Tyrannörn

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Spizaetus tyrannus)
Svart hökörn
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteSpizaetus
ArtTyrannörn
S. tyrannus
Vetenskapligt namn
§ Spizaetus tyrannus
Auktor(Wied, 1820)
Utbredning

Tyrannörn[2] (Spizaetus tyrannus) är en amerikansk fågel i familjen hökar med vid utbredning från Mexiko till Argentina.[3] Den är en medelstor, huvuvdsakligen svart örn med tofs på huvudet. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Tyrannörnen är en slank och medelstor (58–71 cm) örn med breda vingar, lång stjärt, en kort och bred huvudtofs och befjädrade ben. I flykten kretsar den på plana vingar som hålls framåt.[4]

Både hona och hane har en huvudsakligen svart fjäderdräkt. Honan har vitt inslag i tofsen, som tvärband på "låren" och ibland i fläckar på strupe och buk. På stjärten syns tre breda grå tvärband. Hanen är tydligare vitbandad på låren och är oftare vitfläckig på strupe och buk. I flykten syns även vita fläckar på undre vingtäckarna. Lätet återges i engelsk litteratur som "whit, whit-whit wheeeear".[4]

Ungfågel.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Tyrannörnen delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Spizaetus tyrannus serus – skogar från södra Mexiko till nordöstra Argentina och Brasilien samt på Trinidad
  • Spizaetus tyrannus tyrannus – östra och södra Brasilien samt nordöstligaste Argentina (Misiones)

Tyrannörnen är systerart till de övriga tre arter som numera placeras i Spizaetus.[5][6][7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Tyrannörnen hittas i skogslandskap, vanligen upp till 1 500 meters höjd men ibland till 3000 meter. Den för ett tillbakadraget leverne sittande inne i trädkronor och ses därför sällan. Fågeln jagar från sittplats efter fåglar upp till en chachalacas storlek och däggdjur stora som aparten mösskapucin (Cebus apella). I Panama har nykläckta ungar noterats i februari, befjädrade i juli och flygga i augusti.[4][8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Världspopulationen uppskattas till mellan 50 000 och en halv miljon vuxna individer. Den tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Arten har även kallats svart hökörn på svenska.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Spizaetus tyrannus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c] Ferguson-Lees, James; Christie, David A. (2001). Raptors of the World. Houghton Mifflin. ISBN 978-0-618-12762-7. http://books.google.com/books?id=hlIztc05HTQC&lpg=PP1&pg=PP1#v=onepage&q&f=false. Läst 31 januari 2012 
  5. ^ Helbig, A.J., Kocum, A., Seibold, I. & Braun, M.J. (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Mol. Phylogenet. Evol. 35(1): 147–164.
  6. ^ Lerner, H.R.L. & Mindell, D.P. (2005) Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Mol. Phylogenet. Evol. 37(2): 327–346.
  7. ^ Haring, E., Kvaløy, K., Gjershaug, J.O., Røv, N. & Gamauf, A. (2007) Convergent evolution and paraphyly of the hawk-eagles of the genus Spizaetus (Aves, Accipitridae)—phylogenetic analyses based on mitochondrial markers. J. Zool. Syst. Evol. Res. 45(4): 353–365.
  8. ^ Bierregaard, R.O., Jr & Kirwan, G.M. (2020). Black Hawk-eagle (Spizaetus tyrannus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53182 12 mars 2020).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]