Speedway

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen med samma namn, se Speedway (film).
En vänstersväng

Speedway står i Europa för en motorsport, där man tävlar med speciella motorcyklar på en doserad rundbana, tillfälligt uppbyggda banor kan dock vara odoserade. Underlaget består huvudsakligen av grus med inblandning av lera eller lerskiffer. På de flesta andra kontinenter är speedway en motorbana där man kör runt runt, för biltävlingar eller en motorväg för snabb biltrafik. En speedwaymatch körs mellan två lag bestående av sju förare. Förare sex och sju kallas "reserver". Hemmalaget kör i röd och blå huva, bortalaget i vit och gul. I Sverige är samlingsnamnet för speedway, isracing, flat track, gräsbana och långbana den engelska termen Track racing, taget efter arenan de genomförs på.

Det nationella idrottsförbundet för speedway i Sverige heter Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet, förkortas Svemo, och är medlem i Riksidrottsförbundet. Svemo består av ca 500 klubbar från norr till söder i Sverige. Svemo godkänner banor, skriver regler och säljer licenser till förare och funktionärer. Övriga grenar inom Svemo är Enduro, Motocross, Isracing, Dragracing (för mc), Roadracing, Trial, Supermoto, Minimoto och Snöskoter. För mer information, se www.svemo.se

Heat[redigera | redigera wikitext]

Ännu en vänstersväng

En lagmatch består from 2011 av 14 heat + final(tidigare 16 heat), vilka körs i fyra vänstervarv. I varje heat tävlar fyra förare, två från varje lag efter ett fast körschema, mot varandra.

Poängberäkningen i speedway är 3,2,1,0 där fördelningen är att vinnaren får 3 poäng därefter gradvis sjunkande ner till siste föraren som får 0 poäng.

Kuriosa: Uttrycket "en riktig femetta" etc kommer från prickskyttet men används också inom speedwaysporten[källa behövs] (då ett lag får sina förare på plats ett och två i ett heat - och det andra laget alltså får placeringarna tre och fyra - blir lagpoängen fem mot ett och heatvinnarna sägs ha tagit hem en femetta).

För att känneteckna förarna i ett heat används hjälmhuvor av tyg som är röd, blå, vit och gul. I lagspeedway har alltid hemmalaget röd och blå hjälmfärg.

Heat 2 och 11 är så kallade "reservheat" vilka körs av de mindre rutinerade förarna. De sista heaten är så kallade "nomineringsheat". I sista heatet kör de ordinarie förare som kört in flest poäng sammanlagt under de tidigare heaten.

Bonuspoäng tilldelas den förare som tappat poäng till en lagkamrat. Detta syns inte i poängställningen, men räknas ofta när förarna ska plocka ut sin lön. Anledningen till att bonuspoängen finns är att man inte vill att förarna ska tävla inom laget om poäng. Om lagkamraterna kommer 1 & 2 så får 2:an 2+1 poäng (+1=bonus). Om lagkamraterna kommer 2 & 3 får 3:an 1+1 poäng. Ingen bonus utdelas om lagkamraterna kommer 3&4. Bonuspoängen ska inte adderas till förarens totala poäng utan skrivs till exempel 8+4 (föraren har kommit två efter lagkamrat i fyra heat och får därför 8 poäng + 4 bonuspoäng.) F.o.m 2006 har bonussystemet tagits bort i Sverige.

Toppning är tillåtet i heat 6-14 vid underläge med minst sex poäng. En reservförare får dock bytas ut mot den andre reserven i vilket heat som helst. En reserv får toppas bort mot en ordinarie förare mer än en gång, dock inte mot samma ordinarie förare. Numera har man med en åttondeförare, men som endast kan ersätta en reservförare. Från och med 2006 får man inte toppa i heat 11 det vill säga det andra renodlade reservheatet. Från och med 2007 finns inte längre juniorserien.

