Springapor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Springapor
röd titiapa (Callicebus cupres) på Skansen akvariet, Stockholm
röd titiapa (Callicebus cupres) på Skansen akvariet, Stockholm
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Infraordning Brednäsor
Platyrrhini
Familj Pitheciidae
Släkte Springapor
Callicebus
Vetenskapligt namn
§ Callicebus
Auktor Thomas, 1903
Hitta fler artiklar om djur med

Springapor eller titiapor (Callicebus) är ett släkte av primater som tillhör familjen Pitheciidae. I släktet finns omkring 30 arter beroende på auktoritet.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Dessa djur lever i Sydamerika i Colombia, Brasilien, Peru och norra Paraguay.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kroppslängden från huvudet till svansroten varierar mellan 23 och 46 cm och svansen är med 26 till 56 cm något längre än övriga kroppen.[1]

De enskilda arterna skiljer sig mycket i storlek och pälsfärg men liknar varandra i kroppens uppbyggnad. Pälsen är oftast lång och mjuk med rödaktig, brunaktig eller svart färg. Buken är oftast ljusare. Några arter har ett ljust band runt halsen eller svarta remsor på huvudet. Svansen är helt täckt med päls och används inte som gripverktyg.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Springapor är aktiva på dagen och lever i träd i täta skogar som ligger nära ett vattendrag. Sitt namn fick dessa primater på grund av deras bra förmåga att hoppa till bredvidliggande träd. Under natten sover de i täta ansamlingar av kvistar och även på dagen tar de ibland en siesta.

Dessa primater lever i grupper med upp till sju individer som består av ett föräldrapar och deras avkomna. Sitt territorium försvarar de med vrål och genom att jaga bort andra springapor. För gruppens kommunikation är olika slags ljud och pälsvård viktig.[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den huvudsakliga födan består av frukter. Dessutom tar springapor även blad, insekter, fågelägg och mindre ryggradsdjur.[1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Springapor lever monogamt. Efter dräktigheten som tar ungefär fem till sex månader föder honan ett ungdjur. Efter födelsen ger honan bara di åt ungen, annars är det hannen som tar hand om ungdjuret. Efter fem månader (12 till 16 veckor) sluter honan att ge di och efter två till tre år lämnar ungdjuret familjen för att starta en egen familj. Vilda springapor kan bli upp till 12 år gamla.[2] En individ i fångenskap blev till och med 25 år gammal.[1]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Den största faran för springapor är förstörelsen av deras levnadsområde. IUCN listar 29 arter, däribland 2 som akut hotade (critically endangered), 3 som starkt hotade (endangered), 4 som sårbara (vulnerable), en som nära hotad (near threatened) och en med kunskapsbrist (data deficient).[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Antalet arter i detta släkte är omdebatterat. Några zoologer hävdar att det bara finns tre arter med olika underarter och andra zoologer räknar upp till 30 arter till släktet.

Den följande listan är främst enligt Wilson & Reeder (2005) och förtecknar även två nyupptäckta arter. Wilson & Reeder delar släktet i två undersläkten med tillsammans 28 arter.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Springaffen, 9 juli 2006.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nowak, R. M. (1999) ss.550-551 delvis online
  2. ^ Rowe, Noel (1996). The Pictorial Guide to Living Primates. Pogonias Press, Charlestown. ISBN 0-9648825-0-7
  3. ^ CallicebusIUCN:s rödlista, besökt 27 november 2011.
  4. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Callicebus
  5. ^ Defler et al. (2010): Callicebus caquetensis: A New and Critically Endangered Titi Monkey from Southern Caquetá, Colombia. Primate Conservation. 136211. Primate Conservation. 136211. Primate Conservation. 136211. PDF

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9