Sonderbundkriget
Sonderbundkriget var ett schweiziskt inbördeskrig som utspelades mellan den 3 och 29 november 1847 mellan regeringen och sju katolskt dominerade utbrytarkantoner.
År 1845 hade sju katolska kantoner, Schwyz, Uri, Unterwalden (det vill säga halvkantonerna Obwalden och Nidwalden), Luzern (Lucerne), Zug, Fribourg (Freiburg) och Valais (Wallis), utträtt ur det schweiziska edsförbundet och bildat ett Sonderbund (”särförbund”). Orsaken var religiösa tvister, särskilt till följd av jesuiternas växande inflytande. Den schweiziska förbundsdagen beslutade att använda maktmedel mot de upproriska katolska kantonerna 1847. Förbundstrupperna under general Guillaume-Henri Dufour tillfogade Sonderbundhären omedelbart ett avgörande nederlag den 12 november i slaget vid Geltwil. Den snabba segern i förening med förhandlingar ledda av Storbritanniens utrikesminister lord Palmerston förhindrade en österrikisk-fransk intervention avsedd att hjälpa utbrytarkantonerna. Därmed avvärjdes också ett hotande europeiskt storkrig. Sonderbund upplöstes och jesuiterna utvisades ur Schweiz.
Den schweiziska konfederationen av självständiga kantoner omskapades genom en rad reformer till en förbundsstat efter amerikanskt mönster. Diplomatiska framstötar från statsmakterna till förmån för den reaktionära regimen i de katolska kantonerna avvisades av förbundsdagen.
Resultatet av sonderbundskriget har ingenting med 1848 års revolution att göra.
[redigera] Litteratur
- Petersen, Kai, När hände vad? Världshistorisk uppslagsbok 1500–2002 (2003)