Förkortningar[redigera | redigera wikitext]

  • OK - Förare enligt program
  • N - Kom ej till start
  • FN - Fall, kom ej till omstart
  • F - Fall
  • X - Utesluten
  • TT - Touch Tape
  • R - Stopp
  • RR - Riders Replacement
  • M - Utesluten pga tvåminutersregeln

Poäng[redigera | redigera wikitext]

Vinnande förare i ett heat får 3 poäng, tvåan får 2, trean får 1 och fyran 0 poäng. En "femetta" betyder att endera lagets båda förare placerar sig som etta och tvåa (detta lag tar därigenom 5 poäng och motståndarlaget endast 1 poäng). En femetta innebär alltså att det ena laget ökar sin ledning (eller knappar in på motståndarlaget) med 4 poäng. En förare som kommer tvåa eller trea efter sin egen lagkamrat, får 1 bonuspoäng. Denna poäng är dock individuell och räknas inte in i lagresultatet. F.o.m 2006 har bonussystemet tagits bort i Sverige.

En vunnen match ger laget 2 poäng, en oavgjord match ger 1 poäng och en förlorad match ger 0 poäng. Det lag som efter hemma- och bortamatcherna mot samma motståndare sammanlagt erhållit flest lagpoäng, får 1 bonuspoäng.

För att inte ett och samma lag ska kunna knyta till sig alla toppförare finns ett system med poängsnitt för indidividen och laget. Det innebär att varje förare är belastad med poängsnitt, baserat på resultat under föregående år. Lägsta värdet är 2,00 och toppförarna kan ha över 10,00. För laget finns ett tak på 42,50 för varje match, räknat på 7-mannalag. I praktiken innebär systemet att ett lag inte kan dominera sporten år efter år, eftersom taksnittet höjs vid sportsliga framgångar och man måste då byta ut förare.

Motorcyklar[redigera | redigera wikitext]

Egon Müller's Jawa Speedway med 500 cc motor

Inom speedway används en unik typ av motorcykel som bestäms av FIM:s "Track Racing Technical Rules".[1] Tidigare användes motorcyklar med stående motor men idag använder de flesta professionella liggande motorer med argumentet att de är enklare att hantera. Speedwaymotorcyklar använder inte någon broms vilket är enligt reglarna. De får dessutom endast drivas med hjälp av ren metanol, endast använda en växel och väga minst 77 kg.

Motorcyklarna måste:

  • Väga minst 77kg (otankad)
  • Använda en fyrtakts, encylindrig motor med en förgasare och ett tändstift som har en maximal kapacitet på 500cc
  • Drivas på metanol utan tillsatser
  • Använda en godkänd ljuddämpare

Motorcyklarna får inte:

  • Tillverkas i Titan
  • Använda oskyddade keramiska delar
  • Använda elektroniska komponenter för att styra motorn
  • Vara utrustade med bromsar

Speedway internationellt[redigera | redigera wikitext]

Det första Världsmästerskapet i speedway kördes 1936Wembley i London och vanns av Lionel Van Praag från Australien. Därefter har, som tidigare framgått, många andra färgstarka förare blivit individuella världsmästare i speedway. VM i speedway ersattes 1995 av FIM Speedway Grand Prix.

De tre största speedwayligorna körs i Polen, Sverige och England. Många förare kör i alla tre ligorna varje vecka under säsongen. Framförallt Polen har en enorm bredd när det gäller att få fram nya förare och ett stort publikintresse. England hade länge den enda proffsligan i världen, men där är sporten på klar tillbakagång. Att Sverige numera har en internationell liga är en prestation eftersom sporten här har en smal bas. Under 60 år har dock Sverige hela tiden producerat världsstjärnor.

Danmark etablerade sig som en framstående speedwaynation på 70-talet och har sedan dess nått enorma framgångar. Klassiska speedwayländer är också Australien och Nya Zeeland. På 80-talet nådde förare från USA stora framgångar, men där har speedwayen numera dött ut. I mindre omfattning körs speedway också i Ryssland, Baltikum, Finland, Tjeckien, Slovenien, Italien och Tyskland.

Speedway i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige har rönt stora internationella framgångar i denna sport. Landets senaste stjärna Tony Rickardsson, som i elitserien i speedway tävlade för Avestaklubben Masarna, har blivit världsmästare sex gånger och den legendariske Ove Fundin från Tranås fem gånger.

I de svenska elitserielagen kör de svenska elitförarna, men en majoritet av förarna kommer från andra länder med världens bästa förare. Speedway har blivit en av de stora publiksporterna i Sverige under de senaste 10-15 åren, vilket bl.a. de TV-sända GP-tävlingarna har bidragit till. En upprustning av arenorna, med bl.a. en ökad satsning på höjd säkerhet för förarna, är en nödvändighet.

