Standard Vanguard

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Standard Vanguard
Standard Vanguard kombi 1954
Fabrikat Standard
Tillverkning 1947-1963
Föregångare Standard 14 hp
Efterträdare Triumph 2000

Standard Vanguard är en personbil, tillverkad i tre generationer av den brittiska biltillverkaren Standard mellan 1947 och 1963.

Vanguard Phase I (1947-53)[redigera | redigera wikitext]

Standard Vanguard Phase I
Fabrikat Standard
Tillverkning 1947-1953
Karosseri 4-d sedan
5-d kombi
Motor 4-cylindrig radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 3-vxl manuell, överväxel extrautrustning
Hjulbas 239 cm
Längd 422 cm
Bredd 175 cm
Höjd 163 cm
Besläktade Triumph Renown
Liknande Austin A70
Humber Hawk
Morris Six MS

Standard Motor Company hade haft ett mycket omfattande modellprogram under mellankrigstiden, men när Vanguard-modellen presenterades sommaren 1947 gick man över till en enmodellsstrategi. Vanguard Phase I var byggd på en separat ram. Karossen hade inbyggt bagageutrymme, enligt rådande mode och det korta överhänget bak gav bilen ett lätt identifierbart utseende. Under motorhuven fanns en stor fyrcylindrig toppventilmotor. Standard var en framgångsrik motorleverantör och Vanguard-motorn användes även i så skilda fordon som Morgan +4, Triumph TR2 och Fergusons ”Grålle”-traktor.

För den svenska marknaden byggdes Vanguard-bilarna av ANA i Nyköping. Den rumphuggna formen gjorde att folkhumorn döpte bilen till ”Pelle Svanslös”.

Motor[redigera | redigera wikitext]

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
Phase I 4-cyl radmotor ohv 2088 cm³ 68 hk Enkel förgasare


Vanguard Phase II (1953-56)[redigera | redigera wikitext]

Standard Vanguard Phase II
Fabrikat Standard
Tillverkning 1953-1956
Karosseri 4-d sedan
5-d kombi
Motor 4-cylindrig radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 3-vxl manuell, överväxel extrautrustning
Hjulbas 240 cm
Längd 430 cm
Bredd 180 cm
Höjd 163 cm
Liknande Fiat 1900
Ford Zephyr
Mercedes-Benz W120

Våren 1953 uppdaterades bilen till Vanguard Phase II. Karossen fick nu ett utbyggt bagageutrymme, betydligt rymligare än tidigare. Bakåtsikten förbättrades med en större bakruta.

Våren 1954 blev Standard Vanguard den första brittiska personbil att erbjuda en dieselmotor som alternativ. Motorn byggdes av Standard för att användas i Fergusons traktorer. Dieselversionen blev ingen succé och försvann igen 1955.

Motor[redigera | redigera wikitext]

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
Phase II 4-cyl radmotor ohv 2088 cm³ 68 hk Enkel förgasare
Diesel 4-cyl radmotor ohv 2092 cm³ 40 hk Dieselmotor


Vanguard Phase III (1956-63)[redigera | redigera wikitext]

Standard Vanguard Phase III
Fabrikat Standard
Tillverkning 1956-1963
Karosseri 4-d sedan
5-d kombi
Motor 4/6-cylindrig radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 3/4-vxl manuell, överväxel extrautrustning
3-stegs automat
Hjulbas 259 cm
Längd 437 cm
Bredd 172 cm
Höjd 152 cm
Liknande Austin Westminster
Vauxhall Velox
Volvo Amazon

Till 1956 kom en helt ny Vanguard Phase III med självbärande kaross. Bilen hade bara motorn gemensam med föregångaren.

Under 1958 uppdaterades karossen med större fönsterrutor och en ny kylarmaskering. Karossen ritades av Giovanni Michelotti hos Vignale och bilen kallades nu Vanguard Vignale. Produktionen fortsatte fram till 1961.

Sportsman[redigera | redigera wikitext]

Hösten 1956 tillkom den snabba Vanguard Sportsman med tvåförgasarmotor från Triumph TR3. Försäljningen var mycket blygsam och modellen försvann igen efter ett drygt år.

Ensign[redigera | redigera wikitext]

Hösten 1957 breddades utbudet med instegsmodellen Ensign. Bilen hade en mindre motor och enklare utrustning än systermodellerna. När övriga Vanguard-modeller uppdaterades 1958 fick Ensign behålla den ursprungliga karossen.

1961 ersattes bilen av Ensign De Luxe som hade större motor från Triumph TR4.

Luxury Six[redigera | redigera wikitext]

Standard-Triumph hade tagit fram en ny sexcylindrig motor till Vanguard-modellens efterträdare. Denna infördes 1960 i Vanguard Luxury Six. Detta blev den sista utvecklingen och modellen försvann 1963.

Försäljningen av Standard-bilarna minskade gradvis under femtiotalet. Ledningen för Standard-Triumph beslutade därför att låta märket somna in och satsa helt på Triumph istället. Efterträdaren började säljas 1963 under namnet Triumph 2000. En förklaring till försäljningsraset kan vara att betydelsen av själva ordet standard förändrats genom åren, från ”högsta kvalitet” till ”lägsta godtagbara kvalitet”. Och vem vill väl ha ”Standard”, när man kan få ”de luxe” eller till och med ”grand luxe”.

Motor[redigera | redigera wikitext]

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
Phase III 4-cyl radmotor ohv 2088 cm³ 68 hk Enkel förgasare
Sportsman 4-cyl radmotor ohv 2088 cm³ 90 hk Dubbla förgasare
Ensign 4-cyl radmotor ohv 1670 cm³ 61 hk Enkel förgasare
Ensign De Luxe 4-cyl radmotor ohv 2138 cm³ 76 hk Enkel förgasare
Luxury Six 6-cyl radmotor ohv 1998 cm³ 80 hk Dubbla förgasare


Bilder[redigera | redigera wikitext]

Tillverkning [1][redigera | redigera wikitext]

Modell Antal
Phase I 184 779
Phase II 81 074
Diesel 1 973
Phase III 63 470
Sportsman 901
Ensign 18 852
Ensign De Luxe 2 318
Luxury Six 9 953

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ www.motorbase.com, hämtad 2009-02-02

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Standard Vanguard.