Steadicam

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Filminspelning. Fotografen till vänster i bild bär en Steadicam.

Steadicam är ett kroppsmonterat bildstabiliseringssystem för film- och videokameror. Operatören/fotografen bär en väst som med en ledad arm kopplas till kameran. Systemet ger operatören möjlighet att röra sig relativt obehindrat och den ledade armen absorberar en stor del av de vibrationer och skakningar som operatörens rörelser innebär.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

En Steadicam består av tre huvuddelar: väst, arm och släde. Västen är konstruerad av ett hårt material med vaddering närmast operatörens kropp. Armen är ledad och belastad med ett system av vajrar och fjädrar som fästs på västen. Släden hakas sedan fast på armen vid ett kullagerförsett fäste. Släden består av en stång där kameran fästs i ena änden och en motvikt, ofta i form av batteri och videomonitor, i den andra änden.

Operatören styr med ena handen kamerans rörelser i höjdled och sidled via den ledade armen och med den andra handen kan operatören tilta och göra panoreringar genom att med små rörelser vrida stången.

I samtliga rörliga leder i steadicamsystemet finns det knappt någon friktion alls. I bara armen finns över 30 kullager.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Steadicamoperatör framför en publik

Förutom i filmproduktion för film och TV används Steadicam allt oftare i live-TV sändningar av olika slag.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga modellen av Steadicam konstruerades 1972 av den amerikanske fotografen Garrett Brown. Den första filmen där en Steadicam användes var i Woody Guthrie - Lyckans Land (1976) men det var med filmerna Rocky (1976) och Maratonmannen (1976) som etablerade Steadicam som ett oumbärligt hjälpmedel i film- och TV-produktionssammanhang.

Den första svenska filmen att använda Steadicam var Lars G. Thelestams Hempas bar från 1977.

I USA så var det Garret som var den mest kända operatören och han gjorde bland annat Jedins återkomst, Indiana Jones, TV-serien Lilla huset på prärien och många andra filmer. Ett namn som dök upp väldigt tidigt i Steadicam sammanhang var Ted Churchill. Ted var en stor drivkraft bakom hur utbildndningarna skulle utvecklas framåt. Ted var känd för sina "Steadicamp's".

Den kanske mest kända tränaren idag är Jerry Holway som under många år har utbildat några av de bästa operatörerna som är aktiva idag. Garret är numera pensionär och håller bara på med utbildningar och vidareutveckling av riggarna. Jerry är fortfarande aktiv Steadicam-operatörer om än i något mindre omfattning än tidigare och är den självklara Mastern vid utbildningar. Även Jerry håller på att utveckla riggarna och var en stor drivkraft bakom designen av Ultra2.

Sedan år 2000 ägs varumärket Steadicam av företaget Tiffen då Cinema Products som var det ursprungliga bolaget för Steadicam försvann.

Positioner[redigera | redigera wikitext]

Missionary: Grunduppställning där operatören håller Steadicam i samma riktning som sig själv; viss form av gradändring förekommer så att riggen kan rotera från höger till vänster sida på operatören. Denna position används oftast vid väldigt snabba scener, till exempel löpscener, men kan också användas för en vanlig gångscen. Tyvärr kräver denna position då att operatören måste gå baklänges.

Don Juan: I denna uppställning har operatören vridit på riggen så att kameran kikar över operatörens axel. Detta är en stor favorit bland operatörerna om de ska gå före person/er som går. Denna position gör då att operatören kan gå rakt fram som vanligt och genom att titta framåt så får operatören en klar bild över terrängen samtidigt som en snabb ändring av ögonen snett bakåt gör att operatören ser monitorn.

Nuvarande versioner[redigera | redigera wikitext]

  • Ultra 2/C
  • Clipper 312/324
  • Archer 2
  • Zephyr
  • Tango
  • Flyer LE
  • Pilot
  • Merlin
  • Smoothee (för IPhone)

Priset på en Steadicam sträcker sig från omkring 6500:- för en Merlin till runt 500000:- för en Ultra2.

Diverse[redigera | redigera wikitext]

Att köra en Steadicam brukar jämföras med "att balansera ett glas fullt med vatten på ovansidan av din hand" och det har hänt mer än en gång att operatören har tappat balansen på sin rigg och därigenom gjort vackra tak/golvbilder. Det har även hänt att operatörer har ramlat så att hela riggar inkl. kamera och lins har gått i backen.

Kloner[redigera | redigera wikitext]

Ibland används Steadicam som samlingsnamn för en rad kamerastabiliseringssystem, även om det inte är originalprodukten som avses. Under senare år har ett flertal (ofta billigare) alternativ till Steadicam lanserats. Bland dessa återfinns exempelvis Glidecam, Magiqcam, Merlin, Steadydrive, VariZoom FlowCam, Indicam, WalKam etc.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Svensk leverantör
Hofmann