Sonografi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Sonografi[1] är en medicinsk diagnostisk undersökning baserad på reflektion av ultraljud.

Princip[redigera | redigera wikitext]

Principen är densamma som för ekolod, att man via en piezoelektrisk givare (transducer) skickar in högfrekvent ljud i kroppen. Ljudet reflekteras i gränsskikt där den akustiska impedansen förändras mellan olika vävnader. Det reflekterade ljudet fångas sedan upp, vanligen i samma givare som sände ut signalen.

Valet av frekvens är en avvägning mellan spatial upplösning (bildupplösning) och penetration (hur djupt belägna strukturer man vill avbilda). Vanliga diagnostiska sonografiutrustningar arbetar i frekvenser 2-15 MHz. Ju djupare man vill undersöka desto lägre frekvens använder man.

Modaliteter[redigera | redigera wikitext]

Med hjälp av avancerad signalbehandling kan information om det undersökta området presenteras på olika sätt - som ett svep i tiden över en linje i vävnaden (sk "M-mode") rörlig bild "B-mode", en flödeskurva (kontinuerlig eller pulsad doppler) eller en bild med färgkodad flödesinformation "färgdoppler" eller duplex.

Tillämpningar[redigera | redigera wikitext]

Sonografi gör det möjligt att ganska snabbt, enkelt och smärtfritt mäta storleken på olika organ, leta efter patologiska strukturer såsom blodproppar, tumörer, cystor, bedöma storlek och rörlighet på till exempel hjärtats olika delar (se även ekokardiografi), mäta flödeshastigheter i blodkärl, diagnostisera bihåleinflammation. Sonografi används också som vägledning vid invasiva ingrepp som kateterisering av blodkärl, riktade biopsier, tappningar och intrauterina transfusioner.

Graviditetsultraljud[redigera | redigera wikitext]

Inom mödravården görs en rutinmässig sonografi av foster under graviditeten, för att bl.a. bestämma storlek på foster (hjälp att tidsbestämma förlossning).

Kärlsonografi[redigera | redigera wikitext]

Kärlsonografi innebär ultraljudsundersökning av blodkärl, en diagnostisk metod som används vid kärlsjukdomar såsom ateroskleros, artäremboli, ventrombos, venös insufficiens och vid utredning av halsartärer vid hotande stroke.

Leverelastografi[redigera | redigera wikitext]

[2][3] Med hjälp av shearwave teknik kan leverns elasticitet bestämmas och därigenom kan fibrosstadiet fasställas. Tidigare användes leverbiopsi som "gold standard", men med denna moderna teknik slipper patienten ett invasivt ingrepp. Metoden har dessutom den fördelen att utföraren kan välja vilket/vilka leversegment som ska undersökas, vanligtvis 5, 7 och/eller 8, eftersom shearwave tekniken utförs i realtid. Går utmärkt att utföra på patienter med ascites och/eller steatos.[4] Lämplig undersökning för en Sonograf att utföra vid röntgenkliniken.

Yrkesgrupper[redigera | redigera wikitext]

Sonograf är en yrkesgrupp specialiserad på sonografi, men metoden används flitigt av andra yrkesgrupper såsom kliniska fysiologer radiologer, biomedicinska analytiker, kardiologer, gynekologer, urologer, ögonläkare, en del gastroenterologer, neurospecialiteter, akutläkare, ibland neonatologer och allmänläkare/sköterskor (blåsvolym). Röntgensjuksköterskor som går en utbildning till Sonograf utför därefter självständigt ultraljudsundersökningar samt skriver definitivsvar. Sonographer finns som yrkestitel i många andra länder, men inte ännu i Sverige.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sonografi bättre än ultraljudsundersökning”. http://ww2.lakartidningen.se/ltarkiv/1999/temp/pda19216.pdf. Läst 141010. 
  2. ^ ”Shear Wave Elastography for Evaluation of Liver Fibrosis”. http://www.jultrasoundmed.org/content/33/2/197.full. Läst 2014-12-29. 
  3. ^ ”EFSUMB Guidelines Elastography”. http://elastografia.ru/upload/iblock/66f/66f89dc0f6693e57cdad15204749b5ad.pdf. Läst 2014-12-23. 
  4. ^ [http://www.ajronline.org/doi/abs/10.2214/AJR.13.11718 ”A Pilot Study Estimating Liver Fibrosis With Ultrasound Shear-Wave Elastography: Does the Cause of Liver Disease or Location of Measurement Affect Performance? Read More: http://www.ajronline.org/doi/abs/10.2214/AJR.13.11718”]. http://www.ajronline.org/doi/abs/10.2214/AJR.13.11718. Läst 2014-12-23.