Soltemplet i Konarak

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Soltemplet, Konârak
Soltemplet i Konarak
Soltemplet i Konarak
Geografiskt läge
Koordinater 19°53′15″N 86°05′41″Ö / 19.88750°N 86.09472°Ö / 19.88750; 86.09472Koordinater: 19°53′15″N 86°05′41″Ö / 19.88750°N 86.09472°Ö / 19.88750; 86.09472
Plats Konarak
Land Indien
Region* Asien och Stilla havet
Data
Typ Kulturarv
Kriterier i, iii, vi
Referens 246
Historik
Världsarv sedan 1984  (8:e mötet)
Soltemplet, Konârak på kartan över Indien
Red pog.svg
Soltemplet, Konârak
Soltemplet, Konârak på kartan över Indien.
* Enligt Unescos indelning.

Soltemplet i Konarak (oriya: କୋଣାର୍କ ସୂର୍ଯ ମନ୍ଦିର IPA/koɳarkə/) är ett 1200-tals Soltempel (även känd som den Svarta pagoden),[webb 1] i Konarak i delstaten Orissa, Indien. Det byggdes förmodligen av Narasimhadeva I av Östra Gangadynastin omkring 1250.[1] Templet byggdes i formen av en gigantisk häststridsvagn med omsorgsfullt huggna stenhjul, pelare och murar. Större delen av anläggningen, som fått världsarvsstatus, ligger sedan många år i ruiner.[webb 2] Templet finns också med på NDTV:s lista över Indiens sju underverk och Times of Indias listas över Indiens sju underverk.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet Konarak kommer från de två sanskritorden, Kona (hörn) och Arka (sol), och refererar till templet som tillägnades solguden Surya.[webb 2]

Monumentet har av europeiska sjömän även kallats Svarta pagoden, i kontrast till Jagannathtemplet i Puri som kallades Vita pagoden. Båda templen fungerade som viktiga landmärken för sjömännen.[webb 1][2]

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Ursprungliga templet jämfört med det som finns kvar av det idag (gult)
Plan av templet (överst är åt väster)

Templet byggdes ursprungligen vid floden Chandrabhagas mynning, men vattenlinjen har sedan dess gått tillbaka. Anläggningen byggdes i form av en gigantisk ornamenterad häststidsvagn för solguden Surya. Den har tolv par omsorgsfullt huggna stenhjul där några är hela 3 meter i diameter[webb 2] och dras av sju par hästar.[webb 3] Soltemplet följer Kalingaarkitekturens traditionella stil. Det är noggrant orienterat åt öster så att de första solstrålarna vid soluppgången möter huvudingången.[webb 2] Templet är byggt i Khondalitsten.[3][4]

Här överträffar stenarnas språk människans språk.
Rabindranath Tagore[5][6]

Det ursprungliga templet hade ett allra heligaste (vimana), som var föment 70 m[webb 3] högt. Denna byggnad har dock rasat. Mottagningshallen (Jagamohana), som var cirka 30 meter hög, finns ännu kvar som den främsta strukturen bland ruinerna. Bland strukturerna, som har överlevt till nutid, finns danssalen (Nata mandira) och matsalen (Bhoga mandapa).[webb 2][webb 3]

Soltemplet i Konarak is also known for its erotic sculptures of maithunas.[webb 4]

Två mindre rasade tempel har hittats i närheten. Ett av dem kallas Mayadevitemplet och ligger sydväst från huvudtemplets ingång. Det tros ha varit tillägnat Mayadevi, en av solgudens hustrur. Det har daterats till senare delen av 1000-talet, tidigare än huvudtemplet.[webb 5] Det andra hör till en okänd Vaishnava-gudom. Skulpturer föreställande Balarama, Varaha och Trivikrama har hittats där, vilket pekar mot att det är ett Vaishnavitetempel. Båda templen saknar sina främsta gudabilder.

En samling fallna skulpturer kan beskådas vid Konark Archaeological Museum som drivs av Archaeological Survey of India.[webb 6]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Gamla texter[redigera | redigera wikitext]

Enligt Bhavishya Purana och Samba Purana, kan det ha funnits ett soltempel i regionen före det nuvarande, på 800-talet eller tidigare.[7] Böckerna nämner tre soltempel i Mundira (kanske Soltemplet i Konarak), Kalapriya (Mathura), och Multan.[8][9]

Enligt skrifterna, hade Samba, Krishnas son, drabbats av lepra. Han fick rådet av rishin Kataka,[10] att dyrka solguden för att bota sin sjukdom. Samba genomgick botgöring i 12 år i Mitravana nära Chandrabhagas kust.[webb 7] Såväl det ursprungliga soltemplet i Konarak och templet i Multan[11] har tillskrivits Samba.

