Stabiliseringsmedel
Från Wikipedia
Stabiliseringsmedel är ämnen som hjälper till att upprätthålla ett livsmedels fysikaliska och kemiska tillstånd. Dessa kan användas i flera olika syften, till exempel att undvika bottensatser i dressingar, eller att förhindra emulsioner som bearnaisesås från att skära sig.[1]
Tillsatser som används som stabiliseringsmedel[redigera]
- E406 Agar
- E407 Karragenan
- E407a Bearbetad Euchema-alg
- E410 Fruktkärnmjöl (Johannesbrödkärnmjöl)
- E412 Guarkärnmjöl
- E413 Dragant
- E414 Gummi arabicum
- E415 Xantangummi
- E416 Karayagummi
- E417 Tarakärnmjöl
- E418 Gellangummi
- E420 Sorbitol (Sorbitolsirap)
- E425 Konjakgummi (Konjakglukomannan)
- E431-E436 Polysorbater
- E442 Ammoniumfosfatider
- E450-E452 Fosfater
- Dinatriumdifosfat
- Trinatriumdifosfat
- Tetranatriumdifosfat
- Dikaliumdifosfat
- Tetrakaliumdifosfat
- Dikalciumdifosfat
- Monokalciumdifosfat
- Pentanatriumtrifosfat
- Pentakaliumtrifosfat
- Natriumpolyfosfat
- Kaliumpolyfosfat
- Natriumkalciumpolyfosfat
- Kalciumpolyfosfat
- E460-E466 Cellulosa
- E469 Enzymatiskt hydrolyserad karboximetylcellulosa
- E470
- E472a-f Mono- och diglycerider
- E475 Polyglycerolestrar av fettsyror
- E481-E482 Natriumstearoyl och Kalciumsteaoryl
- E491-E495 Sorbitan
- E491 Sorbitanmonostearat
- E492 Sorbitantristearat
- E493 Sorbitanmonolaurat
- E494 Sorbitanmonooleat
- E495 Sorbitanmonopalmitat
Se även[redigera]
Referenser[redigera]
- ^ Zinck, Orla; Hallas-Möller, Torben. (2004). E-nummerboken s. 291-292. ISBN 91-85225-52-5.
|
|||||