Sophia Elisabet Brenner

Sophia Elisabet Brenner.

Sophia Elisabet Brenner, född Weber 29 april 1659 i Stockholm, död 14 september 1730, var en svensk författare.

Sophia Elisabet Brenner opponerade sig mot 1700-talssamhällets kvinnosyn och var Sveriges första kvinnliga skönlitterära författare och också pionjär för kvinnornas intellektuella frigörelse.

Biografi

Sophia Elisabet föddes som dotter till den från Tyskland bördige sten- och bildhuggaråldermannen Niklas Weber och hans hustru Kristina Spoor. Hon fick en god utbildning i Tyska skolan Stockholm, där hon gick i samma klass som pojkar, och lärde sig sex språk tillräckligt flytande för att redan i ungdomen förmå skriva dikter på dem alla (svenska, tyska, franska, italienska, holländska och latin; därtill lite engelska). Hon var en av Sveriges första kvinnliga studenter i spåren av Ursula Agricola och Maria Jonae Palmgren, som studerat i Visingsö skola 1644-45. År 1680 gifte hon sig med Elias Brenner, känd som framstående miniatyrmålare och den svenska numismatikens fader, i dennes andra äktenskap.

Maken och deras gemensamma vänkrets, som inbegrep Aurora Königsmarck, Anna Maria Ehrenstrahl, Johan Runius, Urban Hiärne och domprost Petrus Tillaeus, imponerades av hennes diktning. Detta ledde till att hon 1713 lät trycka sin första diktsamling, Poetiske dikter och blev den första kvinna som författade dikter på svenska. För den framgång hon rönte av dessa dikter kallades hon "den andra Sapfo" och "den tionde sånggudinnan" av sina samtida.

Sophia Elisabet Brenner var också landets första feminist. År 1693 utgav hon Det Qwinliga Könetz rätmätige Förswar, som tycks vara inspirerad av vänskapen med Aurora Königsmarck. Den feministiska tradition hon på detta sätt påbörjade, fördes vidare av Hedvig Charlotta Nordenflycht.

År 1710 utkom hon med Wårs Herres och Frälsares Jesu Christi alldraheligaste pijons historia, som allmänt betraktas som hennes främsta verk. Flera andra dikter utkom senare postumt.

Sophia Elisabet Brenner fick många ättlingar i släkterna Stenhammar, Höijer och Fahlcrantz; Benjamin Höijer var hennes sondotter Sophia Brenners enda barn. Hon är också indirekt huvudperson i Carina Burmans roman "Den tionde sånggudinnan" (1996) om ett fiktivt forskningsprojekt under tidigt 1900-tal om Brenners personliga brev.

”	Om jag af medfödd drift för ro skull stundom rimar, Er böjelse syns klar af edert måleri. Fast konsten oss ibland har kostat några timar, Man kan på bättre vis ej oförgäten bli. Lät afund grina till, lät döden skäktan spänna, För ingendera skräms er pensel, ell’ min penna.	„
— Dikt av Sophia Elisabet Brenner, inspirerad av Anna Maria Ehrenstrahl

Bibliografi

• Det Qwinliga Könetz rätmätige Förswar 1693
• Poetiske Dikter 1709
• Vårs Herres och Frälsares Jesu Christi alldra heligaste Pijnos Historia rijmvijs betraktad 1727
• Poetiske Dikter (andra, utökad utgåva) 1732.

Externa länkar

• Wikisource har originalverk relaterade till Sophia Elisabet Brenner
  Originalverk
• Officiell webbplats
• Poetiske dikter 1 och
• Poetiske dikter 2 i fulltext på Litteraturbanken
• Wår lärda skalde-fru och hennes tid

Källor

• Nils Bohman, artikel i Svenska män och kvinnor del 1, Albert Bonniers förlag Stockholm 1942
• Litteraturens historia i Sverige, Bernt Olsson och Ingemar Algulin, Norstedts förlag 1991, särskilt s.96