Sorunda kyrka

Sorunda kyrka
Kyrka
Sorunda kyrka
Land	Sverige
Län	Stockholms län
Ort	Sorunda
Trossamfund	Svenska kyrkan
Stift	Strängnäs stift
Församling	Sorunda församling
Koordinater	59°0′32.03″N 17°48′49.51″O

Sorunda kyrka är en kyrkobyggnad i Sorunda kyrkby i Sorunda socken i Nynäshamns kommun. Kyrkan tillhör Sorunda församling i Strängnäs stift, och ligger ungefär tre mil sydost om Södertälje och två mil nordväst om Nynäshamn.

Kyrkobyggnaden

Sorunda kyrka är belägen i en bördig jordbrukstrakt på Södertörn, och anses vara en av Södermanlands största landsortskyrkor. Den har utvidgats ett flertal gånger, varvid den fått formen av en korskyrka med tornet kvar i väster. Korsarmarna som består av gravkor i norr och söder, är sammanbyggda med sakristian respektive vapenhuset. Gravkoren öppnar sig med vida bågar ut mot långhuset.

Historik

Kyrkans byggnadshistoria är ytterst komplicerad. Inga arkeologiska undersökningar som kunnat ge svar på vissa frågeställningar har utförts. Under den äldsta byggnadsperioden på 1100-talet uppfördes en stenkyrka med västtorn. Av denna är murpartier bevarade i tornets norra delar, varifrån de sträcker sig några meter in i långhuset. Ingången byggdes i södra långhusmuren. Utvändigt i dess sydvästra hörn är en stenrelief i form av ett huvud och ett reptilliknande djur inmurad, daterad till 1100-talets senare del. Under högmedeltiden, kanske 1410, gjordes utvidgningar mot öster till dubbel längd, likaså mot söder. Resultatet blev en salkyrka med rak altarvägg. Under denna period byggdes troligen den välvda sakristian på norrsidan och ett kapell, möjligen också ett i söder. Även vapenhuset på sydsidan kan vara från 1400-talet.

Nästa byggnadsperiod ägde rum kring år 1500, då kyrkan fick sin nuvarande planform och koret och långhuset försågs med så kallade ringvalv. Norra kapellet inrättades till gravkor för ätten Bååt, vilket sedermera ombyggdes med bland annat ett stjärnvalv för ätten Fleming. Tornet utvidgades mot söder med ett kryssvälvt helgonkapell. Därefter höjdes tornets murar och några decennier senare, troligen kring 1540, byggdes i söder ett nytt gravkor för ätten Bååt. Möjligen ingår dessa murar i ett senmedeltida kapell, men den underjordiska gravkammaren togs i bruk på 1500-talet. Kapellet välvdes likaså med ett stjärnvalv och ett enkelt kryssvalv.

Kalkmålningarna från 1549 är signerade Urian Olofsson och tillhör de fåtaliga av sitt slag från Gustav Vasas tid. De återupptäcktes 1897 och togs fram följande år, varvid de tyvärr påbättrades i tidens smak. Korsarmarnas gavelrösten är gemensamma med sakristian respektive vapenhuset. Fasaderna har blinderingar och vapenkartuscher. Båda gavlarna har små runda hängtorn på var sida. Bååtska fasaden anses ha tillkommit kanske först på 1570-talet. Omkring år 1600 byggdes norra gravkoret om till motsvarande för ätten Fleming och erhöll kalkmålningar av en troligen tysk mästare. Sannolikt även under 1600-talet byggdes den nuvarande ingången i tornets västmur. Omkring 1680 byggdes en kraftig strävpelare i tornets nordmur så att denna kom att ligga i flykt med motsvarande långhusmur. Hela kyrkan härjades av brand 1689 varvid en äldre tornhuv förstördes.

Nuvarande tornhuv var färdig först på 1720-talet. Samtliga tak är spåntäckta. Glasmålningen i altarväggens fönster är komponerad av Carl Georg Brunius i anslutning till en stor reparation efter hans ritningar. Efter ett ras i korvalvet 1897 följde nya iståndsättningar efter ritningar av Gustaf Pettersson. Kyrkorummet dekorerades av en artist med efternamnet Bergendorff, förnamn okänt (Carl Eckard?). Målningarna är i våra dagar synliga enbart i valven och på dess pelare. Schablonmålningarna på högmurarna målades över vid en restaurering 1963-1964. Då utfördes även ommålning av den fasta inredningen. Ett parti av orgelläktaren från 1600-talet i väster monterades på norra långhusmuren. Enligt en inskrift på läktaren är den skänkt 1642. I samband med restaureringen insattes de nuvarande bänkarna.

Inventarier

• Dopfunt av kalksten, ciborietyp, med cuppa från mitten av 1200-talet.
• Altarskåp av ek, nordtyskt arbete från 1400-talets tredje fjärdedel.
• Altarskåp av ek, nordtyskt arbete från 1400-talets sista fjärdedel.
• Predikstol från 1667.
• Erik Flemmings gravmonument av marmor av den holländske mästaren Nicolaes Millich, troligen utfört 1678-1678.

