Somalia

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Somalien)
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 6°N 48°Ö / 6°N 48°Ö / 6; 48

Somalia
somali: Soomaaliya
arabiska: الصومال (aṣ-Ṣūmāl)
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Qolobaa Calankeed

Huvudstad
(och största stad)
Mogadishu
Officiellt språk somaliska, arabiska
Statsskick Förbundsrepublik
 -  President Hassan Sheikh Mohamoud
 -  Premiärminister Cabdi Wali Shiikh Ahmed
Självständighet från Storbritannien och Italien 
 -  Erkänd 1 juli 1960 
Area
 -  Totalt 637 657 km2 (41:a)
 -  Vatten (%) 1,6%
Befolkning
 -   års uppskattning 9,9 miljoner (2011) (82:e)
 -  Befolkningstäthet 13,7/km2 (168:e)
Valuta somalisk shilling (SOS)
Tidszon UTC+3
Topografi
 -  Högsta punkt Shimbiris, 2 416 m ö.h.
Nationaldag 1 juli (i Somaliland 18 maj)
Nationalitetsmärke SO
Landskod SO
Landsnummer 252

Somalia, formellt Förbundsrepubliken Somalia, är ett landAfrikas horn som gränsar till Djibouti i norr, Etiopien i väster och Kenya i sydväst. I norr har landet en kustlinje mot Adenviken och i öster och söder mot Indiska oceanen.

Somalia är delat i Somaliland (som förklarat sig självständigt) i nordväst, de helt eller delvis självstyrande regionerna Puntland och Galmudug i norr, samt det krigshärjade södra Somalia som kontrolleras av Islamiska domstolarnas union ICU och Al-Shabaab och vissa delar av huvudstaden av den internationellt erkända regeringen TFG.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Adal sultanat

Nordvästra Somalia var inlemmat i riket Aksum från ungefär 300-talet till 700-talet e.Kr. Efter 700-talet växte islam inom Somalia, speciellt efter grundandet av Mogadishu år 900.

Under medeltiden uppstod flera sultanat och kungadömen kring handelsorter längs kusten. I inlandet var samtidigt nomadiserande pastoralism den viktigaste näringen.

Under 1800-talet uppmärksammades Afrikas horns stora tillgång av engelsmännen, nämligen dess strategiska läge vid Adenviken. Britterna hade etablerat en flottbas i Aden, Jemen, inte minst som skydd för trafiken genom Suezkanalen till Indien. På 1880-talet upprättades ett brittiskt protektorat i nuvarande norra Somalia, Brittiska Somaliland. Italien följde efter och skapade i söder längs Indiska oceanens kust Italienska Somaliland.

1887 införlivades det tidigare somaliska Ogaden i Etiopien. Ogaden, som nu utgör Etiopiens östra del, är fortfarande omstritt mellan Somalia och Etiopien. Mussolinis fascistiska trupper invaderade på 20- och 30-talet Etiopien och satsade hårdare på att kolonisera Etiopien och Italienska Somaliland.

Under andra världskriget ockuperade britterna den italienska kolonin. 1950 anförtroddes området åter Italien för en övergångsperiod till 1960 då det planerades att bli fritt. Även det brittiska protektoratet planerades bli fritt samtidigt.

Republiken Somalia bildades genom en sammanslagning av Brittiska Somaliland, som blev självständigt från Storbritannien 26 juni 1960, och Italienska Somaliland, som blev självständigt från italiensk administration 1 juli 1960. Aden Abdullahi Osman valdes av SYL-parlamentariker till Somalias förste president i juli 1960.

Abdirashid Sharmarke valdes demokratiskt till Somalias andre president år 1967. År 1969 mördades han av kommunistiska kuppmän i nordöstra Somalia, som under ledning av general Mohammed Siad Barre upplöste nationalförsamlingen, förbjöd andra politiska partier och ställde landet under ledning av ett högsta revolutionsråd. Ledarskapet upprättade starka band med Sovjetunionen. Mot slutet av 1970-talet övergavs dock regimen av Sovjetunionen efter ett somaliskt försök att erövra den tidigare somaliska provinsen Ogaden i grannlandet Etiopien.

Allt sedan den långvarige diktatorn Siad Barre störtades 1991 är Somalia ett av världens mest politiskt instabila länder. Ingen regering, eller grupp, har sedan dess haft fullständig kontroll över hela landet. Landet har beskrivits som "laglöst". Samma år som Siad Barres regim gick i graven deklarerade klaner i norr den självständiga Republiken Somaliland, vilken nu inkluderar regionerna Awdal, Woqooyi Galbeed, Togdheer, Sanaag och Sool. Ingen annan stat har erkänt denna republik, men dess existens är stabil. Detta beror främst på en stark regerande klan samt ekonomisk infrastruktur som lämnats kvar sedan Storbritannien, Ryssland och USA hade militära hjälpprogram där.

