Sophie Piper
Eva Sophie von Fersen (gift Piper), född den 30 mars 1757, död den 11 februari 1816, var en svensk grevinna och hovdam. Hon var dotter till Axel von Fersen d.ä. och Hedvig Catharina De la Gardie och syster till Axel von Fersen d.y. Gift 1777 med kammarherre greve Adolf Ludvig Piper och sonhustru till Carl Fredrik Piper. Hon är främst känd för sitt kärleksliv, för sin vänskap med Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp, som dedicerade sina berömda dagboskanteckningar till henne, och för att hon liksom sin bror anklagades för att vara inblandad i tronföljaren Karl Augusts död.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Sophie von Fersen beskrivs som vacker och älskvärd. Hertig Fredrik Adolf anhöll 1774 om hennes hand, men hennes far avböjde — möjligen mot sin dotters vilja. Ett senare framkommet förslag om enlevering avstyrdes av hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta. Sophie von Fersen ingick 1777 äktenskap med dåvarande kammarherren greve Adolf Ludvig Piper (född 1750, död 1795), fideikommissarie till Ängsö slott.
Historien om Sophie von Fersen och Fredrik Adolf återges i detalj av Hedvig Elisabeth Charlotta. Fredrik Adolf hade blivit förälskad i henne och friade till henne privat. Hon anförtrodde sig till Hedvig Elisabeth Charlotta, som sade att hon välkomnade henne som sin svägerska men rådde henne att rådgöra med sin far. När Fredrik Adolf i januari 1774 framförde sitt förslag till hennes far, avböjde han det med motivationen att det var rangmässigt olämpligt och sade att han avstod från äran för kungahusets skull. Fadern hade då redan arrangerat en förlovning med Piper, eftersom denne var rik och familjerna var vänner. Fredrik Adolf skickades sedan till Skåne på officiellt uppdrag med sin bror Karl och svägerska. Lovisa Ulrika och Gustav III, som båda var emot äktenskapet och trodde att Sophie von Fersens var för det, föreslog då att Sophie von Fersen skulle utnämnas till statsfru hos drottningen eller änkedrottningen. Axel von Fersen d.ä. anger : "Men såväl konungens som hans moders verkliga avsikt var att indraga min familj i hovcirkeln, att missbruka min dotters ungdom och oerfarenhet, om det låte sig göra, och förleda henne att bli hertigens mätress".[1] Fadern avslog därför erbjudandet. Fredrik Adolf ska dock inte ha varit medveten om dessa planer utan uppriktigt förälskad. När förälskelsen inte hade gått över på två år, gjorde han en överenskommelse med sin bror Karl om att enlevera henne. Planen var att bortföra Sophie von Fersen från en bal hos Hedvig Elisabet Charlotta och föra henne till Tullgarn, där paret genast skulle vigas av en väntande präst innan någon han förhindra saken. Fredrik Adolfs egen familj hade inte uttryckligt förbjudit giftermålet, och utverkat tillstånd på att Sophie von Fersen fick titeln svensk riksgrevinna. Sophie von Fersen begärde betänketid och beslöt efter att ha rådgjort med Hedvig Elisabet Charlotta att avböja förslaget. Hon gav Fredrik Adolf sitt beslut på en maskerad i närvaro av Hedvig Elisabet Charlotta, "med av rörelse darrande stämma".[1] Fredrik Adolf försökte övertala henne och hade nästan lyckats, då Sophie bad Hedvig Elisabet Charlotta att föra henne in i ett sidorum för att hon inte skulle ge efter. Hon gick sedan med på att eklatera sin förlovning med Piper, trots att hon inte älskade honom. Fredrik Adolf reste efter hennes bröllop till Italien, en resa som hade blivit lovad honom om han avstod från äktenskapet.
År 1786 blev Sophie Fersen hovmästarinna hos hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta av Södermanland, till vilken hon hela livet stod i ett förtroendefullt förhållande. Hertiginnan kallar henne i sin dagbok, avfattad i form av brev till henne, den enda vän hon någonsin ägt, och skrev 1816 en biografi över henne.
Sophie Fersen hade från omkring 1790-91 ett förhållande med baron Evert Wilhelm Taube[2] och efter att hon 1795 blivit änka följde hon honom på hans resa till Tyskland 1798-1799, där han avled i Karlsbad.
Hon övertog 1801 ledningen av sin bror riksmarskalken Axel von Fersens hushåll i bl a Fersenska palatset. Sophie och Axel stod varandra mycket nära.
Fersenska mordet [redigera]
Mordet eller lynchningen hade sin grund i, att sedan Gustav IV Adolf 1809 avsatts vid en militär statskupp, gick tronföljden till hans farbror, hertig Karl — Gustav III bror. Karl XIII var slagrörd och barnlös. En tronarvinge måste skaffas. Han adopterar en dansk prins Karl August, som blev omtyckt bland folket. Då kronprinsen vid en inspektion på Kvidinge hed i Skåne plötsligt faller död ur sadeln, spreds ryktet att han var giftmördad av syskonen Fersen som var kända gustavianer. När kronprinsens liktåg når Stockholm möter, enligt dåtidens protokoll, riksmarskalken liktåget utanför staden för att ledsaga processionen till slottet. Brodern, Axel von Fersen var riksmarskalk. Av vänner har han blivit varnad för att delta. Den 20 juni 1810 föll hennes bror Axel offer för massans våld i en regelrätt lynchning, det s.k. Fersenska mordet.
Flykten [redigera]
Rykten sade att Sophie Fersen skulle få dela hans öde. För att undgå detta flydde hon samma natt från Stockholm förklädd till piga, i en öppen båt under storm och regn och fick följande morgon tak över huvudet, på Rydboholm. Med kungens, Karl XIII:s, tillstånd erhöll hon dagen därpå en säkrare fristad på Vaxholms fästning, där hon stannade till november månad. Under tiden undersöktes av en "melerad krigsrätt", på hennes egen begäran, hennes eventuella inblandning i Karl Augusts död. Ingenting visade sig stödja de misstankar som framkastats.
Breven [redigera]
Under de dagar, då den 53-åriga grevinnan var som mest utsatt för farorna och förtalet, mottog hon två giftermålsanbud; det ena av Georg Carl von Döbeln, vilket föranledde en livlig brevväxling mellan honom och henne hösten 1810. Sedan hon lämnat Vaxholm, var hon bosatt på Löfstad slott i Östergötland. För sin skarpa tunga och sin maktlystnad var hon i allmänhet fruktad, men hennes trofasta vänskap för hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta, tydligt dokumenterad ur dennas brev till henne, ger en annan och djupare bild av Piper. Om dessa brev se L. Wahlström, "Gustavianska studier" (1914).
Barn [redigera]
- Axel Adolf Piper 1778-1827 (49), gift med Magdalena Maria Augusta Armfelt 1786-1845 (59)
- Carl Fredrik Piper 1785-1859 (74), gift med Emilie Fredrike Aurora De Geer 1782-1828 (46)
- Charlotta Christina Piper 1783-1798 (15)
- Sophie Ulrika Piper 1779-1848 (69), (gift Cederström)
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ [a b] Alma Söderhjelm (1945). Gustav III:s syskon. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. 23033
- ^ Alma Söderhjelm (1945). Gustav III:s syskon. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Sid. 57. 23033
Källor [redigera]
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