Periplus Maris Erythraei (000-talet) nämner en hamn kallad Kainapara, som identifierats med dagens Konarak.[12]

Andra templet[redigera | redigera wikitext]

Enligt Madala Panji, fanns det ett annat tempel i regionen, som byggdes av en Pundara Kesari. Han kan ha varit Puranjaya, härskare på 600-talet, tillhörande Somavasmidynastin.[webb 8]

Narasimhadeva I[redigera | redigera wikitext]

Det nuvarande templet tillskrivs Narasimhadeva I av Östra Gangadynastin. Hans styre sträckte sig från 1238 till 1264. Templet kan ha varit ett monument över hans seger mot Tughral Tughan Khan.[webb 7][13]

Sägnen om Dharmapada[redigera | redigera wikitext]

Enligt lokala sägnen, hade Narasimhadeva anlitat en chefsarkitekt kallad Bisu Maharana för att bygga templet. Efter tolv år, hade en arbetsstyrka av 12 000 nästan färdigställt templet. De misslyckades dock att få kröningsstenen på plats. Den otåliga kungen beordrade att templet skulle stå klart inom tre dagar annars skulle hantverkarna möta döden. Vid denna tid, ankom Bisu Maharanas tolvårige son, Dharmapada till platsen. Bisu Maharana hade aldrig sett sin son, då han lämnat sin by när hans hustru ännu var gravid. Dharmapada kom med ett förslag till en lösning på problemet med stenen, men hantverkarna var fortfarande oroliga att kungen inte skulle vara nöjd när han fick veta att en liten pojke lyckats när hans hantverkare misslyckats. Dharmapada klättrade upp på templet och hoppade i vattnet för att rädda både sin far och sina medarbetare.[webb 7][14]

Kollaps[redigera | redigera wikitext]

En litografiplatta från James Fergussons 'Ancient Architecture in Hindoostan' (1847). Den avbildar delar av huvudtornet som ännu står kvar vid templet.

Det har funnits flera teorier om kollapsen av helgedomens heligaste. Datumet för kollapsen är inte heller säkert.

Kendulikopparplattor av Narasimha IV (Saka 1305 or 1384 CE) anger att templet är i perfekt skick.[webb 9]

På 1500-talet nämner också Ain-i-Akbari, Abul Fazl, Konark att vara i gott skick.[webb 9]Källan nämner också att kostnaden för byggnationen var 12 års intäkter.[15] Orsaken till kollapsen har också kopplats till Kalapahad som invaderade Orissa 1568.[webb 9]

1627, hade dåvarande Rajan av Khurda flyttat gudabilden från Konark och flyttat den till Jagannath temple i Puri.[16]

James Fergusson (1808–1886) hade uppfattningen att den sanka marken hade orsakaat kollapsen.[webb 9] Byggnaden uppvisar dock inga tecken på att ha sjunkit ner i marken.[15] Fergusson, som besökte templet 1837, noterade att ett hörn av templet ännu fanns kvar.[webb 9] Detta föll också ihop 1848 på grund av stark kuling.[webb 8]

Enligt Percy Brown (1872–1955), var templet inte helt färdigställt och kollapsade därför.[webb 9] Detta motsägs av tidigare källor där templet sägs vara i gott skick.

1929, gjordes en analys av mossa på berget vilken kom fram till att templet övergavs omkring 1573.[webb 9]

Andra föreslagna orsaker är blixtnedslag och jordbävning.[webb 9]

Arunapelaren[redigera | redigera wikitext]

Under den sista 25-årsperioden på 1700-talet, då dyrkan upphört i templet, togs Arunapelaren (Arunastambha) bort från ingången och placerades vid Singha-dwara (Lionporten) till Jagannathtemplet i Puri av en Maratha Brahmachari kallad Goswami.[17][18] Pelaren är gjord av monolitisk klorit och är 10,26 meter hög. Den är tillägnad Aruna, solgudens körsven.[18]

Bevarandeförsök[redigera | redigera wikitext]

En inskription från 1903 om täckningen av templet med sand.

