Spelberoende

Från Wikipedia
För beroende av datorspel, se datorspelsberoende.
Spelberoende
Medicinsk specialitetpsykiatri, klinisk psykologi

Spelberoende, spelmissbruk, eller patologiskt spelande är ett psykologiskt eller socialt beroende av hasardspel. Det kallas även hasardspelsyndrom i psykiatriska sammanhang. Spelberoende är en form av impulskontrollstörning, liksom kleptomani och pyromani.

I likhet med andra impulskontrollstörningar delar personer med spelberoende en del generella symtom med substansberoende: till exempel är det vanligt att behöva spela med allt större summor för att uppnå samma "kick", och en del spelberoende berättar även om abstinensliknande symtom, som rastlöshet och irritabilitet.

Typer av spel som anses extra starkt kopplade till spelberoende är snabba spel där tiden mellan insats och vinst är kort. Detta inkluderar spelautomater av olika slag, som enarmade banditer, pokermaskiner, Jack Vegas och de i Sverige illegala Las Vegas-automaterna.

Historik

Problematiskt spelande anses ha funnits länge, men blev en officiell psykiatrisk diagnos 1980 då DSM-III utkom och introducerade termen pathological gambling.[1] Tillståndet gick under åren 1994 till 2014 under det officiella namnet spelmani. I den aktuella versionen av DSM-5 modifierades kriterierna och namnet ändrades till hasardspelsyndrom[2].

Diagnos

Spelmani kategoriseras i ICD-10 under rubriken "impulskontrollstörningar", tillsammans med intermittent explosivitet, kleptomani, pyromani, trichotillomani och impulskontrollstörning utan närmare specifikation. Ett annat namn på impulskontrollstörningar är vanestörningar (habit disorders).

Att regelbundet ägna sig åt hasardspel är inte nödvändigtvis spelberoende, inte ens om det är ett högriskbeteende, det kan vara en del av en livsstil. Ett spelande är patologiskt, det vill säga sjukt, enligt ICD-10 när det upptar en alltför stor del av personens liv, och personens liv raseras på grund av spelandet. Beroendet kännetecknas också av att personen innan spelet får en prodrom, en förfas som i detta fall kännetecknas av en ökad spänning. Vid spelet upplever den drabbade en "kick", och efteråt en lättnad. Hasardspel kan motiveras med att det ger självförverkligande (vid vinst), men för den som har ett spelberoende är spelandet i sig självt viktigare än vinsten. Spelberoendet kan leda till att personen börjar ljuga om skulder och spel för anhöriga, att personen blir aggressiv när spelandet och dess konsekvenser ifrågasätts, och att impulsen att spela inte kan kontrolleras - spelet har övertagit viljan, viljan kan inte kontrollera impulsen att spela. Till skillnad från tvångssyndrom är inte spelberoendet ångestfyllt så länge som personen ger vika för impulsen att spela (ångest kan dock uppkomma för de konsekvenser som spelet leder till).

Personer med affektiva störningar kan få liknande manier. För dessa personer är inte spelandet i sig grunden till sjukdomen - när en person med affektiv störning slutar spela letar personen efter en annan mani. För en person med spelberoende däremot, är personen botad när personen slutar spela. Likaså kan personer med antisocial personlighetsstörning spela bort pengar, men dessa saknar den skuldkänsla som personer med spelberoende får inför dem som drabbas av beroendet.

I likhet med andra impulskontrollstörningar, kan spelberoende bero på hämmade drifter, till exempel aggression.

Förekomst

En rapport från Statens folkhälsoinstitut presenterar följande översikt:[3]

Den senaste vetenskapliga undersökningen om spelvanor och spelmissbruk genomfördes i Sverige för tio år sedan. Enligt denna hade omkring två procent av befolkningen i åldrarna 15-74 ett spelmissbruk och ytterligare cirka 7,8 procent riskabla spelvanor. Detta motsvarade cirka 128 000 spelmissbrukare, vilka har svårt att kontrollera sitt spelande och där spelandet fått allvarliga följder. Av dessa var det 38 000 personer som hade fått så allvarliga spelproblem att de kunde betecknas som spelberoende. Över en halv miljon hade riskabla spelvanor med mer övergående eller tillfälliga negativa konsekvenser.[3]

Enligt den nationella folkhälsoenkäten, vilken Statens folkhälsoinstitut genomför varje år varierade andelen med riskabla spelvanor mellan 3,5 och 3,9 procent under åren 2004-2006.[3] Resultaten från folkhälsoenkäten är dock svåra att jämföra med den tidigare undersökningen från 1997/98 eftersom olika mätmetoder har använts.[3]

Liknande siffror förekommer i andra länder; i USA rapporterar National Council on Problem Gambling att cirka 1 % av befolkningen är drabbad av spelberoende ("pathological gambling") och att cirka 2-3 % håller på med problemartat spelande.

