Stångvapen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Stångvapen är vapen med långt skaft, oftast träskaft, avsedda i första hand för strid till fots. De flesta stångvapnen är gjorda för att hållas med båda händerna, alltså var det mindre vanligt att bruka sköld tillsammans med stångvapen. Ur det enklaste stångvapnet spjutet, som var både ett kast- och stötvapen, utvecklades lansen och senare uppträdde kombinerade stöt- och huggvapen som till exempel hillebarden. Slagvapen, exempelvis stridsklubbor, med långt skaft var även de stångvapen. Utvecklingen av stångvapnen berodde på strävan efter att ge fotsoldaterna effektiva vapen mot fiendens rytteri.

Hugg- och stötvapen med långt skaft (stång):

Slagvapen (krossvapen) med långt skaft (stång):

Kastvapen med långt skaft (stång):