1803 gjordes förfrågningar för konserveringar av East India Marine Board, men endast bortforslande av stenar från platsen förbjöds av generalguvernören. Då inget gjordes, kollapsade delar av huvudtornet 1848.[webb 10]

Dåvarande rajan av Khurda tog bort några stenar och skulpturer för att använda i ett tempel han byggde i Puri. Några portgångar och skulpturer förstördes i processen.[19] 1838, efter Rajans plundringen, efterfrågade Asiatiska sällskapet i Bengalen en konservering, men frågan avslogs och endast förebygganden av mänskligt orsakad förstörelse garanterades.[webb 10] Rajan förbjöds ta ytterligare stenar.

1859 föreslog Asiatic Society of Bengal att man skulle flytta en arkitrav med avbildning av navagraha till Indian Museum i Calcutta. Första försöket 1867 kom ej att geonomföras då de ekonomiska medlen inte räckte till.[webb 10]

1894 flyttades tretton skulpturer till Indian Museum.[webb 10]

1903 då större utgrävningar gjordes i närheten, beordrade Bengalens dåvarande viceguvernör, J. A. Baurdilon, att besegla templet och lät fylla platsen med sand för att förhindra Jagamohana från att kollapsa.[webb 9][20]

1906 planterades casuarina- och punnangträd mot havet som buffert mot platsen för att skydda den mot sandbärande vindar.[webb 10]

1909 upptäcktes Mayadevitemplet i samband med att man flyttade bort sand och spillror.[webb 10]

Templet fick världsarvsstatus 1984.[webb 2]

Panoramavy över soltemplet
Panoramavy över soltemplet


Galleri[redigera | redigera wikitext]

Gamla målningar och fotografier[redigera | redigera wikitext]