På grund av ljudnivån har sporten problem med att finna tävlingsarenor i de svenska storstäderna. Däremot finns en historisk förankring och speedwaykultur på mindre orter, som till exempel Målilla, Gislaved, Hallstavik, Eskilstuna, Avesta, Västervik, Vetlanda, Kumla, Mariestad, Motala, Hagfors och Nyköping.

Regeländring[redigera | redigera wikitext]

Efter ett antal incidenter och Kenny Olssons (förare i allsvenska laget Vargarna) dödsolycka i juni 2007 infördes varningar för vårdlös körning i svensk speedway. En förare som får sin andra varning stängs av från efterföljande match. Efter fyra varningar stängs föraren av resten av säsongen och någon ersättningsförare tillåts ej.

Kända svenska förare[redigera | redigera wikitext]

Kända svenska speedwayförare rangordnade på efternamn:

Svenska VM-titlar[redigera | redigera wikitext]

VM-titlar per förare[redigera | redigera wikitext]

VM-titlar Förare Land
6 Ivan Mauger
Tony Rickardsson
 Nya Zeeland
 Sverige
5 Ove Fundin Sverige Sverige
4 Hans Nielsen
Barry Briggs
 Danmark
Nya Zeeland Nya Zeeland
3 Ole Olsen
Erik Gundersen
Nicki Pedersen
Jason Crump
Danmark Danmark
Danmark Danmark
Danmark Danmark
Australien Australien
2 Greg Hancock
Fred Williams
Jack Young
Ronnie Moore
Peter Craven
Bruce Penhall
USA USA
 England
 Australien
Nya Zeeland Nya Zeeland
England England
USA USA
1 Tomasz Gollob
Jan O. Pedersen
Peter Collins
Tommy Price
Björn Knutsson
Jerzy Szczakiel
Anders Michanek
Michael Lee
Egon Müller
Per Jonsson
Gary Havelock
Sam Ermolenko
Billy Hamill
Mark Loram
Lionel Van Praag
Jack Milne
Bluey Wilkinson
Tai Woffinden
Chris Holder


 Polen
Danmark Danmark
England England
England England
Sverige Sverige
 Polen
Sverige Sverige
England England
Tyskland Västtyskland
Sverige Sverige
England England
USA USA
USA USA
England England
Australien Australien
USA USA
Australien Australien
England England
Australien Australien

VM-titlar per nation[redigera | redigera wikitext]

  •  Sverige - 14 (1956, 1960, 1961, 1963, 1965, 1967, 1974, 1990, 1994, 1998, 1999, 2001, 2002, 2005)
  •  Danmark - 14 (1971, 1975, 1978, 1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989, 1991, 1995, 2003, 2007, 2008)
  •  Nya Zeeland - 12 (1954, 1957, 1958, 1959, 1964, 1966, 1968, 1969, 1970, 1972, 1977, 1979)
  •  Storbritannien - 10 (1949, 1950, 1953, 1955, 1962, 1976, 1980, 1992, 2000, 2013)
  •  Australien - 8 (1936, 1938, 1951, 1952, 2004, 2006, 2009, 2012)
  • USA USA - 7 (1937, 1981, 1982, 1993, 1996, 1997, 2011)
  •  Polen - 2 (1973, 2010)
  • Tyskland Västtyskland - 1 (1983)

Speedway på frimärke[redigera | redigera wikitext]

  • Svenska Posten gav 2002 ut ett frimärke med speedwaymotiv. Motivet var "Varg-Olle Nygren", som på det sättet förevigade sig själv och sporten.
  • Den 5 oktober 2005 gav Posten ut en frimärksserie med motorcykelsport. På de två frimärken som ägnas åt speedway syns svensken Ove Fundin, flerfaldig världsmästare under 1950- och 60-talen och Tony Rickardsson, Sveriges framgångsrike världsmästare i speedway under 1990-talet och 2000-talets första decennium.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Track Racing Technical Rules”. Track Racing Appendices. Fédération Internationale de Motocyclisme. 2007. http://www.fim.ch/en/default.asp?item=30. Läst 29 juli 2012.