Statsråd (Sverige)

Sveriges statsskick
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Län
Landsting
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverige-portalen

Statsråd är en titel för enskilda ledamöter av Sveriges regering. Fram till 1974 då 1809 års regeringsform gällde var statsrådet också benämningen för hela ministären som kollektiv. Tillsammans med Kunglig Majestät i konselj utgjorde statsrådet, det som enligt nu gällande regeringsform motsvaras av Sveriges regering.

Även i Finland, Norge och Danmark används begreppet statsråd, med delvis annan innebörd än i Sverige. I Finland är statsråd namn på landets regering, men enskilda ledamöter kan inte kallas för statsråd då detta är en honorärtitel som utdelas av Finlands president. I Norge och Danmark är statsrådet fortfarande ett kungligt råd så som det var i Sverige före 1974, och Norska ministrar kan kallas för statsråd medan det danska statsrådet enbart syftar på själva rådskollegiet.

Nuvarande regeringsform

Ett statsråd utses och entledigas på egen hand av statsministern utan att riksdagen behöver konsulteras. Riksdagen har dock möjlighet att avsätta ett statsråd genom misstroendeförklaring.

Statsråd med ansvar för ett departement (departementschef) kallas normalt för område + minister, exempelvis utbildningsminister, men den formella titeln är statsråd och chef för x-departementet. Statsråd med ansvar för vissa frågor inom ett departements område kallas formellt för statsråd, men informellt för område + minister exempelvis skolminister. Ett sådant statsråd kallades under 1809 års regeringsform för konsultativt statsråd eller populärt "minister utan portfölj". Den enda ledamot av regeringen vars formella titel innehåller ordet minister är statsministern.

Innan den nuvarande regeringsformen trädde i kraft, var statsråden kungliga rådgivare, något som före 1975 redan hade förlorat sin reella betydelse. Formellt skulle beslut fattas i kungliga konseljer av kungen, men i praktiken skedde politiska beslut i allmänna beredningar med statsministern och andra statsråd. Ett statsråd kunde själv besluta i förvaltningsfrågor, i så kallade departementsberedningar. I nuvarande regeringsform stadgas att regeringsärenden avgörs av regeringen, med minst fem statsråd närvarande. I verkligheten har besluten redan fattats i departementen innan de når till regeringssammanträdena, och regeringen fattar endast det formella beslutet. Regeringen bär emellertid ett kollektivt ansvar för de beslut som fattas.

Historik

Under 1809 års regeringsform

Enligt 1809 års regeringsform i dess ursprungliga lydelse bestod statsrådet av två statsministrar, en för justitieärendena (justitiestatsminister) och en för utrikesärendena (utrikesstatsminister), en hovkansler, sex statsråd (motsvarande senare så kallade konsultativa statsråd) samt i de flesta fall dessutom en statssekreterare som föredragande, varjämte undantagsvis även justitiekanslern kunde ha plats i statsrådet.

I och med departementalstyrelsens införande 1840 så förändrades statsrådets sammansättning. Fem statsråd blev föredragande departementschefer med bibehållande av statsrådstiteln (liksom justitie- och utrikesstatsministrarna). Hovkanslers- och statssekreterarämbetena avskaffades och de sex statsråden utan portfölj reducerades till tre (de konsultativa).

1876 inrättades statsministerämbetet, och justitie- och utrikesministern förlorade statsministertiteln, den senare dock med bibehållande av titeln minister, och sålunda blev då departementscheferna: utrikesministern och sex statsråd, av vilka ett var chef för Justitiedepartementet, ett för Lantförsvars-, ett för Sjöförsvars-, ett för Civil-, ett för Finans- och ett för Ecklesiastikdepartementet. Härtill lades år 1900 ett statsråd som chef för Jordbruksdepartementet, så att statsrådet 1917 enligt regeringsformen bestod av åtta departementschefer och tre konsultativa statsråd (summa elva ledamöter). Statsministern kunde vara antingen en av departementscheferna eller ett av de konsultativa statsråden.

