Southampton FC

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Southampton F.C.)
Den här artikeln handlar om Southamptons herrlag. För Southamptons damlag, se Southampton LFC.
Southampton FC
Fotbollsklubb
Grundinformation
Grundad21 november 1885 (138 år sedan)
Fullständigt namnSouthampton Football Club
Tidigare namnSt. Mary's Young Men's Association FC (1885–1887)
St. Mary's FC (1887–1894)
Southampton St. Mary's FC (1894–1897)
SmeknamnThe Saints
SerieEFL Championship
OrtStorbritannien Southampton, England, Storbritannien
HemmaarenaSt Mary's Stadium
(kapacitet: 32 505)
Klubbfärg(er)         
Nyckelpersoner
ÄgareSerbien Dragan Šolak
OrdförandeTyskland Ralph Krueger
VDEngland Gareth Rogers
TränareSkottland Russell Martin
LagkaptenEngland Jack Stephens
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Division 32 (1921/22 [South], 1959/60)
Southern Football League6 (1896/97, 1897/98, 1898/99, 1900/01, 1902/03, 1903/04)
FA-cupen1 (1975/76)
EFL Trophy1 (2009/10)
Hampshire Senior Cup17
Tennent Caledonian Cup1 (1976)
Trofeo Cidade de Vigo1 (1983)
Övrigt
Webbplatssaintsfc.co.uk

Southampton FC, även kallad The Saints, är en engelsk professionell fotbollsklubb i Southampton, grundad 1885. Hemmaarena är sedan 2001 St. Mary's Stadium, tidigare spelade klubben på The Dell. Klubben spelar 2023/24 i EFL Championship.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Källa:[1]

Start till och med 1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Klubben bildades 1885 då medlemmar från St. Mary's Church Young Men's Association började spela fotboll på en plan vid namn Itchen. Till följd av medlemmarnas kyrka hette klubben till en början St. Mary's Young Men's Association FC och därefter St. Mary's FC innan det blev Southampton St. Mary's FC när klubben gick med i Southern Football League 1894. Där nådde klubben stora framgångar då de vann ligan 1896/97, 1897/98, 1898/99, 1900/01, 1902/03 och 1903/04. Framgångarna gjorde att klubben fick flytta till en större arena och 1898 blev det klart att de skulle spela på The Dell med kapacitet för 10 000 åskådare. De första åren hyrde dock klubben enbart The Dell, men i början av 1900-talet kunde de köpa loss arenan.

Klubbens ligaplaceringar från och med 1920.

1920 gick klubben med i The Football League i den då nybildade Third Division, vilken delades upp i en nordlig och sydlig del året efter. Southampton hamnade i södra divisionen och vann den direkt 1921/22.

Under andra världskriget fick klubben tillfälligt flytta till rivalen Portsmouths hemmaarena Fratton Park. Detta sedan The Dell bombats och därmed inte var spelduglig.

Efter att ha etablerat sig i andradivisionen av The Football League var Southampton i skarven mellan 1940- och 1950-talet nära en första uppflyttning till den dåvarande högstadivisionen i England, First Division. Säsongen 1948/49 missade de uppflyttning med en poäng medan de året efter, 1949/50, missade detta på grund av målskillnad. I stället för en uppflyttning kom Southampton säsongen 1952/53 att falla ned i tredjedivisionen och sedan förbli där fram tills 1959/60, då de säkrade avancemanget till andradivisionen. Detta genom en serieseger där Derek Reeves stod för 39 mål under säsongen.

1963 var klubben framme i semifinal i FA-cupen. Väl där vann Manchester United med 1–0 inför 68 000 åskådare på Villa Park. På våren 1966 nådde Southampton slutligen förstadivisionen, då laget lett av Ted Bates slutade på en andraplats i Second Division.

Inför den första säsongen i förstadivisionen värvade klubben in Ron Davies som lyckades göra 43 mål under sin första säsong i klubben. Klubben lyckades säkra nytt kontrakt och höll sig kvar i högstaligan i åtta års tid – där de två gånger om även kvalificerade sig för Europaspel. Säsongen 1973/74 gjordes reglerna om, då tre klubbar kom att trilla ur förstadivisionen som inkluderade Southampton.

1976 bärgade klubben sin första stora titel. Detta då laget – fortfarande i andradivisionen – besegrade Manchester United med 1–0 i finalen av FA-cupen. 1978 säkrade klubben återigen ett avancemang till förstadivisionen.

Det första året tillbaka i förstadivisionen innebar även att klubben återvände till Wembley för ännu en cupfinal, men förlorade då mot Nottingham Forest med 3–2 i Ligacupen. Den forna världsmästaren[2] Alan Ball och den tvåfaldiga Ballon d'Or-vinnaren[3] Kevin Keegan hade värvats.

Medan början av 1980-talet kom att handla om stjärnvärvningar kom den resterande delen att innebära ett Southampton som slogs i toppen av förstadivisionen. Säsongen 1983/84 kom att bli klubbens framgångsrikaste någonsin, då ett lag med Peter Shilton i mål nådde andraplatsen i ligan efter Liverpool. Förutom silvret i ligan nådde Southampton även semifinal i FA-cupen, men förlorade mot Everton efter förlängning. 1984/85 slutade klubben på en femteplats och kvalificerade sig därmed för Europaspel för fjärde gången på fem säsonger. 1986 kom klubben återigen att nå semifinal i FA-cupen, men förlorade mot Liverpool. I slutet av säsongen kom tränaren Lawrie McMenemy att sluta, och ersattes av den forna Southampton-spelaren Chris Nicholl.

Säsongen 1986/87 kom att innebära ännu en semifinalförlust mot Liverpool, i Ligacupen. Southampton blev säsongen 1988/89 den första klubben någonsin i förstadivisionen med att använda sig av tre bröder i en och samma match – Danny, Ray och Rod Wallace.

Säsongen 1989/90 producerade Southampton 71 mål framåt och var på så vis näst bäst i ligan. Året innebar även genombrottet för klubblegendaren Matthew Le Tissier, som spelade i klubben under perioden 1986–2002[4], då han tilldelades utmärkelsen Årets Unge fotbollsspelare i England. Le Tissier, som gick under smeknamnet Le God, fick även se anfallskollegan Rod Wallace sluta på en andraplats i samma omröstning. 1992 gjorde Alan Shearer 21 mål för klubben och fick spela landskamper för England. Samma år nådde Southampton också final i Full Members Cup (turnering för de engelska klubbarna, när de var avstängda från Europaspel), men förlorade mot Nottingham Forest med 3–2 efter förlängning.

Inför premiärsäsongen av FA Premier League 1992/93 sålde klubben Alan Shearer till Blackburn Rovers. Anfallaren kostade vid tidpunkten tre miljoner pund, vilket var ett nytt övergångsrekord i England. Säsongen efter kom även Tim Flowers att göra samma flytt. Graeme Souness utnämndes till ny tränare säsongen 1996/97. Han värvade Claus Lundekvam och tog en meriterande 6–3-seger mot Manchester United. Trots detta säkrade klubben nytt kontrakt först i den sista omgången, vilket var tredje gången på fyra års tid. Efter att Dave Jones och Glenn Hoddle haft hand om tränarjobbet hos klubben fick Stuart Gray rycka in som tillfällig tränare under de sista matcherna under våren 2001. I säsongens sista match besegrades Arsenal med 3–2, sedan Matthew Le Tissier avgjort i matchens sista minut. Matchen kom att bli klubbens sista på The Dell, då de sedan flyttade till St. Mary's Stadium.

Efter millennieskiftet[redigera | redigera wikitext]

Gordon Strachan blev ny tränare mitt i säsongen 2001/02, vilket innebar ett lyft för klubben som slutade på en elfteplats. Nästa säsong nådde Southampton en åttondeplats i ligan, vilket innebar den högsta ligaplaceringen i Premier League, och final i FA-cupen. I finalen startade svenskduon Michael Svensson och Anders Svensson[5], men Arsenal vann med 1–0. Närmast efter Strachan, som slutade av familjeskäl, följde värvningar och ett antal temporära tränarbyten som blev framgångslösa – och slutade 2005 med att klubben degraderades till andradivisionen för första gången på 27 år.

Förutom Michael Svensson (2002–2009) och Anders Svensson (2001–2005) spelade även svenskarna Mikael Nilsson (2004–2005), Andreas Jakobsson (2005) och Alexander Östlund (2006–2008) i klubben.[6]

Efter att ha slutat på en tolfteplats under sin första säsong i The Championship[7] nådde Southampton playoff 2006/07. Klubben vann fem av sina sju sista matcher och kunde därmed säkra sjätteplatsen i ligan, men åkte i playoff ut direkt i semifinalen mot Derby County. Det missade avancemanget innebar även att Southampton inte längre fick någon fallskärmsutbetalning, sedan nedflyttningen från Premier League. En turbulent tid började 2008 med flera omstruktureringar hos klubben, och dessutom en ytterligare degradering till tredjedivisionen League One. Väl i första säsongen där skulle också ett avdrag på tio poäng vänta. Klubben kunde trots allt vinna en pokal, genom seger mot Carlisle United med 4–1 i finalen av Football League Trophy den 28 mars 2010 inför 50 000 Southampton-supportrar. Först efter säsongen 2010/11 lyckades klubben avancera till The Championship på nytt, med Nigel Adkins som ny tränare, för att vidare också ta en andraplats där och göra comeback i Premier League till 2012/13.

Under sommaren 2012 slog klubben nytt transferrekord två gånger om, då de först värvade in Jay Rodriguez och därefter Gastón Ramírez. Återkomsten till Premier League innebar även att de egna produkterna James Ward-Prowse och Luke Shaw slog sig in i laget – tillsammans med Rickie Lambert, Morgan Schnedierlin, Adam Lallana och José Fonte. Efter första halvan av säsongen anställdes Mauricio Pochettino som ny tränare, och med en match kvar av säsongen säkrade klubben ett nytt Premier League-kontrakt. Sommaren 2013 innebar återigen slaget transferrekord två gånger om. Detta genom värvningarna av Victor Wanyama från Celtic och Dani Osvaldo från Roma. Som ny ordförande anställde ägaren Katharina Liebherr tysken Ralph Krueger. Southampton slutade på 56 poäng i Premier League, vilket var klubbrekord, och en åttondeplats. Under sommaren 2014 sålde klubben spelare för över 86 miljoner pund totalt.[8]

Efter att ha anställt Ronald Koeman som ny tränare ersatte Southampton de sålda stjärnorna med flera nyförvärv som Saido Mané, Shane Long och Dusan Tadic. Trots den stora spelaromsättningen kunde klubben slå nytt poängrekord och nå sin högsta ligaplacering i Premier League någonsin, då de 60 poängen räckte till en sjundeplacering[9] även om klubben länge låg fyra, vilket hade inneburit en plats i Champions League.[10] Sjundeplaceringen innebar dock att klubben kvalificerade sig för spel i Europa League, men förlorade dubbelmötet mot danska Midtjylland med sammanlagt 2–1.[11]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 21 september 2023.[12]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1 England Alex McCarthy 3 december 1989 (34 år) England Crystal Palace (-16)
13 England Joe Lumley 15 februari 1995 (29 år) England Middlesbrough (-23)
31 Irland Gavin Bazunu 20 februari 2002 (22 år) England Manchester City (-22)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 England Kyle Walker-Peters 13 april 1997 (27 år) England Tottenham Hotspur (-20)
3 Irland Ryan Manning 14 juni 1996 (27 år) Wales Swansea City (-23)
5 England Jack Stephens 27 januari 1994 (30 år) England Plymouth Argyle (-11)
6 England Mason Holgate 22 oktober 1996 (27 år) England Everton (-23)
14 England James Bree 11 december 1997 (26 år) England Luton Town (-23)
21 England Taylor Harwood-Bellis 30 januari 2002 (22 år) England Manchester City (-23)
28 Spanien Juan Larios 12 januari 2004 (20 år) England Manchester City (-22)
35 Polen Jan Bednarek 12 april 1996 (28 år) Polen Lech Poznań (-17)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
4 England Flynn Downes 20 januari 1999 (25 år) England West Ham United (-23)
7 Nigeria Joe Aribo 21 juli 1996 (27 år) Skottland Rangers (-22)
16 Irland Will Smallbone 21 februari 2000 (24 år) England Southampton FC
17 Skottland Stuart Armstrong 30 mars 1992 (32 år) Skottland Celtic (-18)
20 Ghana Kamaldeen Sulemana 15 februari 2002 (22 år) Frankrike Rennes (-23)
22 Argentina Carlos Alcaraz 30 november 2002 (21 år) Argentina Racing Club (-23)
23 England Samuel Edozie 28 januari 2003 (21 år) England Manchester City (-22)
24 Nordirland Shea Charles 5 november 2003 (20 år) England Manchester City (-23)
26 Skottland Ryan Fraser 24 februari 1994 (30 år) England Newcastle United (-23)
27 England Samuel Amo-Ameyaw 18 juli 2006 (17 år) England Tottenham Hotspur (-22)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
9 England Adam Armstrong 10 februari 1997 (27 år) England Blackburn Rovers (-21)
10 Skottland Ché Adams 13 juli 1996 (27 år) England Birmingham City (-19)
11 Skottland Ross Stewart 11 juli 1996 (27 år) England Sunderland (-23)
18 Frankrike Sékou Mara 30 juli 2002 (21 år) Frankrike Bordeaux (-22)

Not: Spelare i kursiv stil är inlånade.

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 21 september 2023.
Nr Land Pos Namn
4 Brasilien  F Lyanco (i Qatar Al-Gharafa till 30 juni 2024)
12 Nigeria  A Paul Onuachu (i Turkiet Trabzonspor till 30 juni 2024)
15 Frankrike  F Romain Perraud (i Frankrike Nice till 30 juni 2024)
Nr Land Pos Namn
30 Polen  MV Mateusz Lis (i Turkiet Göztepe till 30 juni 2024)
37 Tyskland  F Armel Bella-Kotchap (i Nederländerna PSV till 30 juni 2024)
55 Kroatien  F Duje Ćaleta-Car (i Frankrike Lyon till 30 juni 2024)

Fostrade storspelare[redigera | redigera wikitext]

Förutom slagna transferrekord och stora försäljningar har Southampton sedan återkomsten till Premier League gjort sig kända för att ha fostrat storspelare som Theo Walcott, Gareth Bale, Alex Oxlade-Chamberlain, Adam Lallana, Luke Shaw, James Ward-Prowse och Calum Chambers.[13][14]

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Liga[redigera | redigera wikitext]

Cup[redigera | redigera wikitext]

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Dyraste nyförvärv och försäljningar[redigera | redigera wikitext]

Topp 10 dyraste nyförvärv[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande aktiva i Southampton FC.

Senast uppdaterad 12 maj 2015

Rank Spelare Från Datum Övergångssumma
1 England Danny Ings England Liverpool 1 juli 2019 20 000 000 pund
2 Gabon Mario Lemina Italien Juventus 8 augusti 2017 18 100 000 pund
3 Danmark Jannik Vestergaard Tyskland Borussia Mönchengladbach 13 jukly 2018 18 000 000 pund
4 Argentina Guido Carrillo Frankrike AS Monaco 25 januari 2018 17 000 000 pund
5 Marocko Sofiane Boufal Frankrike Lille 29 augusti 2016 16 000 000 pund
5 Norge Mohamed Elyounoussi Schweiz Basel 29 juni 2018 16 000 000 pund
6 England Adam Armstrong England Blackburn Rovers 10 augusti 2021 15 00 000 pund
6 Skottland Che Adams England Birmingham City 1 juli 2019 15 000 000 pund
6 Nederländerna Wesley Hoedt Italien Lazio 22 augustio 2017 15 000 000 pund
7 Italien Manolo Gabbiadini Italien Napoli 1 februari 2017 14 000 000 pund

Topp 10 dyraste försäljningar[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad 24 augusti 2021

Rank Spelare Till Datum Övergångssumma
1 Nederländerna Virgil van Dijk England Liverpool 1 januari 2018 75 000 000 pund
2 Senegal Sadio Mané England Liverpool 28 juni 2016 34 000 000 pund
3 England Luke Shaw England Manchester United 27 juni 2014 27 000 000 pund
4 England Danny Ings England Aston Villa 4 augusti 2021 25 000 000 pund
Frankrike Morgan Schneiderlin England Manchester United 13 juli 2015 25 000 000 pund
5 England Adam Lallana England Liverpool 1 juli 2014 23 000 000 pund
6 Kroatien Dejan Lovren England Liverpool 27 juli 2014 20 000 000 pund
7 England Calum Chambers England Arsenal 28 juli 2014 16 000 000 pund
8 Danmark Jannik Vestergaard England Leicester City 13 augusti 2021 15 000 000 pund
9 England Nathaniel Clyne England Liverpool 1 juli 2015 12 500 000 pund

[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”History”. Southampton FC. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924093658/http://www.saintsfc.co.uk/club/history/. Läst 24 september 2015. 
  2. ^ ”World Cup winner Ball dies at 61”. BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/6590715.stm. Läst 24 september 2015. 
  3. ^ ”Ballon d’Or Winners”. About Sports. Arkiverad från originalet den 28 september 2013. https://web.archive.org/web/20130928023256/http://worldsoccer.about.com/od/players/a/Ballon-D-Wouldor-Winners.htm. Läst 24 september 2015. 
  4. ^ ”Matt Le Tissier, the last footballer of his kind”. Project Babb. Arkiverad från originalet den 25 september 2015. https://web.archive.org/web/20150925113014/http://babb.telegraph.co.uk/2015/01/matt-le-tissier-the-last-footballer-of-his-kind/. Läst 24 september 2015. 
  5. ^ ”Arsenal retain FA Cup”. BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/fa_cup/3025589.stm. Läst 24 september 2015. 
  6. ^ ”Foreign Players from Sweden”. Transfermarkt. http://www.transfermarkt.co.uk/southampton-fc/gastarbeiterDetails/verein/180/land_id/147. Läst 24 september 2015. 
  7. ^ ”English League Championship 2005-2006”. Statto. Arkiverad från originalet den 25 september 2015. https://web.archive.org/web/20150925121004/http://www.statto.com/football/stats/england/league-championship/2005-2006. Läst 24 september 2015. 
  8. ^ ”All Transfers”. Transfermarkt. http://www.transfermarkt.co.uk/fc-southampton/alletransfers/verein/180. Läst 24 september 2015. 
  9. ^ ”League Table”. Premier League. Arkiverad från originalet den 26 september 2015. https://web.archive.org/web/20150926163036/http://www.premierleague.com/en-gb/matchday/league-table.html?season=2014-2015&month=MAY&timelineView=date&toDate=1432422000000&tableView=CURRENT_STANDINGS. Läst 24 september 2015. 
  10. ^ ”League Table”. Premier League. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151003104255/http://www.premierleague.com/en-gb/matchday/league-table.html?season=2014-2015&month=DECEMBER&timelineView=date&toDate=1419811200000&tableView=CURRENT_STANDINGS. Läst 24 september 2015. 
  11. ^ ”Matches”. Uefa. http://www.uefa.com/uefaeuropaleague/season=2016/matches/day=-1/index.html. Läst 24 september 2015. 
  12. ^ ”First Team Profiles”. Southampton FC. Arkiverad från originalet den 17 september 2016. https://web.archive.org/web/20160917052624/http://www.saintsfc.co.uk/team/player-profile/. Läst 14 februari 2020. 
  13. ^ ”LISTA: Världens 15 bästa ungdomsakademier”. Fotbolltransfers. http://www.fotbolltransfers.com/site/news/36974. Läst 24 september 2015. 
  14. ^ ”Cortese – helgonet med järnhand”. Aftonbladet. http://bloggar.aftonbladet.se/premierleague/2014/01/17/cortese-angeln-med-jarnhand. Läst 24 september 2015. 
  15. ^ ”Southampton FC - Transfer records”. Transfermarkt. http://www.transfermarkt.co.uk/fc-southampton/transferrekorde/verein/180. Läst 12 maj 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]