Sprechgesang

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sprechgesang (’talsång’) är ett tal som närmar sig sång, eller sång som närmar sig tal. Den tyska termen används i de flesta språk, vilket beror på att företeelsen oftast förknippas med tysktalande tonsättares verk.

I vidare bemärkelse kan flera blandformer betraktas som sprechgesang, till exempel ett parlando eller ett operarecitativ eller en psalmodi i liturgisk sång.

I strikt mening går det dock en skarp skiljelinje mellan sprechgesang och ett talat föredrag då den förra endast existerat i modern tid. Den moderna sprechgesang förutsätter att det finns en text som inte sjungs.

Sprechgesang uppkom i slutet av 1800-talet. Den förknippas med en innovativ modernistisk notation och framförs till strikt musikaliska parametrar som rytm och mer eller mindre exakt noterade tonhöjder.

Arnold Schönberg (Gurrelieder, Pierrot Lunaire) eller Alban Berg (Wozzeck) har i sina verk infört sprechgesang. I avant-garde-musik återfinns flera former av sprechgesang.