Alice Staffan Beckman

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Staffan Beckman)
Alice Staffan Beckman
Staffan Beckman 1966.
Staffan Beckman 1966.
FöddStaffan Birger Magnus Beckman
14 augusti 1934 (89 år)
Johannebergs församling, Göteborg
YrkeFörfattare, journalist
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Make/makaVanna Beckman
(gift 1959–1970; skild)
Gunilla Krantz
(gift 1970–1975; skild)
Gudrun Andersson
(gift 1975–1984; skild)
Liv Margolius
(gift 1989–1990; skild)
SläktingarBirger Beckman (far)
Gunnel Beckman (mor)
Alice Staffan Beckman 2018.

Alice Staffan Beckman,[1] tidigare Staffan Birger Magnus Beckman, född 14 augusti 1934 i Johannebergs församling i Göteborg,[2] är en svensk författare och journalist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Beckman är son till förlagsdirektören Birger Beckman och journalisten Gunnel Beckman, ogift Torulf.[3] Beckman var anställd vid Svenska Dagbladet 1957–1959 och vid Sveriges Radio 1960–1965, och har även skrivit politisk journalistik i Proletären och Dagens Nyheter. Beckman var en ledande person inom de svenska palestinarörelserna och har bidragit med en återkommande analys från ett marxist-leninistiskt perspektiv.[4]

Beckman var gift första gången 1959–1970 med Vanna Beckman (1938–2022),[3] andra gången 1970–1975 med Gunilla Krantz (född 1947),[5] tredje gången 1975–1984 med Gudrun Andersson (född 1947)[6] och fjärde gången 1989–1990 med Liv Margolius (född 1940).[7][2]

I en radiointervju i september 2021 berättade Beckman om sitt liv som Alice Staffan, där Alice sedan 1980-talet klär sig som kvinna och undviker glasögon för att inte skymma sminket.[8]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1963Alla var rädda
  • 1964Ovanför gladorna
  • 1965En fantast vid namn Brown
  • 1966Damen i röd hatt på Epas bar
  • 1968Tycker du att George är en galning?
  • 1969Palestina och Israel
  • 1969Palestina och USA-imperialismen
  • 1974En galnings anteckningar
  • 1975Den anständige mannen
  • 1976Edith Camilla Rosins roman
  • 1978Garfunkel
  • 1980Vägen genom Stalingrad
  • 1981Skuggan av en fågel
  • 1983Habers sista dagar
  • 1986Hela himlen är full av lampor
  • 1988För Palestinas befrielse
  • 1989Till Jerusalem
  • 2000Hur jag lärde känna fru Dallmar
  • 2009Det talande djuret
  • 2010Habers testamente
  • 2013Freak
– Lyckan finns överallt så länge man bidrar. Och det är i själva bidraget som lyckan ligger; detta gäller både i kärlek och politisk kamp.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ratsit, Alice Staffan Beckman, Läst 2021-09-27
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  3. ^ [a b] Svenska släktkalendern. Årg. 15 (1962). Stockholm: Bonnier. 1962. sid. 35. Libris 8847239 
  4. ^ http://www.marxistarkiv.se/skribenter/s-beckman/imperialismen_och_palestina.pdf
  5. ^ Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  6. ^ Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0 
  7. ^ Annons vigda i Dagens Nyheter 15 april 1989 (genom Genealogiska Föreningens klipparkiv) Länk för inloggad
  8. ^ Martin Wicklin (26 september 2021). ”Alice Staffan Beckman – om identitet och politik”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/avsnitt/alice-staffan-beckman. Läst 27 september 2021. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Svedjedal, Johan (2014). ”Den blå pärmen och de tjugotusen lojala : Staffan Beckman och den svenska kulturrevolutionen”. Ner med allt? : essäer om protestlitteraturen och demokratin, cirka 1965-1975. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 109-120. Libris 14744634. ISBN 9789146225263 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]