Sojaböna

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sojaprotein)
Hoppa till: navigering, sök
Sojaböna
Soybeanvarieties.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ärtordningen
Fabales
Familj Ärtväxter
Fabaceae
Släkte Sojabönssläktet
Glycine
Art Sojaböna
G. max
Vetenskapligt namn
§ Glycine max
Auktor (L.) Merr., 1917
Hitta fler artiklar om växter med

Sojabönan (Glycine max) är en växt som tillhör familjen ärtväxter och härstammar från Östasien. Sojabönan har marknadsförts hårt och ersatt flera lokala grödor över hela världen de senaste decennierna[källa behövs] . Odling av sojabönor är en av de viktigare orsakerna till avverkning av regnskog i tropiska utvecklingsländer[källa behövs]. Sojabönan är numera framför allt ett vanligt foder för djuren inom livsmedelsindustrin.

Sojabönan är en annuell växt och varierar stort i hur den växer och hur stor den blir. Sojabönan kan växa liggandes på marken och i sådana fall inte nå högre än 20 centimeter. Den kan också växa upprätt och bli upp mot 2 meter hög.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Skidorna, stammarna och bladen är brunt eller grått ludna. Bladen är delade i småblad, vanligen 3 men även 5 småblad förekommer. Dessa småblad är 6-15 centimeter långa och 2-7 centimeter breda. Bladen faller innan bönorna mognar. De vita eller lila blommorna är små och oansenliga; de är självfertila och bärs vid bladskaftets rot. Frukten är en luden skida som växer i grupper om 3-5 stycken. Varje skida är 3-8 centimeter lång och innehåller vanligen 2-4 bönor. Dessa bönor är 5-11 millimeter i diameter.

Sojabönor kan vara svarta, bruna, blå, gula eller fläckiga.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

I likhet med majs och andra grödor som länge odlats av människan går det inte längre att med säkerhet fastställa dess släktskap med naturligt förekommande arter. Det antas dock att dess förfäder var en vinrankeliknande art som växte slingrande på marken, kanske Glycine soja.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Sojabönan innehåller cirka 39% protein och 17% olja. Det höga oljeinnehållet gör att sojabönan snarare klassas som en oljeväxt än en baljväxt. Sojabönans höga proteinhalt har gjort den till en viktig del av kosten i många asiatiska länder; ofta i form av sojamjölk eller tofu, men i dag används sojabönan framför allt som kraftfoder till djuren inom livsmedelsindustrin[1].

Proteinet från sojabönan, också kallat sojaprotein, är ett vegetabiliskt fullvärdigt protein. Det äts av vegetarianer/veganer och kroppsbyggare. Sojaprotein finns i olika former, till exempel pulver (för att göra proteinhaltiga drycker med) men också i den form som kallas sojakött.[1]

Sojakött är avfettat sojaprotein. Det finns i många olika former, till exempel granulat (färs), strimlor, grytbitar, filéer och biffar. Sojakött har neutral smak och kan smaksättas efter eget tycke. Sojakött innehåller fullvärdigt protein, mineraler, fibrer och är fritt från kolesterol. Sojakött äts mestadels av veganer och vegetarianer som ersättning för animaliskt kött.[källa behövs] I USA och Storbritannien är det vanligt förekommande i storköksproduktion som ett billigt sätt att dryga ut köttbaserade rätter.[2][3]

Edamame[redigera | redigera wikitext]

Gröna japanska sojabönor. De växer i skidor likt skärbönor. Ordet edamame betyder ungefär bönor på kvist. I Östasien har edamame skördats i över två tusen år och varit en av de viktigaste proteinkällorna. Edamame används som snacks, i soppor, i vegetariska rätter eller som godis. Skalas innan intag.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rosén Nilsson, Bitte; Tengnäs, Bo (november 2002). ”Sojan…Var kommer den från och vart tar den vägen?”. WWF. http://www.wwf.se/source.php/1308753/Sojan.pdf. Läst 2010-12-07. 
  2. ^ Hoogenkamp, Henk W. (2005). Soy Protein and Formulated Meat Products. Wallingford, Oxon, UK: CABI Publishing. sid. 14. ISBN 0-85199-864-X. http://books.google.com/?id=IRIRBOd_oTcC&printsec=frontcover&dq=soy+protein#v=snippet&q=substiture&f=false. Läst February 18, 2012. 
  3. ^ Endres, Joseph G. (2001). Soy Protein Products. Champaign-Urbana, IL: AOCS Publishing. sid. 43–44. ISBN 1-893997-27-8. http://books.google.com/?id=3RNa1vS0sZYC&pg=PA15&lpg=PA15&dq=Soy+Protein+Products++endres#v=onepage&q=Soy%20Protein%20Products%20%20endres&f=false. Läst February 18, 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]