Kungen ägde i princip fritt utse sitt statsråd. Statsrådets medlemmar var förtroendeämbetsmän och kunde därför av kungen fritt avskedas. Samtliga statsråd skulle, innan de påbörjade sitt ämbete, avlägga en ed som kallades Statsrådsförsäkran. Sin konstitutionella betydelse hade statsrådet därigenom, att intet regeringsärende kunde av kungen avgöras utan i samråd med en eller flera statsrådsmedlemmar. Hela statsrådet skulle vara närvarande vid besluts fattande i mål av synnerlig vikt och omfattning, såsom frågor om lagar, författningar och nya inrättningar. Särskilt var detta föreskrivet, när kungen i enlighet med regeringformens 39:e paragraf inhämtade statsrådets tankar om sin avsikt att resa utrikes och när beslut skall fattas om kreditivens lyftande – så kallat statsrådsplenum - samt för behandling av fråga om krig och fred enligt regeringsformens 13:e paragraf, då före 1840 även alla fyra statssekreterarna skulle närvara – så kallat utomordentligt statsråd.

I andra regeringsärenden fordrades senare med endast ett undantag närvaro av minst tre statsråd utom föredraganden - den så kallade lilla konseljen. Undantaget var behandlingen av så kallade kommandomål i kommandokonselj, där blott ett statsråd deltog.

Sammansatt statsråd

När på den svensk-norska unionens tid frågor, som rörde bägge rikena, behandlades i svenskt eller norskt statsråd, skulle i det förra tre norska och i det senare tre svenska statsråd enligt Riksakten ha plats. Sådant statsråd kallades sammansatt; det försvann med unionsupplösningen 1905.

Svenska statsråd

Lön

Lönen för statsråden (som formellt betecknas arvode) fastställs årligen av Statsrådsarvodesnämnden. Sedan 1 juli 2010 är lönen 115 000 kronor per månad.

De fem med längst ämbetsperiod

Namn		Statsrådstid	Ämbetslängd
	Gunnar Sträng	31 juli 1945 – 6 oktober 1976	31 år, 68 dagar
	Sven Andersson	24 september 1948 – 6 oktober 1976	28 år, 13 dagar
	Torsten Nilsson	31 juli 1945 – 30 juni 1971	25 år, 335 dagar
	Östen Undén	19 oktober 1917 – 30 juni 1920 18 oktober 1924 – 7 juni 1926 24 september 1932 – 19 juni 1936 31 juli 1945 – 19 september 1962	25 år, 109 dagar
	Tage Erlander	30 september 1944 – 14 oktober 1969	25 år, 15 dagar
Längsta ämbetstid för ett kvinnligt statsråd
	Lena Hjelm-Wallén	4 januari 1974 – 6 oktober 1976 8 oktober 1982 – 4 oktober 1991 7 oktober 1994 – 21 oktober 2002	19 år, 289 dagar
	Ulla Lindström	4 juni 1954 – 28 december 1966	12 år, 207 dagar
	Laila Freivalds	4 oktober 1988 – 4 oktober 1991 7 oktober 1994 – 21 september 2000 10 oktober 2003 – 21 mars 2006	11 år, 147 dagar
	Mona Sahlin	11 januari 1990 – 4 oktober 1991 7 oktober 1994 – 16 november 1995 7 oktober 1998 – 6 oktober 2006	10 år, 305 dagar
	Ulrica Messing	22 mars 1996 – 6 oktober 2006	10 år, 198 dagar

De fem kortaste ämbetsperioderna

Namn		Statsrådstid	Ämbetslängd
	Maria Borelius	6 oktober – 14 oktober 2006	9 dagar
	Cecilia Stegö Chilò	6 oktober – 16 oktober 2006	11 dagar
	Sture Henriksson	22 mars – 22 april 1957	32 dagar
	Börje Andersson	6 oktober – 1 december 1982	57 dagar
	David Hall	1 juli – 17 oktober 1949	109 dagar

Äldst och yngst vid tillträde

Namn		Statsrådstid	Ålder vid tillträde
	Annie Lööf	29 september 2011 –	28 år, 44 dagar
	Sven Romanus	8 oktober 1976 – 12 oktober 1979	70 år, 263 dagar

Se även

• Statsråd
• Justitiekonselj
• Kunglig sanktion