I december 1992 landsteg den amerikanska marinkåren vid Somalias kust med föresatsen att infånga krigsherren Mohammed Farah Aidid samt att stabilisera situationen i landet, framförallt kring huvudstaden Mogadishu. Insatsen gick dock inte som planerat utan blev långt mer besvärlig och blodig än amerikanerna hade räknat med. Då USA:s styrkor den 3 oktober 1993 försökte gripa några av Aidids rådgivare i södra delen av Mogadishu utbröt våldsamma strider. Hundratals somalier och 18 amerikaner dödades. Efter incidenten som ligger till grund för filmen Black Hawk Down så visades bilder i medier över hela världen på döda amerikaner som släpades runt på gatorna. En kort tid senare meddelade USA att de skulle dra tillbaka sina styrkor. 1993 inledde FN en tvåårig insats, främst i söder, för att avhjälpa den katastrofala hungersnöden. 1995 drog sig FN tillbaka, efter att ha lidit förluster i människoliv bland sin personal.

Politik[redigera | redigera wikitext]

En lång rad försök har med omvärldens hjälp gjorts för att återskapa en somalisk centralmakt.

År 2000 samlades i Djibouti 400 företrädare från olika somaliska intressegrupper. Då tillsattes ett provisoriskt parlament Transitional National Assembly (TSA) och en tillfällig nationell övergångsregering Transitional National Government (TNG). Abdiqasim Salad valdes till landets president och en provisorisk författning antogs. Denna provisoriska administration stöddes internationellt av bland andra FN, OAU och Arabförbundet.

Följande år bildades dock en rivaliserande regering Somali Reconcilation and Restoration Council (SRRC) i Etiopien. Vid en konferens i Kenya 2004 kom 42 ledande företrädare för Somalias olika fraktioner bestående av milisledare som USA stött i 17 år[källa behövs] överens om att bilda ett klanbaserat parlament och en interimsregering dominerad av milisledare. Ny president blev den före detta krigsherre i Puntland Abdullahi Yusuf Ahmed, som i sin tur utsåg Ali Mohamed Gedi till premiärminister trots kontroverser med parlamentet. Denna administration kännetecknades dock redan från början av så starka inre motsättningar att det dröjde nästan ett år innan den provisoriska regeringen kunde etablera sig inne i Somalia, och då inte i huvudstaden Mogadishu, där stödet var svagt, utan i landsortsstaden Baidoa.

Som en reaktion på många års maktvakuum och otrygghet för civilbefolkningen inrättade islamiska grupper shariadomstolar i delar av landet, främst i huvudstaden Mogadishu, för att återupprätta ordningen med hjälp av islamisk rättsskipning. Till sitt stöd bildade domstolarna egna miliser, som 2006 drev ut krigsherrarna ur Mogadishu och tog kontroll över större delen av södra och centrala Somalia. Det laglösa milisväldet i huvudstaden kollapsade på några månader, trots att krigsherrarna och klanhövdingarna den 18 februari slutit sig samman i en USA-stödd allians. I juni 2006 antog den nya milisen namnet Islamiska domstolarnas högsta råd. Dess främste ledare, schejk Hassan Dahir Aweys som styr fullmäktigeförsamlingen och som ses som en andlig ledare för de islamistiska domstolarna anklagas av USA för samröre med terrornätverket al-Qaida. En annan viktig profil inom Islamiska domstolarnas högsta råd är schejk Sharif Ahmed som leder ett av de verkställande utskotten.

Engelskspråkig karta över situationen i Somalia och intilliggande områden den 2 december 2006.

Etiopien skickade sommaren 2006 in militära styrkor i landet för att stödja övergångsregeringen. Utomstående militära bedömare talar om cirka 15 000 etiopiska soldater. Därutöver tros Eritrea ha omkring 2 000 man i landet vilka understödjer den islamistiska milisen.[1]

Den 20 december 2006 utbröt våldsamma strider mellan regeringsstyrkor och milismän kring övergångsregeringens bas i Baidoa sedan de islamiska domstolarnas ultimatum till Etiopien att dra tillbaka sina styrkor gått ut dagen innan. Striderna eskalerade den 24 december när flyganfall genomfördes mot flera platser i Somalia av Etiopiens väpnade styrkor. Den 24 december 2006 förklarade Etiopien officiellt krig mot de islamiska domstolarnas råd. På juldagen bombades internationella flygplatsen i Somalias huvudstad Mogadishu samt flygplatsen i Baledogle. Även området strax söder om interimsregeringens högkvarter i Baidoa anfölls med artilleri. Samtidigt försökte många människor fly, men regeringen har stängt alla gränser. USA gav den 26 december sitt uttalade stöd till Etiopiens anfall mot Somalia.

