Sondmatning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sondpump på droppställning. Även ett stetoskop till höger i bild.
Nasogastrik sond

Sondmatning, enteral nutrition, innebär näringstillförsel via en tunn gummislang, som förs genom näsan, svalget och matstrupen så att slangens mynning når övre delen av tunntarmen. Sondmatning kan även ske direkt i magsäcken via en PEG eller gastroknapp och direkt i tunntarmen via en jejunostomi. Sondmatning kan utföras manuellt med en spruta eller med hjälp av en "sondpump". Med hjälp av spruta kan läkemedel i flytande form eller krossade tabletter tillföras,


Handhavande[redigera | redigera wikitext]

Rutinerna för sondmatning kan skilja sig åt mellan olika vårdgivare. Generellt kontrollerar man att en nasogastrisk sond ligger där den ska genom att spruta lite luft i sonden och lyssna efter ett bubblande ljud med hjälp av ett stetoskop. Före och efter mat- eller medicintillförsel spolas sonden med vatten.[1]

Sondnäring[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett flertal olika sondnäringar att välja på, utifrån patientens behov. En dietist ordinerar vad som passar bäst. Det kan vara proteinberikad, mer energi om patienten har ett ökat energibehov, eller med mindre energi om patienten tex är sängliggande. Ibland fungerar sondnäringen som ett komplement till vanlig mat, då ges en mindre mängd per dygn.

För att känna smaken och värmen av tex kaffe kan man ta en munnfull kaffe och spotta ut och samtidigt sonda kaffe för att känna värmen i magen.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Vårdhandboken”. http://www.vardhandboken.se/Texter/Nutrition-enteral/Tillforsel-av-sondnaring/. 
  2. ^ ”Några råd till dig som får mat genom BARD PEG Fastrac”. Universitetssjukhuset Örebro. http://usörebro.se/Files-sv/Videoarkiv/Bilder/Enterala%20sonder/Dokument/Bard%20PEG%20Fastrac.pdf.