Nutida fotografier[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Introduction”. Tourism Department, Government of Orissa. http://konark.nic.in/intro.htm. Läst 3 maj 2013. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Sun Temple, Konârak”. Unescos världsarvscenter. http://whc.unesco.org/en/list/246/. Läst 3 maj 2013. 
  3. ^ [a b c] ”The Sun Temple”. Tourism Department, Government of Odisha. http://konark.nic.in/suntemple.htm. Läst 3 maj 2013. 
  4. ^ ”Konarak Sun Temple: Mithuna Sculptures”. Archaeological Survey of India. http://asi.nic.in/asi_monu_whs_konark_mithuna.asp. Läst 17 maj 2013. 
  5. ^ ”World Heritage Sites: Konarak Sun Temple”. Archaeological Survey of India. http://asi.nic.in/asi_monu_whs_konark.asp. Läst 17 maj 2013. 
  6. ^ ”Archaeological Museum, Konarak”. Archaeological Survey of India. http://asi.nic.in/asi_museums_konark.asp. Läst 17 maj 2013. 
  7. ^ [a b c] ”Sun Worship”. Tourism Department, Government of Orissa. http://konark.nic.in/legend.HTM. Läst 27 juli 2013. 
  8. ^ [a b] ”Konark Sun Temple: Introduction”. Archaeological Survey of India. http://asi.nic.in/asi_monu_whs_konark_intro.asp. Läst 29 juli 2013. 
  9. ^ [a b c d e f g h i] ”Konarak, Conservation”. Archaeological Survey of India. http://asi.nic.in/asi_monu_whs_konark_conservation.asp. Läst 27 juli 2013. 
  10. ^ [a b c d e f] ”Konark Conservation”. Government of Odisha. http://konark.nic.in/conserv.htm. Läst 1 augusti 2013. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Indian History. Tata McGraw-Hill Education. sid. 2. ISBN 978-0-07-132923-1. http://books.google.com/books?id=X4j7Nf_MU24C&pg=SL2-PA3 
  2. ^ Lewis Sydney Steward O'Malley (1 januari 2007). Bengal District Gazetteer : Puri. Concept Publishing Company. sid. 283. ISBN 978-81-7268-138-8. http://books.google.com/books?id=pwD0-YV2LCYC&pg=PA283 
  3. ^ N. Chenna Kesavulu (1 februari 2009). Textbook of Engineering Geology. Macmillan Publishers India Limited. sid. 188. ISBN 978-0-230-63870-9. http://books.google.com/books?id=W-aXSbdjB1cC&pg=PA188 
  4. ^ P. C. Varghese (november 2012). Engineering Geology for Civil Engineers. PHI Learning Pvt. Ltd. sid. 126. ISBN 978-81-203-4495-2. http://books.google.com/books?id=8Ys5brwYEj8C&pg=PA126 
  5. ^ India: Nation on the Move: An Overview of India's People, Culture, History, Economy, IT Industry, & More. iUniverse. 2 februari 2009. sid. 389. ISBN 978-1-4401-1635-3. http://books.google.com/books?id=6WE8SwINOKMC&pg=PA389 
  6. ^ Somen Sengupta (22 september 2012). ”Poetry in stone”. Daily Pioneer. http://archive.dailypioneer.com/sunday-edition/sundayagenda/heritage-agenda/96354-poetry-in-stone.html. Läst 27 juli 2013. 
  7. ^ Linda Kay Davidson; David Martin Gitlitz (1 januari 2002). Pilgrimage: From the Ganges to Graceland : an Encyclopedia. ABC-CLIO. sid. 318. ISBN 978-1-57607-004-8. http://books.google.com/books?id=YVYkrNhPMQkC&pg=PA318 
  8. ^ John M. Rosenfield (1 januari 1967). The Dynastic Arts of the Kushans. [Mit Faks.]. University of California Press. sid. 195. GGKEY:0379L32LPNJ. http://books.google.com/books?id=udnBkQhzHH4C&pg=PA195 
  9. ^ N. K. Singh (2009). Coronation Of Shiva: Rediscovering Masrur Temple. Har-Anand Publications Pvt. Limited. sid. 18p. ISBN 978-81-241-1478-0. http://books.google.com/books?id=pR5p2ZLQU8AC&pg=PT18 
  10. ^ K.S. Krishna Rao (2008). Global Encyclopaedia of the Brahmana Ethnography. Global Vision Publishing House. sid. 452. ISBN 978-81-8220-208-5. http://books.google.com/books?id=M5EWgRdnLxAC&pg=PA452 
  11. ^ Sir Alexander Cunningham (1871). The Ancient Geography of India: I. The Buddhist Period, Including the Campaigns of Alexander, and the Travels of Hwen-Thsang. Trübner & Company. sid. 233. http://books.google.com/books?id=yH9Xef_vm1EC&pg=PA233 
  12. ^ Helaine Selin (16 april 2008). Encyclopaedia of the History of Science, Technology, and Medicine in Non-Western Cultures. Springer. sid. 1731-. ISBN 978-1-4020-4559-2. http://books.google.com/books?id=kt9DIY1g9HYC&pg=PA1731 
  13. ^ David H. Kelley; Eugene F. Milone (16 februari 2011). Exploring Ancient Skies: A Survey of Ancient and Cultural Astronomy. Springer. sid. 285. ISBN 978-1-4419-7624-6. http://books.google.com/books?id=ILBuYcGASxcC&pg=PA285 
  14. ^ Pranab Chandra Roy Choudhury (1994). Best Loved Folk Tales Of India. Sterling Publishers Pvt. Ltd. sid. 197. ISBN 978-81-207-1660-5. http://books.google.com/books?id=eoTiOp3pkk4C&pg=PA197 
  15. ^ [a b] Dr. Benudhar Patra (April 2006). ”Antiquity of Arkakshetra Konark”. Orissa Review (Government of Odisha). http://www.orissa.gov.in/e-magazine/Orissareview/April2006/engpdf/Antiquity_of_Arkakshetra%20konark.pdf. Läst July 27, 2013. 
  16. ^ L.S.S. O'malley (1 januari 2007). Bengal District Gazetteer : Puri. Concept Publishing Company. sid. 47. ISBN 978-81-7268-138-8. http://books.google.com/books?id=pwD0-YV2LCYC&pg=PA47 
  17. ^ Annals and Antiquities of the Temple of Jagannātha. Sarup & Sons. sid. 19. ISBN 978-81-7625-747-3. http://books.google.com/books?id=WKUkLzqNv64C&pg=PA19 
  18. ^ [a b] Prajna Paramita Behera (June 2004). ”The Pillars of Homage toLord Jagannatha”. Orissa Review (Government of Odisha). http://orissa.gov.in/e-magazine/Orissareview/jun2004/englishpdf/pillar.pdf. Läst August 1, 2013. 
  19. ^ N. S. Ramaswami (1 december 1971). Indian Monuments. Abhinav Publications. sid. 166. ISBN 978-0-89684-091-1. http://books.google.com/books?id=TAZc4KLSYjIC&pg=PA166 
  20. ^ Sandeep Mishra (10 juli 2010). ”The Sun Temple of Orissa”. The Times of India. http://articles.timesofindia.indiatimes.com/2010-07-10/india/28275249_1_sand-sun-temple-konark. Läst 27 juli 2013. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]