Stabilitet (flygmekanik)

Från Wikipedia

Negativ stabilitet för ett flygplan innebär att planets aerodynamik är sådan att flygplanet vid en störning spontant förstärker störningen, vilket gör att flygplan med sådan design ofta är beroende av datoriserade styrsystem som stabiliserar planet, planet uppfattas då som stabilt av piloten.

Tippstabilitet[redigera | redigera wikitext]

Tippstabilitet är det man vanligtvis pratar om när talar om stabilitet för flygplan. För att en störning i anfallsvinkel α inte skall förstärkas, så måste en ökning av α ge en minskning av tippmoment vilket kan uttryckas som att derivatan på tippmomentet med avseende på α måste vara negativ:

Momentet kring flygplanets tyngdpunkt med bidrag från stabilisatorn:

  • h = avståndet från vingens framkant till tyngdpunkten normerad med kordan.
  • hacwb = avståndet från vingens framkant till det aerodynamiska centrumet för vingen och flygkroppen normerad med kordan.

Där VH är stabilisatorvolym kvoten

  • lt = avståndet från tyngdpunkten till det aerodynamiska centrumet för stabilisatorn.
  • St = arean för stabilisatorn.
  • c = kordan för vingen.
  • S = arean för vingen.

Neutralpunkten[redigera | redigera wikitext]

Neutralpunkten är det läget för tyngdpunkten på flygplanet som gör att tippmomentet är oberoende av anfallsvinkeln.

Plan med negativ stabilitet[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Anderson, John David (1989) (på engelska). Introduction to flight. McGraw-Hill series in aeronautical and aerospace engineering, 99-0809456-4 (3. ed.). New York: McGraw-Hill. Libris 4495961. ISBN 0-07-001641-0 
  • Etkin, Bernard; Reid Lloyd Duff (1996) (på engelska). Dynamics of flight: stability and control (3. ed.). Chichester: Wiley. Libris 4964844. ISBN 0-471-03418-5