Spöke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Uppslagsorden ”Gengångare” och ”Fantom” leder hit. För Henrik Ibsens pjäs, se Gengångare (pjäs). För cykelbilen, se Fantom (cykelbil). För seriefiguren, se Fantomen.
Illustration av en pirats spöke av Howard Pyle.
Ett spöke, så som de ofta illustreras i barnböcker.

Ett spöke är enligt folktro och parapsykologi en avliden persons ande, själ eller immateriella skuggbild. Ordet är lånat från lågtyskans spook, men flera äldre synonymer existerar (se nedan). [källa behövs] Tron på spöken har existerat i alla kulturer genom alla tider och hör till folktrons allra mest gemensamma föreställningar. [källa behövs] Det har gjorts otaliga tester och experiment av fenomenet och flera vittnesrapporter tas fortfarande emot världen över, men det finns inga vetenskapliga evidens för spökens existens. [källa behövs]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Enligt den vanligaste myten är spöken människor som dött, och som av någon anledning hemsöker en plats, exempelvis sin dödsplats, kyrkor, på kyrkogårdar, på galgbackar, där de bodde, eller, om de varit missdådare, på de platser där de övat sina illgärningar. [källa behövs] Även slott och herresäten är klassiska spökplatser. I modern tid verkar stora opersonliga platser ha övertagit en del av deras roll som spökvisten, en av de populäraste varianterna av moderna spökhistorier är underjordiska kulvertar under exempelvis stora sjukhus (som i Lars von Triers teveserie Riket). Det finns också legender om spöken som rör sig över stora områden, exempelvis över hela länder, regioner eller hav – Ahasverus och den flygande holländaren är exempel på sådana sägner.

De flesta spökberättelser utspelar sig under natten, eftersom berättelsen till stor del bygger på mörkerrädsla. [källa behövs] I svensk folktro blev ett spöke under dagen osynligt och orörligt, och den som råkade passera en sådan dagståndare kunde bli gastkramad.[källa behövs] Det har även förekommit föreställningar om att själens vårdande kunde leva vidare efter att dess skyddsling gått bort, och en sådan herrelös vård är den ursprungliga vålnaden.[källa behövs]

Spöken förekommer i isländska sagor, där en av termerna som används om dem är draug.[källa behövs] I senare norsk folktro var draugen namnet på ett drunkningsoffers vålnad.[källa behövs] Enligt vissa modernare myter består spöken av ektoplasma, och denna läran om spöken kallas ektologi.[källa behövs]

Typer av spöken[redigera | redigera wikitext]

Poltergeist[redigera | redigera wikitext]

En poltergeist, eller bullerande, är ett mytiskt väsen som påstås interagera med sin omgivning genom att påverka den fysiskt, exempelvis genom att föra oväsen eller att flytta runt på saker.[källa behövs] Ordet poltergeist kommer från tyskans 'poltern' som betyder 'att föra väsen', och 'geist' som genom sammanhanget betyder spöke.[1]

Gengångare[redigera | redigera wikitext]

Gengångare påstås vara människor som har dött på ett våldsamt eller olyckligt sätt.[källa behövs] Gengångare påstås hemsöka de som var inblandade i död och ibland oskyldiga.[källa behövs] I äldre dagar vidtog man speciella åtgärder för att förhindra att gengångare skapades - exempelvis kunde den dödes kropp förankras, till exempel pålas i marken eller begravas på ett sätt som omöjliggjorde för kroppen att ta sig ur graven, jämför Bockstensmannen.[källa behövs]

Gast[redigera | redigera wikitext]

Ordet gast används i stora delar av södra Sverige som ett samlingsnamn för påstådda övernaturliga företeelser som spöken. Längre norrut syftar gast på odöpta mördade barn och mylingar (fördrivna foster).[källa behövs]

Kända spöken och spökplatser[redigera | redigera wikitext]

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

  • Brita Bååt är ett av Sveriges mest kända påstådda spöken, och hon påstås gå igen på Engsö slott i Västerås. Hon sägs ha varit ond och kylig, och till och med ha drivit två män i en för tidig grav. Tre dagar innan sin död ska hon ha gått rätt in i de dödas julotta.[2]
  • Vita FrunStockholms slott skulle enligt folktron förebåda att någon i den kungliga familjen skulle dö. Hon lär vara högväxt och bär en vit sidenklänning, bara prasslet från hennes klänning hörs när hon närmar sig. Det finns flera teorier om vem hon var och varifrån hon kom. Senast hon påstods visa sig var 1920, när kronprinsessan Margareta låg för döden. Plötsligt halades flaggan på slottet på halv stång och en vakt som skulle se efter ska ha sett Vita Frun på taket. Två timmar efter händelsen avled kronprinsessan (se Slottspöken på Stockholms slott).[3]

England[redigera | redigera wikitext]

  • Raynham Hall, i Norfolk, England påstås den Bruna damen spöka, och ett fotografi av henne finns här. Fotografiet är ett av världens mest kända spökfotografier, och används ofta som evidens för att spöken finns.[4]

Kända spöken i litteraturen[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.unexplained-mysteries.com/viewarticle.php?id=219
  2. ^ http://www.engsoslott.com/sidor/Vasen/brita.htm
  3. ^ Stockholm Gamla stan om Vita Frun, läst 2011-03-29
  4. ^ http://www.unexplained-mysteries.com/viewarticle.php?id=33

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]