Super 8-film

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Standard 8)
Hoppa till: navigering, sök
För åkattraktionen Super 8 på Liseberg, se Super 8 (Liseberg). För Daniel Fridells film, se Dubbel-8 (film).
Kodachrome 40 KMA464P Super 8

Super 8-film, egentligen Super 8 mm, är ett filmformat för rörliga bilder som lanserades av Kodak 1965 som en förbättrad version av de äldre systemet Standard 8, eller Dubbel 8. Filmen kom dessutom i en kassett vilket underlättade omladdning av kameran. En version med magnetljud introducerades 1973. Varje kassett innehåller 15 meter film vilket motsvarar 3 minuter och 20 sekunder filmat med 18 bilder per sekund som är det vanligaste bland privatpersoner. Det går även att filma med 24 bilder per sekund.

Super 8 hade sin storhetstid på 1970-talet och 1980-talet, men är numera i stort sett helt ersatt av videosystem. Kameror tillverkas inte längre, men fortfarande finns ny råfilm att köpa, dock endast stumfilm då ljudfilm slutade tillverkas 1997. Många trodde att 8 mm filmen skulle försvinna helt när Kodak 2005 bestämde sig för att sluta tillverka Kodachrome 40 vilket var den vanligaste filmtypen. Dock överlevde Super 8 även detta och har på senare år börjat få ett visst uppsving bland amatörfilmare som vill lära sig filma på äldre vis för att senare gå vidare till 16/35mm.

Filmtyper[redigera | redigera wikitext]

Det förekom tre typer av 8-mm-film:

  • Standard 8, även kallad Dubbel 8, introducerades 1932 av Kodak och var en 16 mm film men med tätare perforeringshål. Man spelade först in på den ena halvan och vände sedan filmen och spelade in på den andra halvan. Sedan klövs filmen längs mitten och skarvades ihop till en 8 mm film. Råfilmen låg även på dagljusrullar, vilket gjorde att laddningen av kameran var lite omständligare än senare format men hade den fördelen att ge en stabilare bild tack vare bättre filmframmatningssystem.
  • Super 8 introducerades 1965 av Kodak och ökade själva bildytan genom att perforeringshålen gjordes mindre.
  • Singel 8 introduceras av Fujifilm samma år som Super 8. Filmen hade samma utseende och kunde spelas på samma projektorer som Super 8 men det gick inte att använda en Super 8 kamera för Singel 8 och vice versa. Singel 8 filmen har en polyesterbas medan Super 8 och Dubbel 8 har acetatbas. Detta medför att Singel 8 filmen är mycket tunnare än de andra 8 mm filmerna. Det ryms ungefär 180 meter Singel 8 film på en film avsedd för 120 meter Super 8 film. I och med att Singel 8 filmen är tunnare släpper den igenom mer ljus, vilket är ytterligare en fördel. Kassetterna för Singel 8 film är av en bättre konstruktion än de för Super 8, bland annat har man full möjlighet till återspolning av kassetten för specialeffekter med överlappande exponeringar. Singel 8 kamerorna har en tryckplatta, vilket ger stabilare bilder jämfört med Super 8.

Ljudfilm[redigera | redigera wikitext]

Super 8/Singel 8-ljudfilm[redigera | redigera wikitext]

Vid introduktionen fanns det ej ljudfilm utan endast stumfilm. Efter ett par år lanserades nya filmer och kameror som även klarade av att spela in ljud. Super 8 med ljud blev dock aldrig särskilt populärt, utan det beräknas att endast 5 % av alla filmer har ett ljudspår. Sedan 1997 tillverkas endast stumfilm.

Om filmen saknade ljudspår i original[redigera | redigera wikitext]

Smalfilmen var svår att ljudsätta. Man kunde fräsa ett spår på motsatta sidan av perforeringen och gjuta in ett magnetspår, där man kunde lägga in ljud. Alternativt kunde man koppla in en bärbar bandspelare med pilotton, och ta ljudet från bandspelaren vid uppspelningen, vilket gav högre ljudkvalitet. Bandspelaren hade två kanaler, men den ena kanalen upptogs av själva pilottonen, så det inspelade ljudet var i mono. Vid uppspelning styrde den inspelade pilottonen hastigheten på filmprojektorn. Detta var ingen bra lösning för den enkla amatören.

Super 8 i dag[redigera | redigera wikitext]

I dag har 8-mm-film spelat ut sin roll som familjefilm och används endast av dem som uppskattar det resultat som går att uppnå med analog film. Det har blivit ganska populärt med 8-mm-film i musikvideor[källa behövs], just för att man får ett speciell utseende, med filmkorn och färgskalor som är omöjliga att uppnå med en modern videokamera. Det tillverkas inga nya kameror eller projektorer för 8-mm-film, men det finns råfilm att köpa och nya emulsioner släpps med jämna mellanrum. Bland annat negativ film som måste läsas in och digitaliseras.

Källor[redigera | redigera wikitext]