Spränggranat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brittisk 15-tums marin granat från ca 1943 med tändrör i botten
Genomskärning av granat till franska Canon de 75 modèle 1897

Spränggranat är den vanligaste typen av granat och används främst till kanoner och haubitser inom fältartilleriet. Motsvarande ammunitionstyp till granatkastare kallas sprängvinggranat. Vanliga spränggranater skadar målet med metallpartiklar såsom splitter som med hög fart flyger i alla riktningar. Detta till skillnad från andra granater som befordrar något annat, såsom rök, samt icke explosiva projektiler, som pansarprojektiler och gammaldags kanonkulor. Granat kommer av italienskans granata.[1]

En komplett spränggranat består av ett tändrör och en granatkropp. Granatens hölje kallas granathylsa (ej att förväxla med patronhylsa eller laddningshylsa) och innesluter sprängladdningen. Runt granatens liv sitter oftast en drivgördel av koppar. Granathylsan formas genom erhardthålning och efterföljande stukning av spetsen. Därefter svarvas hylsan till rätt mått. Den tillverkas av automatstål, eller annat stål med god spånbarhet, för att ge jämn splitterverkan.

Sprängladdningen, som oftast består av trotyl, gjuts på plats i granaten. Normalt utgör sprängladdningen mellan 10 och 15% av granatens vikt. Sprängladdningen tänds av ett tändrör exempelvis i granatens spets. Tändröret kan vara utformat för att utlösas bland annat när det träffar något, efter några millisekunders fördröjning (tidrör) eller på ett viss avstånd från marken (zonrör), för att erhålla ögonblicksbrisad (typ av nedslagsbrisad), fördröjningsbrisad, luftbrisad eller studsbrisad. Beroende på mål kan större effekt fås när granaten briserar i luften före eller efter tänkt kontakt, alternativt när granaten trängt in maximalt. Motsvarande briseringsvarianter förekommer även för bomber som fälls.

Historiskt dök de första egentliga spränggranaterna upp vid 1900-talets början i och med att bearbetningsmetoderna för stål förbättrades och att trotyl ersatte svartkrut och pikrinsyra i militära sprängladdningar. Högexplosiv, brisant, laddning används för brisad, medan långsammare sprängämnen ger krevad.

Kulspränggranaten är en spränggranat med wolframlegerade stålkulor inbäddade mellan explosivämne och granatkropp. Dessa slungas ut vid brisad med syfte att öka verkansområdet vid bekämpning av luftmål. Kulspränggranatens zonrör kan vara programmerbart vilket utnyttjas till exempel i moderna luftvärnskanoner. Se även kartesch, granatkartesch.

Pansarspränggranat använder ett medium, såsom smält metall, för att penetrera tjockt pansar. Sprängpansargranat är dock inte penetrerande.

Till fartygs- och kustartilleri finns en liknande granattyp som kallas stålgranat. Den har en något tjockare och hårdare granathylsa för att kunna slå igenom fartygsplåt, se även pansargranat och halvpansargranat, numera vanligen ersatta av sjömålsgranaten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOB, Granat.