Spovsnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Spovsnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Juvenil spovsnäppa
Juvenil spovsnäppa
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Calidris
Art Spovsnäppa
C. ferruginea
Vetenskapligt namn
§ Calidris ferruginea
Auktor (Pontoppidan, 1763)
Synonymer
  • Tringa Ferrugineus, Pontoppidan 1763 (protonym)
  • Scolopax subarquata, Gyldenstädt 1774
  • Numenius subarquata, Bechstein 1803
  • Numenius ferrugineus, Meyer 1809
  • Tringa subarquata, Temminck 1815
  • Pelidna subarquata, Stephens 1824
  • Ancylocheilus subarquatus, Kaup 1829
Adult spovsnäppa i häckningsdräkt.
Adult spovsnäppa i häckningsdräkt.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Spovsnäppa (Calidris ferruginea) är en liten vadare som tillhör familjen snäppor.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Spovsnäppan är något större än kärrsnäppan och mäter 19-21 centimeter. I jämförelse med kärrsnäppan har den en längre svagt nedåtböjd näbb, längre hals och ben och vit undergump. Adult i häckningsdräkt har mönstrad grå ovansida och tegelrött huvud och undersida. På vintern är fågeln ljusgrå ovan och vit undertill, med ett tydligt vitt ögonbrynsstreck. Juvenilen har gråbrun ovansida, vit buk och persikofärgat bröst.

Utbredning och flyttning[redigera | redigera wikitext]

Spovsnäppan är en långflyttande flyttfågel som häckar i norra Sibirien från halvön Jamal och österut till Tjaunskajabukten, och på Nysibiriska öarna och Wrangels ö.[2] Arten flyttar utmed specifika flyttningsrutter och den övervintrar främst i Afrika, där cirka 70% av de individer som flyttar utmed den östatlantiska flyttkorridoren övervintrar i Bijagosöarna i Guinea-Bissau.[3] Den övervinrar även i södra och sydöstra Asien och Australasien. Trots att den har ett östligt häckningsområde är spovsnäppan vanlig i västra Europa under höstflyttningen åt söder, eftersom merparten av flyttningen går i sydvästlig riktning.

Efter häckningen lämnar de adulta fåglarna häckningsområdena före juvenilerna. Hanarna flyttar i början av juli, ungefär 3-4 veckor innan honorna och först 4-6 veckor senare flyttar juvenilerna. Arten passerar Europa i juli och når Afrika från mitten av juli till september. Vårflytten påbörjas i slutet av april till maj och de når sina arktiska häckningsområden i början av juni. Under sitt första år stannar många individer i vinterkvarteren och många icke-häckande adulta fåglar översomrar precis söder om häckningsområdena.[1]

Hybridisering[redigera | redigera wikitext]

Man har funnit att spovsnäppan i mycket sällsynta fall kan hybridisera med tuvsnäppa och avkomman kallas för Coxsnäppa (C. melanotos X C. ferruginea). Det finns även dokumenterat hybridisering mellan spovsnäppa och spetsstjärtad snäppa (Calidris ferruginea X Calidris acuminata) och denna hybrid kallas för Coopersnäppa.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Spovsnäppan är utanför häckningen en social fågel som bildar flockar med andra småvadare, särskilt med kärrsnäppan. Dessa flockar kan ute vid kusten bestå av flera hundra individer men brukar vara mindre inåt land.[1]

Häckning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Ägg av spovsnäppa.

Spovsnäppan häckar på den högarktiska tundran under perioden juni-juli. Den placerar sitt bo på något upphöjda platser på låglandsmark, gärna på flacka sydsluttningar men även utmed kusten och på öar. Den föredrar öppen tundra i närheten av våtmark eller pölar med smältvatten.[1] Hanen utför spelflykt under parningsleken. Boet placeras direkt på marken och honan lägger i genomsnitt 3-4 ägg.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den födosäker i våt lera på myrar och vid kusten och lokaliserar oftast födan med hjälp av synen. De lever främst av insekter och små ryggradslösa djur.

Spovsnäppan och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Spovsnäppan har ett mycket stort utbredningsområde och dess population är också mycket stor och verkar även vara ökande. Utifrån dessa kriterier kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN.[1] Populationsstorleken av spovsnäppor fluktuerar beroende av beståndet av lämlar. De år när lämlarna är få livnär sig labbar och fjällugglor bland annat på häckande vadare istället, varför vadarpopulationerna minskar.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Förr har den även kallats för bågnäbbad strandvipa[4], bågpytta[5] och bågnäbbad snäppa[6].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2012 Calidris ferruginea Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2014-01-07.
  2. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  3. ^ Asbrik et al. (1994) Ett vadehav i Vestafrika, Dansk Ornitologisk Forenings Tidskrift (DOFT), vol.88, sid:6-8
  4. ^ Sven Nilssons Foglarna 1858
  5. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:286
  6. ^ Lönnberg (1907) De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn, Fauna och flora, 2:a årgången, sid:37-52

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia
  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9