Ministeriet för statssäkerhet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stasi)
Hoppa till: navigering, sök
För den kinesiska myndigheten, se Ministeriet för statssäkerhet (Kina)
Question book-4.svg
 Den här artikeln saknar källhänvisningar och kan därför inte verifieras. (2009-06)
Förbättra artikeln genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Information som inte verifieras, blir ifrågasatt och kan tas bort. Diskutera på diskussionssidan.
Ministeriet för statssäkerhet
Ministerium für Staatssicherheit
Emblema Stasi.svg
Föregångare Hauptverwaltung zum Schutz der Volkswirtschaft (1946-1950)
Inrättad 1950
Nedlagd 1989
Efterföljare Amt für Nationale Sicherheit (1989-1991)
Myndighetschef Wilhelm Zaisser (1950–1953)
Ernst Wollweber (1953–1957)
Erich Mielke (1957–1989)
Wolfgang Schwanitz (1989-1991)
Antal anställda 68 000
Stasis högkvarter i Berlin, nu museum
Haus 1, idag Forschungs- und Gedenkstätte Normannenstraße
Statssäkerhetsministern, generalöverste Erich Mielke tilldelar 1967 Wachregiment Berlin hedersnamnet "Feliks Edmundowitsch Dzierzynski"

Ministeriet för statssäkerhet (tyska: Ministerium für Staatssicherheit), MfS, allmänt känt som Stasi (IPA: [ˈʃtazi]), var Östtysklands hemliga säkerhetstjänst. Stasi hade sitt högkvarter i Berlin-Lichtenberg . Stasis motto var "Schild und Schwert der Partei" (Partiets sköld och svärd), vilket visade organisationens koppling till Tysklands socialistiska enhetsparti, Östtysklands motsvarighet till Sovjetunionens kommunistiska parti. En annan term som användes för att referera till Stasi under de tidiga åren var Staatssicherheitsdienst (Statssäkerhetstjänsten eller SSD).

Innehåll

[redigera] Historia

I samband med grundandet av Stasi i februari 1950 blev Wilhelm Zaisser chef,[1] och Erich Mielke hans ställföreträdare med rang av statssekreterare. Efter Folkupproret i Östtyskland 17 juni 1953 avsattes Zaisser och Ernst Wollweber blev ny ledare. 1957 avskedade Walter Ulbricht Wollweber och Erich Mielke utnämndes till Stasi-chef,[2] en roll han hade fram till 7 november 1989.

Under 1950-talet inkorporerades en särskild avdelning för utlandsspionage till Stasi. Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, hade den legendariske Markus Wolf som chef 1950-86. Markus Wolf efterträddes av Werner Grossmann.

Fram till mitten på 1980-talet växte Stasi till dess det omfattade 91 000 anställda och 100 000 informatörer i både Östtyskland och i väst. Det utländska spionaget riktade sig främst mot Västtyskland. Undersökningar i det så kallade Stasiarkivet visar att Stasi hade ett 50-tal spioner verksamma i Sverige.

Efter Berlinmurens fall 1989 har delar av Stasis material gjorts tillgängligt för allmänheten, forskare och journalister. Många "nära vänner" och familjemedlemmar visade sig då ha spionerat på sina nära och anhöriga.

Delar av arkivet är dock förstört, i synnerhet gäller det HVA:s arkiv, för inför återföreningen av Tyskland tilläts HVA förstöra sitt arkiv för att garantera en fredlig sammanslagning av de två länderna. Även delar av det allmänna arkivet förstördes i samband med Berlinmurens fall, av såväl enskilda Stasi-medarbetare som av de upprörda östtyska medborgare som stormade högkvarteret.

Myndigheten BStU, som har till uppgift att efterforska och sammanställa uppgifterna i Stasi-arkiven, och ställa dem till medborgarnas förfogande, har under flera års tid lyckats rekonstruera dessa förstörda dokument. Bland annat används numera speciell programvara som läser in textfragmenten och identifierar kanterna på sönderrivna eller strimlade papperslappar, för att återskapa dem. Undersökningar av Rosenholzakterna har gett ytterligare belysning över HVA:s agentnät i världen.

[redigera] Personer med anknytning till Stasi

[redigera] Medarbetare

[redigera] Medarbetare i Västtyskland

[redigera] Medarbetare i Sverige

[redigera] Kända offer eller offentliga personer som övervakades

[redigera] Filmer

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. sid. 124. ISBN 978-91-85507-97-9 
  2. ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. sid. 125-126. ISBN 978-91-85507-97-9 

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ministeriet_f%C3%B6r_statss%C3%A4kerhet&oldid=15541250"
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk