Spärrballong

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En spärrballong går upp. (Parris Island, 1942)

Spärrballonger är en form av luftförsvar bestående av en mängd gasfyllda ballonger förankrade i marken med kraftiga rep kring anläggningar som ska försvaras. Lågflygande fientligt flyg riskerar att flyga in i repen och skadas, och tvingas därför upp på hög höjd. På hög höjd får fienden svårare att sikta med sina bomber samtidigt som det egna luftvärnet får bättre möjligheter att bekämpa fienden. Spärrballonger började användas under första världskriget och användes med viss framgång under andra världskriget men har därefter inte använts i någon större omfattning då modernt luftvärn även klarar av lågflygande mål och moderna flygplan kan släppa bomber och raketer ganska långt från målet. Ballongerna blir därmed en jämförelsevis dyr, manskapskrävande och oflexibel form av luftförsvar i förhållande till den nytta de gör. I modern tid har man dock åter studerat möjligheten att använda spärrballonger, då som skydd mot främst helikoptrar.

I Sverige förekom under 2:a världskriget spärrballonger över Karlskoga i Värmland för att skydda vapenindustrierna vid Bofors. Man använde tillvaratagna vinddriva engelska spärrballonger. Ballongerna reparerades i lokaler på närbelägna Degerfors Järnverk.

Under kriget Iran–Irak-kriget under början av 1980-talet användes spärrballonger i Bagdad.