Behandling

Enligt en forskningssammanställning från SBU finns det en del studier som tillsammans pekar på att KBT kan minska spel om pengar hos personer som har ett spelberoende.[4] Däremot ger inte studierna svar på om spelandet skulle kunna upphöra helt eller om det blir färre dagar med spelande eller mindre belopp som satsas.[4] Enligt sammanställningen är det också oklart om sättet att förmedla terapin har betydelse för effekten. Rapporten visar också att metoden motiverande samtal (MI) och varianter på denna troligen saknar kliniskt relevant effekt på antal dagar med spelande, satsade belopp eller skattad svårighetsgrad jämfört med bedömningssamtal och kort rådgivning.[4]

Förebyggande

Vuxna

Unga

Många ungdomar använder alkohol, narkotika, dopningspreparat, tobak och spel (ANDTS).[5] Det är värdefullt att förebygga bruk och missbruk av ANDTS tidigt, eftersom riskfylld konsumtion som inleds i unga år tenderar att fortsätta resten av livet. Både individen och samhället påverkas under mycket lång tid.[5]

I en SBU-rapport från 2015 var ett huvudfynd att utfallen för de manualbaserade program som visade någon effekt var små eller mycket små.[5] Ett annat huvudfynd är att underlaget är otillräckligt för många interventioner. Det innebär att det inte går att avgöra om insatserna är effektiva eller inte.[5]

Sverige

Olika former av behandling och hjälp för spelberoende finns tillgängliga i Sverige. Det finns enstaka behandlingshem som enbart ägnar sig åt behandling av spelberoende. Övriga blandar klienter med olika beroenden, vilket är negativt för den spelberoende. Problemen kan även behandlas på liknande sätt som andra beroenden: till exempel finns det Anonyma Spelare-grupper med samma tolvstegsprogram som Anonyma Alkoholister.

Den som behöver vård kan vända sig till socialtjänsten på sin hemort. Det är möjligt att begära ekonomiskt bistånd för vård enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Den som begär vård för spelberoende kan få avslag eftersom 3 kap. 7 § i socialtjänstlagen enbart omfattar alkohol- eller narkotikaberoende.

Många tekniker grundar sig på kognitiv beteendeterapi (KBT); bland annat finns en KBT-baserad självhjälpsmetod som är utvecklad vid Uppsala universitet. Det finns också så kallade kamratföreningar och GA-grupper ("Gamblers Anonymous", Anonyma Spelare) på ett flertal orter.

Se även

Källförteckning

Noter

  1. ^ The Psychology of Gambling, Michael B. Walker, Pergamon Press, New York, 1992. ISBN 0-08-037263-5.
  2. ^ ”Hasardspelsyndrom är nya namnet på spelberoende (i DSM-5)”. http://spelforskning.se/2015/01/09/hasardspelsyndrom-ar-nya-namnet-i-dsm-5-pa-spelberoende/. Läst 9 januari 2015. 
  3. ^ [a b c d] Spelberoende Arkiverad 10 december 2005 hämtat från the Wayback Machine., Statens folkhälsoinstitut, 2005-10-25
  4. ^ [a b c] ”Spel om pengar – behandling med psykologiska metoder eller läkemedel vid beroende eller problemspelande. SBU”. SBU Bereder 254. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. 2016. http://www.sbu.se/254. Läst 30 september 2016. 
  5. ^ [a b c d] Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Att förebygga missbruk av alkohol, droger och spel hos barn och unga”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/att-forebygga-missbruk-av-alkohol-droger-och-spel-hos-barn-och-unga/. Läst 16 juni 2017. 

Källor

  • The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines
  • Henry Egidius, Psykologilexikon, Natur & Kultur


Externa länkar