Spanska imperiet
.svg)
| Det spanska imperiet vid dess höjdpunkt omkring 1790. |
| Regioner under spanskt inflytande men aldrig tagna i besittning, eller omtvistade områden. |
| Det portugisiska imperiets besittningar styrda från Spanien under personalunionen 1580–1640. |
| Områden förlorade 1717 eller senare genom freden i Utrecht. |
| Det spanska protektoratet Marocko och Västsahara 1884–1975. |
Det Spanska imperiet (spanska: Imperio español) var ett av de största imperierna i världshistorien och ett av de första globala imperierna.
Under 1500-talet var Spanien och Portugal ledande i den koloniala expansionen och öppnandet av handelsvägar över oceanerna. Handeln blomstrade över Atlanten mellan Spanien och Amerika och över Stilla havet mellan Ostasien och Mexico via Filippinerna. Conquistadorer kuvade Aztek-, Maya- och Inkacivilisationerna och erövrade stora landområden i Nord- och Sydamerika. Under en period dominerade Spanien haven med sin starka flotta och styrde det europeiska slagfältet med sitt fruktade och vältränade infanteri, det berömda tercio. Spanien upplevde också en kulturell guldålder på 1500- och 1600-talet.
Från mitten av 1500-talet finansierade silver och guld från de amerikanska gruvorna de militära styrkorna i det Habsburgska Spanien i dess många krig i Europa och Nordafrika. Mellan införlivandet av det Portugisiska imperiet 1580 (förlorat 1640) och förlusten av dess amerikanska kolonier på 1800-talet, var det Spanska imperiet det största i världen även om de hade växlande militär och ekonomisk framgång efter 1640. Efter konfrontationen med svårigheterna med imperiebyggande, formulerade spanska tänkare de första moderna tankarna om naturrätt, suveränitet, internationell rätt, krig, ekonomi och de ifrågasatte till och med legitimiteten i imperialismen. Detta brukar refereras till som Salamancaskolan.
Ständiga motsättningar med rivaliserande makter orsakade territoriella, kommersiella och religiösa konflikter som bidrog till den långsamma nedgången för det spanska imperiet från mitten av 1600-talet. I Medelhavet förde Spanien konstant krig med det Osmanska riket och på den europeiska kontinenten blev Frankrike jämnstarka. I Atlanten konkurrerade Spanien inledningsvis med Portugal och senare också med England och Nederländerna. Dessutom gjorde engelsk-, fransk- och holländsksponsrad piratverksamhet, ökad korruption och ekonomisk stagnation efter alla dyra militära fälttåg att imperiet försvagades ytterligare.
Spaniens imperium i Europa upplöstes slutligen i freden i Utrecht (1713), i vilket Spanien förlorade sina kvarvarande territorium i Italien och Lågländerna. Efter detta gick det bättre för Spanien, men de fortsatte att vara en andra klassens makt i det kontinentala Europas politik.
Spanien behöll och utökade dock sitt utom-europeiska imperium fram till 1800-talet, när kriget i Spanien utlöste självständighetsförklaringar i Quito (1809), Venezuela och Paraguay (1811) och efterföljande revolutioner som gjorde att Spanien förlorade mycket territorium på de amerikanska fastlandet. Spanien behöll viktiga kolonier i Karibien (Kuba och Puerto Rico), Asien (Filippinerna) och Oceanien (Guam, Mikronesien, Palau och norra Marianerna) fram till spansk-amerikanska kriget 1898. Spaniens deltagande i kapplöpningen om Afrika var minimal: Spanska Marocko hölls till 1956 och Spanska Guinea och Spanska Sahara hölls till 1968 respektive 1975. [1] Kanarieöarna, Ceuta, Melilla och de andra plazas de soberanía vid den nordafrikanska kusten har förblivit en del av Spanien.
Källor
Fotnoter
- ^ ”Western Sahara” (på engelska). World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/Western_Sahara.html. Läst 7 december 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Spanska imperiet.
