Solberga kloster

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 57°38′0.70″N 18°17′55.50″Ö / 57.6335278°N 18.2987500°Ö / 57.6335278; 18.2987500

Ruinerna efter vad som antas vara refektoriet vid Solberga kloster.

Solberga var ett nunnekloster inom cisterciensorden och beläget vid den så kallade Korsbetningen söder om Visby ringmurGotland. Det varade mellan 1246 och 1404. Klostrets nunnor flyttade följande år in till Visby där de fortfarande står omnämnda 1469.

Historik[redigera | redigera wikitext]

I ett brev från biskop Laurentius i Linköping daterat 12 augusti 1246, framgår att denne översänt "Christi tjänarinnor, nunnorna" av cisterciensierorden till Gotland. Strax sydost om Söderport började man bygga en korsformig kyrka, vars kor har en förebild i Vreta kloster i Östergötland, som sannolikt är ett moderkloster för Solberga. Eftersom Solberga var Gotlands enda nunneklostret så är det med största säkerhet dit kvinnorna sändes.

Solberga en stor klosteranläggning med många nunnor under 1200- och 1300-talen. På klostrets område begravdes de som stupade 1361 i striden mot danskarna utanför Visby murar och ett minneskors restes som ännu står kvar på Korsbetningen.

Klostret förestods av en abbedissa som närmast under sig hade en priorinna. År 1378 nämns en syster Greta som abbedissa.[1] En priorinna, Christina Wippervorde, omtalas 1387 då klostret alltså ännu var i stånd. Förmodligen har klostret skadats i stridigheterna mellan Tyska Orden och unionsstyrkorna åren 1398–1403, för 1404 vände sig abbedissan och tolv nunnor, det antal som krävdes för att grunda ett kloster, till högmästaren i Preussen för att söka få hjälp. Till dem överläts då istället S:t Jacobs kapell i Visby, till vars klosterannex de samma år eller strax därefter inflyttade. År 1435 fick nunnorna i S:t Jacob, som fortfarande kallades Solbergas nunnor, trots att de ej längre bodde på Solberga, ett delaktighetsbrev utfärdat av Sko kloster. [2] Solbergas nunnor flyttade år 1469, sannolikt till S:ta Gertrud i samma stad. Deras antal som nunnor började då minska.

Vid arkeologiska utgrävningar under 1900-talet har rester av klosterkyrkan påträffats. Dess grund hade formen av ett grekiskt kors. Likaså har man återfunnit de massgravar som grävdes vid Korsbetningen 1361.

Diskussioner om var klostret egentligen varit beläget har förekommit. Ett flertal äldre urkunder nämner "Mons Solis in Wisby" – Solberga i Visby, vilket tolkats som att klostret låg innanför stadsmuren. I Birgitta Knutsdotters gåvobrev 1349, nämns klostret som "circa Wysby", alltså i närheten av Visby. Någon som helst tvekan om dess rätta läge råder ej längre.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://sok.riksarkivet.se/?Sokord=solberga+kloster+abbedissa&f=True&EndastDigitaliserat=false&Fritext=&Namn=&Ort=&DatumFran=&DatumTill=&AvanceradSok=False
  2. ^ Fornvännen: Frith Hall: Skokloster

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Thordeman, Bengt: Korsbetningen och Solberga kloster utanför Visby, 1930, ISBN 91-7192-513-9.
  • Dick Wase, Kyrkorna i Visby, i Gotländskt arkiv 1990.
  • Dick Wase, Kyrkorna i Visby - nya rön, i Gotländskt arkiv 2002.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]