Som det anstår en Wooster

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Som de anstår en Wooster är en roman av P.G. Wodehouse, utgiven i England 1938 med titeln The Code of the Woosters. Romanen översattes till svenska av Birgitta Hammar 1939. Den kom även ut i nytryck 1964.

Persongalleri[redigera | redigera wikitext]

  • Bertie Wooster - Ung aristokrat med krävande släktingar och vänner.
  • Jeeves - Woosters trogne betjänt och stöd här i livet.
  • Augustus ”Gussie” Fink-Nottle – En av Berties gamla vänner. Mycket förtjust i ödlor.
  • Madeline Bassett – Gussies tilltänkta maka.
  • Sir Watkyn Bassett – Madelines föga fryntliga fader. Fredsdomare och silversamlare.
  • Dahlia Travers – Berties faster.
  • Tom Travers – Berties silversamlande farbror.
  • Monsieur Anatole – Makarna Travers gudabenådade franske kock.
  • Roderick Spode – Ledare för fascistpartiet ”Storbritanniens Räddare”, även kallat ”svartbyxorna.”
  • Stephanie ”Stiffy” Byng – Madelines kusin.
  • Harold ”Stinker” Pinker – Pastorsadjunkt och gammal vän till Bertie. Tilltänkt make åt ”Stiffy.”
  • Eustace Oates – Nitisk konstapel som ofta saknar sin kask.
  • Bartholomew – Stiffys föga människoälskande skotska terrier.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Gussie Fink-Nottle är precis i färd med att gifta sig. Samtidigt ber faster Dahlia Bertie att kika på (och försöka nedvärdera) en koformad silversnipa i en butik. Farbror Tom vill nämligen försöka köpa den så billigt som möjligt men han har en ivrig konkurrent i Sir Watkyn Bassett, en domare som en gång bötfällt Bertie för stöld av en poliskask. Väl i butiken träffar Wooster på både Bassett och fascistledaren Roderick Spode (av många betraktad som en parodi på den verklige brittiske fascistledaren Sir Oswald Mosley) och blir via olyckliga omständigheter misstänkt för att ha försökt stjäla kosnipan. Senare får Bertie ivriga telegram från Gussie som ber honom komma till Sir Bassetts egendom, Totleigh Towers, för att hjälpa till med att reda ut några fnurror mellan honom och Madeline. Eftersom Sir Bassett med ojusta metoder köpt kosnipan mitt framför näsan på Tom ber faster Dahlia honom försöka stjäla den när han är där. Hon hotar annars utestänga honom från monsieur Anatoles middagar, ett hot som gör Bertie kall av fasa. Emellertid visar sig detta inte vara så lätt då både Bassett och Spode är notoriskt misstänksamma mot Bertie. Gussie beskriver för Bertie en metod han skapat (med hjälp av Jeeves) för att komma över sin nervositet: att förakta sin publik. Han har även skrivit ned de värsta invektiven mot sina medmänniskor (bl.a. Bassett och Spode) i en liten anteckningsbok som han emellertid tappar bort. Jakten på denna bok, jämte försöken att stjäla snipan, förblir ett genomgående tema i resten av berättelsen. Den påhittiga ”Stiffy” Byng, kusin till den väna Madeline, tvingar även Bertie och sin blivande make ”Stinky” Pinker att ställa upp på en rad märkliga upptåg. Inte minst vill hon stjäla kasken för den besvärlige konstapel Oates vilken retat hennes terrier Bartholomew, en allt annat än fryntlig vovve. Under en period ansätts Bertie av både Gussie, Dahlia och Stiffy med krav om att stjäla snipan samtidigt som Spode hotar mosa honom om han ens kommer i närheten av den. Parallellt måste han även se till att Gussie och Madeline förblir ett par eftersom risken annars finns att den senare vill bli hans hustru. Med Jeeves hjälp hittar Bertie det perfekta sättet att utpressa Spode till passivitet och kan efter många ytterligare turer se till att både kosnipa och anteckningsbok hamnar där de ska samt att minst två par blir gifta. Mot slutet av boken avslöjar Jeeves till och med Spodes hemlighet efter löfte om en jordenruntresa med Bertie, något han länge pockat om.