fördelade på 3 kommuner.

Kommunalval, Köping[redigera | redigera wikitext]

År Procent Mandat Röster
1998 2,1% 1 av 49 mandat 322
2002 2,77% 1 av 49 mandat 393
2006 1,49% 1 av 49 mandat 216
2010 1,30% 0 av 49 mandat 200


Riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

Partiet ställde inte upp i riksdagsvalet 2006 och 2010, men fick likväl ett fåtal röster (31[3] respektive 11[4] ), som alla avgavs på handskrivna valsedlar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tidskriften Fjärde Internationalen nr 4/1971. Citerad ur SOU 2002:91, "Hotet från vänster", sida 210-211
  2. ^ Flygbladet "Vad är KAF och Fjärde Internationalen?". Citerad ur SOU 2002:91, sida 213
  3. ^ Handskrivna partibeteckningar, valet 2006 på Valmyndighetens hemsida; skrivet som "Socialistiska partiet" (21), respektive "Socialistiska Partiet" (10)
  4. ^ Röster - Val 2010, Valmyndighetens hemsida: som "Socialistiska partiet" (7), respektive "Socialistiska Partiet" (4)

Externa källor[redigera | redigera wikitext]