Natten mot den 27 december samlades FN:s säkerhetsråd i ett blixtinkallat möte om krisen i Somalia. Rådets enda arabiska medlem Qatar ville att man skulle kräva att alla utländska styrkor, inklusive de etiopiska, skulle lämna Somalia. Även Afrikanska unionen och Arabförbundet slöt under de följande dagarna upp kring Qatars linje. Detta samtidigt som de etiopiska styrkorna avancerade och Somalias islamistiska styrkor drog sig tillbaka från huvudstaden Mogadishu. Den 28 december intogs Mogadishu av etiopisk trupp och övergångsregeringens styrkor [2] varpå islamistmilisen flydde huvudstaden. Efter att ha övergett Mogadishu drog sig islamisterna tillbaka till floden Jubbas dalgång där bland annat städerna Jilib och Kismayo ligger. På nyårsaftonen drevs de även iväg därifrån av etiopiska regeringsstyrkor.

Pirater utanför Somalias kust

Den 7 januari och 9 januari 2007 genomförde USA flygattacker mot mål i Somalia. Många uppgetts ha dödats i attackerna, som orsakade internationell kritik, bland annat från FN:s nye generalsekreterare Ban Ki-Moon.

Lördagen den 13 januari uppgav interimsregeringens talesman Abdirahman Dinari att islamistmilisens sista fäste, den lilla fiskebyn Ras Kamboni, hade erövrats. Islamisterna flydde ut i det väglösa busklandskapet i kustområdet vid Kenyas gräns. Den 19 januari uppgav de dock att de tagit sig in i Mogadishu för att angripa palatset. På kvällen samma dag utbröt hårda strider kring Somalias presidentpalats. Minst en granat träffade palatset.

Afrikanska unionen beslutade då att sända en fredsbevarande styrka om 7 650 man till Somalia.

Islamisterna omgrupperade sig 2007. Många utländska observatörer hävdar att de har återkommit och nu kontrollerar större områden än innan de drevs bort från makten år 2006[källa behövs].

Somalia är, tillsammans med Nigeria och Indonesien ett av de länder där det förekommer mest piratattacker. Se Sjöröveri i Somalia.

Freedom House rankade 2009 de politiska rättigheterna i Somalia som "7" (där 1 representerar mest fri och 7 minst fri), medborgerliga friheter som "7" och gav det frihetsrankningen "Inte fri".

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Somalia.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Norra Somalia har huvudsakligen ökenklimat. Från december till februari medför nordöst-monsunen ökentemperaturer i norr och mycket mildare i söder. Från maj till oktober ger sydväst-monsunen mycket höga temperaturer i norr och varmt i söder. Mellan monsun-perioderna förekommer oregelbundna regnväder och varma och fuktiga perioder, så kallade tangambili.

De största mänskliga problemen är hungersnöd och förorenat vatten, vilket ändå används, vilket ger hälsoproblem. Miljöproblem är bland annat jorderosion som leder till att öknen breder ut sig. I februari 2006 blev det en extrem torka och hetta som orsakade katastrof i landet.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Somalia var före kriget indelat i 18 regioner (singularis gobolka):

Awdal, Bakool, Banaadir, Bari, Bay, Galguduud, Gedo, Hiiraan, Jubbada Dhexe, Jubbada Hoose, Mudug, Nugaal, Sanaag, Shabeellaha Dhexe, Shabeellaha Hoose, Sool, Togdheer och Woqooyi Galbeed.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Trots alla problem i Somalia fortsätter det ekonomiska livet, delvis eftersom mycket av aktiviteten på det ekonomiska området är lokalt. Jordbruket är den viktigaste näringsgrenen och boskap svarar för 40 procent av BNP och 65 procent av exporten. På grund av sjukdomen Rift Valley-feber har Saudiarabien förbjudit import av somalisk boskap, vilket skadat jordbrukssektorn. Den lilla industri som fanns i Somalia, var främst inom livsmedelsindustrin och den har i stort sett försvunnit.

