Större gultofskakadua

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Större gultofskakadua
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cacatua galerita -flying -Sydney-7.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Papegojfåglar
Psittaciformes
Familj Kakaduor
Cacatuidae
Underfamilj Cacatuinae
Släkte Cacatua
Undersläkte Cacatua
Art Större gultofskakadua
C. galerita
Vetenskapligt namn
§ Cacatua galerita
Auktor Latham, 1790
Utbredning
Större gultofskakaduas utbredningsområde (rött)
Större gultofskakaduas utbredningsområde (rött)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Större gultofskakadua (Cacatua galerita) är en av de större och mer spridda kakaduorna i Australien.[2] Den förekommer även som burfågel i Europa och Nordamerika.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Större gultofskakadua är cirka 48-50 centimeter lång[3][4] och väger omkring 800 gram.[2] Honan har rödbruna ögon och hannen svarta.[4] Den kan vara mycket högljudd. Deras rop är ämnat att gå fram genom de skogsområden där de lever, däribland tropiska och subtropiska regnskogar.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Större gultofskakadua är utbredd genom de olika klimatområdena i Australien, från norra Queensland över Iron Range Mountains, samt delar av Snowy Mountains. De är också vanliga i Adelaide och södra South Australia och kan observeras norr om Perth.[2]Särskilt längs nord- och ostkusten till Tasmanien kan man se fåglarna i svärmar. Även på Nya Guinea och närliggande öar kan arten påträffas. På Nya Zeeland har arten införts.[3]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Den bor i trädhålor eller hålor i berg, och lägger 2 vita ägg som ruvas i 30 dagar.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Den större gultofskakaduan har fyra underarter.

Cacatua galerita galerita: Den största underarten, som kallas stor/större gultofskakadua. Mäter ca 50 cm. Pannan är vanligtvis större än hos de andra underarterna. Tofsen är smalare, större och mer rundad än hos "tritonen" och "eleonoran".

Cacatua galerita fitzroyi: Är väldigt sällsynt som husdjur. Den näst största underarten, mäter ca 48 cm.

Cacatua galerita triton: Kallas även tritonkakadua, och är en populär burfågel. Tofsen är längre och mer rak än galeritans, denna underart har även en naken blå ring runt ögonen. Den mäter ca 46 cm.

Cacatua galerita eleonora: Kallas även mellanstor gultofskakadua eller eleonorakakadua. Liknar galeritan men har mindre och mer "kompakt" tofs, större ögon i förhållande till kroppsstorleken och "lägre" panna. Mäter 40-45 cm och är därmed den minsta underarten. Även eleonoran är en populär burfågel.

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Under häckningen lever fåglarna parvis eller i små grupper om 20-30 djur. Utanför häckningstiden kan grupper på något hundratal djur bildas. De lever i ljusa skogar och parker, gärna i närheten av vatten. Kakaduor är i allmänhet sällskapliga och åstadkommer stort oväsen när de söker upp sina sovplatser i träd på kvällen eller vaknar på morgonen.[3]

Vilda stora gultofskakaduor i flock

Dessa fåglar är av naturen nyfikna och mycket intelligenta. De har anpassat sig väl till den europeiska koloniseringen av Australien och finns i många stadsområden. Den är populär som burfågel i andra länder, men i Australien är den så vanlig att den betraktas som ett skadedjur i jordbruksområden och ibland skjuts eller förgiftas. Det behövs dock tillstånd från regeringen för att bekämpa fågeln, eftersom den är en skyddad art i australisk lag. De kan orsaka skada på spannmål och fruktodlingar, samt på träbyggnader och träd. [2]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Stora delar av födan söker fågeln på marken (till fots). Födan består till större del av bär, nötter, frön och frukter, men den kan också äta växter, gräshoppsägg, trädlevande insekter och larver.[3]

Man har observerat geofagi, det vill säga ätande av lera för att avgifta födan, hos dessa fåglar.[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Cacatua galerita Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e f] Sulphur-crested Cockatoo i engelskspråkiga Wikipedia 5 juli 2006
  3. ^ [a b c d e] Gelbhaubenkakadu i tyskspråkiga Wikipedia 7 juli 2006
  4. ^ [a b c] Uno Plazikowski (1970). Stora burfågelboken i färg (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. Sid. 223-224. ISBN 91-20-04548-4 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]