Sprängpansargranat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Pansarspränggranat.

Sprängpansargranat är en typ av explosiv ammunition som är konstruerad att slå ut pansarfordon utan att behöva penetrera pansaret. Ammunitionstypen togs fram huvudsakligen av den brittiska armén under Kalla kriget och var huvudammunition för brittiska stridsvagnar under den perioden. Den användes även av andra militärmakter, speciellt de som hade införskaffat den brittiska Centurionvagnen med 10,5cm kanon, vilket bland annat Sverige, Indien och Israel hade gjort.

Granaten har ett bottenmonterat tändrör. Vid träff plattas sprängämnet ut på pansarets yta. När sprängämnet detonerar skapas en stötvåg i pansaret som stöter ut splitter från pansarets insida. Om pansaret består av flera lager, till exempel kompositpansar, uteblir verkan eftersom stötvågen reflekteras från det yttersta lagrets baksida. Granaten kan inte användas vid anslagshastigheter över ca 700 m/s eftersom sprängämnet då självantänder innan det hinner plattas ut.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grenander, Gunnar (1987). Vapenlära för armén. Stockholm: Liber. Sid. 160-161. ISBN 91-38-09025-2