Somalias servicesektor har lyckats växa. Telekommunikationsföretag har byggt upp trådlösa nät i de flesta större städerna och erbjuder Afrikas lägsta priser på internationell telefoni. I avsaknad av formella banker blomstrar valutaväxlingsmarknaden och möjligheten att få pengar överförda ifrån utlandet. Hotellbranschen fungerar och säkerheten på hotellen sköts av milis knuten till verksamheten. Någon bredare ekonomisk utveckling kan dock inte ske så länge stridigheterna fortsätter och breder ut sig. Numera används huvudsakligen amerikanska dollar[källa behövs], varför inflationstakten i det längre perspektivet torde orientera sig mot den amerikanska.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

  • Population ca 10 miljoner invånare; total befolkning enligt 1975 års folkräkning var 3,3 miljoner
  • Befolkningens medianålder: 17,8 år (2011 uppsk.)
  • Befolkningens medellivslängd: 50,8 år (2011 uppsk.)
  • Årlig folkökning 1,596 % (2011 uppsk.)
  • Total fertilitet 6,26 födda per kvinna (2012 uppsk.)
  • Spädbarnsdödlighet: 10 procent (2011)
  • Etniska grupper: somalier 85 procent, bantu, kushiter och andra icke-somalier, däribland araber, 15 %[1]
  • Religiös tillhörighet: sunnimuslimer
  • Analfabetism: 2001 var över 60 procent av den vuxna befolkningen analfabeter

Språk[redigera | redigera wikitext]

Somalia domineras språkligt av somaliskan, ett afroasiatiskt (östkushitiskt) språk. Somalia ligger också nära nuvarande sydöstra Sahara, ett av de områden som har föreslagits som den afroasiatiska språkgruppens ursprung.[2] Somaliskan talas i hela landet, och även grupper med andra modersmål har i regel kunskaper i somaliska.[3] Somaliskan består av fem huvudsakliga dialekter.[4] Det finns en standardsomaliska, som baseras på de nordliga dialekterna, som fungerar som lingua franca i de somalisktalande delarna och som används i skrift och i media.[3] Somaliska talas även i mindre utsträckning i de omkringliggande länderna utanför Somalia, samt av den somalisktalande diasporan, och har sammanlagt åtminstone tio miljoner talare.[4]

Oroligheterna i landet har fått konsekvenser för minoritetsspråkstalare, som förföljts under de senaste två decennierna.[3] Swahilin, som traditionellt talats längs den somaliska kusten, är hotad i landet, och det finns idag förmodligen fler talare av de somaliska swahilidialekterna chimwiini och bajuni i Kenya än i Somalia, eftersom de flytt landet.[5] Ytterligare ett bantuspråk som i liten utsträckning talas i Somalia är mushunguli. I syd och sydväst finns oromotalande grupper, och ytterligare ett kushitiskt språk, boni (eller aweer), som är närmare besläktat med somaliskan, talas – men är på utdöende – i söder. Det är dock oklart i vilken utsträckning dessa språk fortfarande används i landet, eftersom de väpnade konflikterna och bristen på stabil administration gör statistiken än mer opålitlig än vad som brukar vara fallet i afrikanska länder.[3] Andra språk som historiskt har spelat en nämnvärd roll i Somalia är engelska och italienska, som språk som kom med kolonialismen, och arabiska, både på grund av handelskontakter och eftersom Somalia är ett muslimskt land.[3] De officiella språken i Somalia är somaliska och arabiska, vilket möjliggör somaliskt medlemskap i Arabförbundet, trots att landet inte har något nämnvärt antal förstaspråkstalare av arabiska. Den självutnämnda republiken Somaliland i nordvästra Somalia anger utöver somaliska även arabiska och engelska som officiella språk.[6]

Juridiskt system[redigera | redigera wikitext]

Det juridiska systemet i Somalia varierar beroende på plats och styre. Sharia har traditionellt haft inflytande i det muslimska Somalia, och appliceras i varierande utsträckning beroende på olika typer av mål. Det finns även ett traditionellt somaliskt juridiskt system, xeer, på vilket man på många platser lokalt fallit tillbaka efter centralmaktens kollaps.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 N/A
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 153 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 180 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 N/A

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Somalia”. The World Factbook. Central Intelligence Agency. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/so.html. Läst 20 juni 2012. 
  2. ^ Crass, Joachim, "Afroasiatic Languages", i Encyclopedia of Language and Linguistics, andra utgåvan (2006), (s. 106-109)
  3. ^ [a b c d e] Orwin, Martin, "Somalia: Language Situation", i Encyclopedia of Language and Linguistics, andra utgåvan (2006), (s. 509-510)
  4. ^ [a b] Serzisko, Fritz, "Somali", i Encyclopedia of Language and Linguistics, andra utgåvan (2006), (s. 505-509)
  5. ^ Marten, Lutz, "Swahili", i Encyclopedia of Language and Linguistics, andra utgåvan (2006), (s. 304-308)
  6. ^ Republic of Somaliland: Country Profile, läst 2010-09-14