Stamton
Från Wikipedia
Stamtoner brukar man kalla tonserien C D E F G A H (enligt tidigare skandinavisk/germansk standard; i modern litteratur kallas tonen H för B), det vill säga tonerna utan förtecken. På ett piano motsvarar detta de vita tangenterna. Övriga toner (motsvarande de svarta tangenterna) fås genom att man sänker eller höjer tonen med ett halvtonsteg. Alla toner som inte är stamtoner kallas härledda toner.
Stamtonerna motsvaras av C-durskalan, en skala som består enbart av stamtonerna. Tonarten C-dur saknar fasta förtecken. Parallelltonart är a-moll.
Stamtonerna noteras i notskrift:
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
| C | D | E | F | G | A | H B |
C | (tysk och trad. svensk beteckning) (anglosaxisk beteckning; allt oftare använd i svensk kontext) |