Sol-och-vårande

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kontaktannons införd i Stockholms-Tidningen 20 februari 1916 som gav upphov till uttrycket "sol-och-vårare".

Sol-och-vårare är ett informellt uttryck för en typ av lurendrejeri där förövaren låter sig och offret ingå i en kärleksrelation, med baktanken att ta pengar eller andra saker av värde.

Uttrycket härstammar enligt Svenska Akademiens ordbok från en bekantskapsannons som 1916 sattes in av Karl Vesterberg i Stockholms-Tidningen med signaturen "Sol och vår". Hans signatur kom att bli en synonym till kärleksbedrägeri. Den mest kände sol-och-våraren i Sverige är Gustaf Raskenstam som under 1940-talet hade relationer med över hundra kvinnor i syfte att lura av dem pengar.[1]

Temat besjöngs av Inger Berggren i sången Sol och vår i Eurovision Song Contest 1962, där den kom på en delat sjunde plats. Sången skrevs av Ulf Källqvist och Åke Gerhard.

På senare år har det blivit vanligt att personer via kärleks- och dejtingsajter på internet inleder förhållanden, kanske flera samtidigt, och lockar till sig pengar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johansson, Per (8 september 2009). ”Kärleksbreven lurar män från väst”. Upsala Nya Tidning. http://www.unt.se/uppsala/karleksbreven-lurar-man-fran-vast-310367.aspx. Läst 8 september 2009.