Orglar

I koret fanns ett orgelverk från 1600-talet. Vid en sockenstämma i februari 1738 bifalles kyrkorådets förslag att kororgeln skulle flyttas till stora läktaren mitt i kyrkan. Orgelbyggare Olof Hedlund anser dock att det gamla verket är i så dåligt skick att det inte lönar sig att reparera det utan att det vore bättre att lägga pengarna på ett nytt instrument. Sedan ”högwälborna Fröken Maria Christina Fleming" lovat lämna ett bidrag om 1 000 daler kopparmynt antas Olof Hedlunds förslag till nytt orgelpositiv för 2 000 daler kopparmynt. Kontraktet är daterat 1 maj 1738.

Hedlundspositivet

• 1739: Orgelbyggare Olof Hedlund, Stockholm, bygger ett mekaniskt 8-stämmigt positiv med ljudande fasad. Tonomfång: lång stor oktav (49 toner). Efter fyra veckor är arbetet klart och invigning sker vid gudstjänsten 1:a söndagen i advent den 2 december 1739. Smeden Hindr. Wolpherdt har gjort smidesarbetena och bildhuggaren Olof Gerdman bildhuggararbetena.

Disposition

Manual C-c³

Qvintadena 8'

Principal 4' (fasad)

Flöte 4'

Qvinta 3' (eg. 2 2/3’)

Sup: octava 2'

Decima von 4’ [1 3/5']

Mixtur IV fach

Trompet 8’

• 1796: Reparation av orgelbyggaregesäll Fredric Rudberg, Stockholm, som var eller hade varit gesäll hos Olof Schwan (1744-1812), Stockholm.
• 1824: Renovering av kyrkans organist,amatörorgelbyggaren, Johan Erik Westrell, Närtuna, som flyttar orgelhuset bakåt, förser positivet med bihangspedal, delar Trumpet 8’ i bas/diskant och ändrar Decima till Octava 1’ bas och Octava 8’ diskant på samma slejf. Han sätter också in en ny spärrventil. Arbetet granskas av orgelbyggare Pehr Zacharias Strand, Stockholm (1797-1844).
• 1835: Reparation av Johan Erik Westrell.
• 1863: Församlingen erhåller som gåva ett harmonium, som användes i avvaktan på en lösning av orgelproblem som uppkommit i mitten av 1800-talet.
• 1878: Positivet plockas ned och säljs för 150 kronor till organisten Jonas Runbäck i Ytterjärna, som 1879 i sin tur säljer instrumentet till Evangelisk-lutherska missionsföreningens bönhus i Sandviken. Bönhuset blir senare brukskyrka för Sandviken. Orgeln flyttas därefter till Sandvikens baptistkyrka

Setterquistorgeln

• 1878: Firma E. A. Setterquist & son, Örebro (1809-1885), bygger en ny 16-stämmig orgel.
• 1898: Renovering av orgelbyggare Anders Victor Lundahl, Stockholm (1846-1903).
• 1963: Orgeln rivs.

Hammarbergorgeln

• 1964: Firma Olof Hammarberg, Göteborg, bygger ny mekanisk 19-stämmig orgel. Fasaden ritad av orgelbyggare Nils Hammarberg.

Disposition

Huvudverk	Bröstverk	Pedal	Koppel
Principal 8'	Gedackt 8’	Subbas 16’	II/I
Rörflöjt 8'	Rörflöjt 4’	Borduna 8’	I/P
Oktava 4'	Principal 2’	Koralbas 4’	II/P
Traversflöjt 4'	Waldflöjt 2'	Kvintadena 2’
Oktava 2'	Nasat 1 1/3’	Fagott 16'
Sesquialtera II chor. 2 2/3’ + 1 3/5’	Scharf II chor.
Mixtur IV chor.	Regal 8'

Galleri

• 

  Sorunda kyrka

• 

  Stiglucka in till Sorunda kyrka

• 

  Sorunda kyrka

• 

  Sorunda kyrka, tvärskeppet

• 

  Klockstapeln

• 

  Sorunda kyrka, högkoret

• 

  Kalkmålning 1

• 

  Kalkmålning 2

• 

  Sidoaltare med altarskåp

Externa länkar och källor

• Sorunda kyrka. Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
• Medeltidens bildvärld, Historiska museet.
• Sorunda kyrka (bild). Stockholms läns museum.
• Strängnäs stift: Sorunda kyrka (text). Svenska kyrkan.
• Sorunda kyrka – Berga - Torp. Stockholms läns museum.
• Hedlundorgeln i Sandviken, Anders Söderlund, Svenska orgelsällskapet.

Litteratur och källor

• Nationalencyklopedin, 2000.
• Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
• Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
• Einar Erici & R. Axel Unnerbäck (1988). Orgelinventarium. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-557-7 
• Dag Edholm(red.): Inventarium över svenska orglar, 1989:III Strängnäs stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1989
• Birger Olsson: Olof Hedlund, orgelbyggare, Göteborgs universitet, Institutionen för musikvetenskap, GOArt (1998), ISBN 91-85974-48-X