Socialistiska partiet (1929)

Från Wikipedia
Version från den 12 maj 2017 kl. 14.45 av 95.195.207.61 (Diskussion) (→‎Förhistoria: Minoriteten som bildade Socialdemokratiska vänsterpartiet uteslöts aldrig utan lämnade frivilligt. Tog bort felaktighet gällande detta.)
Socialistiska partiet
FörkortningSP
LandSverige Sverige
PartiledareNils Flyg
Grundat1929
Upplöst1943
Politisk ideologiKommunism
Demokratisk socialism
Pro-nazism (från 1940)
Partitidning(ar)Folkets Dagblad Politiken
Tidens Röst (från 1940)
Svensk politik
Politiska partier
Val

Socialistiska partiet (SP) var ett svenskt politiskt parti som existerade 1929–1943, varefter det bytte namn och blev det uttalat nazistiska Svenska socialistiska partiet. Partiledare var 1929–43 Nils Flyg med Karl Kilbom som chefredaktör för dagstidningen Folkets Dagblad till 1937. Partiet bildades 1929 av majoriteten vid splittringen av Kominternpartiet Sveriges Kommunistiska Parti.

Historia

Förhistoria

Vid splittringen av Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 1917 bildade vänsteroppositionen Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV). Tillsammans med andra vänstersocialistiska partier var man med och grundade Tredje internationalen (Komintern) 1919. År 1921 bytte SSV namn till Sveriges kommunistiska parti (SKP). Sedan Zeth Höglund och andra ledargestalter som önskade avbryta samarbetet med Sovjetunionen lämnat SKP 1924 blev Karl Kilbom, tillsammans med Nils Flyg, den främste ledaren för partiet och blev samtidigt huvudredaktör för partiorganet Folkets Dagblad Politiken. Zeth Höglund lanserade sedan han lämnat partiet benämningen "Oxkommunister" på den den Moskvatrogna grenen av partiet med Karl Kilbom i spetsen.[1]

Kilbomskommunisterna

1929 utesluts majoriteten av medlemmarna ur SKP på order från Stalins Moskva. Eftersom både majoriteten och minoriteten i SKP ställde upp i riksdagsval under partinamnet Sveriges Kommunistiska Parti, skilde man de två partierna åt genom att minoriteten som kvarstod som medlem av Komintern och leddes av Hugo Sillén kallades för Sillénkommunisterna (eller oxkommunisterna syftade ursprungligen på hela partiet, se ovan) medan majoriteten med bland andra Karl Kilbom kallades Kilbomskommunisterna fram till 1934.

Antifascism och antistalinism

Efter sammanslagning med en mycket stor socialdemokratisk utbrytning i Göteborg under Albin Ström bytte partiet namn[vilket år?] till Socialistiska partiet. Under större delen av 1930-talet var Socialistiska partiet det största arbetarpartiet i Sverige till vänster om Socialdemokraterna.

SP var starkt kritiskt mot stalinismens utveckling i Sovjetunionen. SP var också en framträdande antifascistisk rörelse under 1930-talet. Ture Nerman var ledande antifascist och riksdagsman för SP till 1939. Man mobiliserade stöd till Andra spanska republiken, och rekryterade i viss mån även frivilliga. Regionalt var partiet mycket starkt i fackföreningar och folkrörelser. Man drev tre dagstidningar och hade många kända medlemmar: Hinke Bergegren, Anton "Amaltea" Nilson, Albin Ström, Ture Nerman, Karl Kilbom m fl. Partiets organ var alltjämt Folkets Dagblad Politiken.

Splittring och uteslutning

1937 lät Nils Flyg utesluta Kilbom ur partiet. En stor grupp av partiets funktionärer valde då att lämna partiet tillsammans med Kilbom, och de flesta sökte sig till socialdemokratin, många partimedlemmar passiviserades 1939–40, medan en annan grupp runt Albin Ström bildade det nya Vänstersocialistiska Partiet 1940.

Nazism och upplösning

Efter att majoriteten runt Kilbom lämnat partiet, och efter Moskvarättegångarna 1938 mot de sista av Lenins nära medarbetare, närmade sig den återstående spillran, i sitt avståndstagande från Komintern och Sovjetunionen, Nazityskland och stödde Antikominternpakten under kriget.

När andra världskriget bröt ut 1939 drabbades partiet av en svår ekonomisk kris, dagstidningen Folkets Dagblad fick läggas ned, och efter våren 1940 var den realpolitiska situationen svår att hantera – detta innebar att partiledningen sökte ekonomiskt stöd från Tyskland, och gradvis tog SP under Flygs ledning en realpolitisk ställning för Nazityskland. Partiets inställning förstärktes när Nazityskland 1941 bröt Molotov-Ribbentrop-pakten och angrep Sovjetunionen.

Från 1940 gav partiet ut tidningen Tidens röst med Nils Flyg som redaktör. När Folkets Dagblad återkom var den helt tyskfinansierad. Partiet förlorade i valet 1940 alla sina mandat i andra kammaren (före valet hade partiet 6 mandat) och efter Flygs död 1943 tog partiet öppet de sista stegen över till nazismen.

Man bildade därefter det uttalat nazistiska partiet Svenska socialistiska partiet och fortsatte under det namnet fram till 1948, då partiet upplöstes.

Partiledare

Agaton Blom fortsatte som partiledare för Svenska socialistiska partiet efter 1943.

Period Namn
1924–1943 Nils Flyg
1943 Agaton Blom

Källhänvisningar

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1100 

Litteratur