Spanska socialistiska arbetarpartiet

Spanska socialistiska arbetarpartiet
	Spanska socialistiska arbetarpartiet; Partido Socialista Obrero Español
Förkortning	PSOE
Land	Spanien
Generalsekreterare	Pedro Sánchez Pérez-Castejón
Grundat	1879
Huvudkontor	Ferraz, 70. 28008 Madrid
Antal medlemmar	460 000
Politisk ideologi	Socialdemokrati
Politisk position	Center-vänster
Internationellt samarbetsorgan	Socialistinternationalen
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska socialdemokraters parti (PES)
Politisk grupp i Europaparlamentet	Gruppen S&D
Färg(er)	Röd och vit
Webbplats
	www.psoe.es
	Spansk politik; Politiska partier; Val

Fil:José Luis Rodríguez Zapatero (para tabla).png

Förre premiärministern José Luis Rodríguez Zapatero.

Spanska socialistiska arbetarpartiet, förkortat PSOE av Partido Socialista Obrero Español, är ett socialdemokratiskt parti i Spanien grundat 1879.

Partiet är det största oppositionspartiet i Spanien sedan Partido Populars maktövertagande i valet 2011. PSOE är en del av Europeiska socialdemokraters parti och är medlemmar i Socialistinternationalen.

PSOE:s regionala partisektioner innehar den regeringsmakten i Andalusien och Asturien, och sitter i den regionala regeringen tillsammans med Coalición Canaria på Kanarieöarna. I övriga autonoma regioner är PSOE största oppositionspartiet, bortsett från Baskien, Kantabrien och Katalonien, där det är det näst största oppositionspartiet.

Historia

Pablo Iglesias grundade partiet i Madrid den 2 maj 1879 med syftet att organisera och representera arbetarrörelsens intressen. Partiet hade som mål att uppnå socialism enligt marxismens principer. PSOE ingick i den vänstermajoritet som vann valen till parlamentet i andra spanska republiken 1936. När generalen Francisco Franco tillsammans med högerkrafter ledde statskuppsförsöket mot republiken samma år, och inbördeskriget var ett faktum splittrades partier i tre falanger: en revolutionär marxistisk, en mer centristisk och en reformistisk.

Partiet förbjöds under diktaturen (från och med 1939) och tilläts återuppta sin verksamheter först 1977. År 1979 övergav partiet marxismen och anslöt sig till de andra europeiska socialdemokratiska partierna. Sedan demokratin återinfördes satt partiet i regeringsställning från 1982 till 1996, då den mångårige premiärminister Felipe Gonzalez, under vars styre den spanska demokratin framgångsrikt konsoliderats, tvingades avgå efter en rad skandaler och ersattes av en borgerlig regering under José María Aznar.

I valet 2004 kunde partiet återta makten från det borgerliga Partido Popular och partiledaren José Luis Rodríguez Zapatero blev Spaniens premiärminister. Zapatero regering kunde sitta kvar efter kongressvalet 2008 men efter nyvalet 2011 led PSOE sin största förlust sedan inbördeskriget, medan PP vann en absolut majoritet av platserna i parlamentet.